Första, fast ändå inte…

Välkomna till min alldeles egna blogg!

Några av er kanske har följt mig sedan i höstas på o-team.se. Du som inte har det får gärna gå in där och läsa om vad som hänt mig under vintern, här hittar du alla mina tidigare inlägg. O-team var en mycket bra och spännande idé men tyvärr var det lite svårare än vi trodde att skriva kontinuerligt och några av medlemmarna hade redan egna bloggar de också ville uppdatera. Så det rann lite ut i sanden. Men jag upptäckte att det var väldigt kul att skriva så ni som även tyckte det var kul att läsa får mer än gärna fortsätta med det här! Eller börja också såklart.

Sista jag skrev var efter ett lite knackigt utlandsläger i Turkiet men både skador och sjukdom. Så kan det gå, men sedan jag kom hem har träningen flytit på riktigt bra och jag har både hunnit med en vecka i fjällen med familjen och en intervallvecka här hemma.

Fjällen var underbart! Vi hade fantastiskt väder varje dag och spåren var av absolut högsta kvalitet! Många mil nypistade spår varje morgon och att jag aldrig varit där förut (Funäsfjällen med Nordic Ski Center) gjorde att det blev mång långa och fina upptäckarturer, blandat med några intervallpass och även lite slalom.

Photo 2013-03-10 12 09 12  Photo 2013-03-12 10 26 25Photo 2013-03-13 12 26 25  Photo 2013-03-13 13 11 26Photo 2013-03-13 13 11 35

Jag hade in i det sista hoppats på tävlingspremiär nu i söndags när Måsenstafetten skulle ha varit. Men på grund av snöläget blev den inställd, och så även en del andra tävlingar jag hade tänkt springa framöver. Väldigt tråkigt eftersom det just nu bara kryper i benen av längtan till barmark och tävlingspremiär! Men när Måsen inte blev av tog jag i stället tillfället i akt och anmälde mig till Premiärmilen. Ett löplopp på en mil som gick här i Lilljansskogen i Stockholm. Jag har sprungit två millopp hittills i mitt liv, Täbyloppet och The Run i Uppsala. De loppen har skiljt sig ganska mycket från det jag fick uppleva på Premiärmilen. Båda de tidigare loppen har gått på stig och i relativt kuperad terräng. Premiärmilen var (enligt min mening) helt platt och nästan bara asfalt. Men den största skillnaden var alla andra löpare, jag har i stort sätt sprungit ensam på de andra loppen, men nu var det trångt på banan. Första två km fick jag sicksacka fram men sen var det bara bra med mycket folk för det var så mycket lättare att kämpa hela vägen när man kunde tävla mot de runt omkring och hela tiden peppas av det. Så det var ett väldigt kul lopp och en fin ny erfarenhet att ett löplopp inte alltid behöver vara det värsta som finns (vilket jag har tyckt innan och därför nästan aldrig sprungit några). Jag sprang mina 10.000m på 44.24 vilket jag är supernöjd med! Väldigt bra för mig att träna på att pressa mig och hålla en jämn hög belastning under en längre tid, och utan att få koppla bort hjärnan med en karta.

bild  image

Det verkade som om löploppet gav resultat i min förmåga att pressa mig för i går gjorde jag nytt pb på 3000m på Bosön. 11.54 blev den nya tiden, hela 15s bättre än förra gången! Gött med sån respons såhär inför stundande tävlingssäsong.

I morgon åker jag till Blekinge för påskläger med klubben, ser fram emot det riktigt mycket! Lägret inleds för mig med en nattsträcka i ett av våra två starka damlag på 4-mannastafetten. Resten av helgen blir det både tävlingar och träningar för att finslipa tekniken och njuta av (förhoppningsvis…) barmarken!