Jukola – felstämpling och eufori

Även om det nu var några veckor sedan jag var i Finland och sprang Jukola så tänkte jag ändå berätta lite om mina upplevelser. Egentligen var det ju inte så länge sedan men det har verkligen varit fullt upp sedan dess och därför känns det så länge och just därför har det heller inte blivit något skrivet.

För första gången åkte jag inte båten över till Finland utan på torsdagen före flög jag med några från klubben till Helsingfors och åkte sedan bil norrut till Jämsä och vårt boende. Några från klubben hade varit där sedan tisdagen på läger och kunde rekommendera bästa träningskartan att åka ut på morgonen efter för att få lite relevant terräng. Det regnade och var inte alls så trevligt när vi skulle ut i skogen på fredagen men ut skulle jag så det var inget att be för. Tekniskt gick passet bra och jag fick en positiv upplevelse av terrängen som jag hade föreställt mig mer brötig. Jag tyckte det var fint i skogen och jag gillade hur kartan var ritad vilket gav en skön känsla inför stundande stafett. Däremot hade jag lite problem med nerverna just detta pass ute i den finska vildmarken. Allt som oftast skrämmer jag upp mig själv när jag är ensam ute i skogen och just detta hände såklart nu. Jag hade tittat på sändningen från NORT-finalen kvällen innan och där sett en varningstext i tv-rutan som varnade för en uppretad och aggressiv björn i närheten av tävlingen. Att jag var 25 mil därifrån spelade ingen roll för i min hjärna fanns det björnar runt varje hörn under detta pass. Typiskt mig… Fördelen var kanske att jag fick fokusera extra noga på orienteringen för att försöka hålla tankarna i styr. Men det blev inte ett lika trevligt och njutfullt pass som det annars hade kunnat vara, och regnet öste ner. Men jag fick gjort mina kontroller och kunde sedan slappa på boendet och ta en tur ut till arenan för att få koll på de sista detaljerna.

image (2)
Snygga brudar i andralaget

På lördagen var det dags! Jag skulle springa sista sträckan i Lidingös andralag med Sofia Törnqvist, Frida Bakkman och Sofia Adolfsson före mig. Sofia sprang urbra på första sträckan och Frida gick ut någonstans topp 25 har jag för mig, bara någon minut efter täten. Men medan Frida var ute fick vi veta att vi var felstämplade. Det tråkigast som kan hända på en stafett men inget att göra åt när det väl har hänt och vi hoppades på att få fortsätta som om inget hänt för att ändå få uppleva stafetten och göra vårt bästa. Men tyvärr låg vi för bra med efter att Frida gjort ett riktigt bra lopp (runt 15-20 har jag för mig) så Sofia fick inte gå ut på tredje sträckan utan blev kvarhållen tills vi låg 30min efter täten. Detta för att vi inte skulle påverka utgången av stafetten när vi inte var godkända. Så Sofia fick vänta nästan en halvtimme men sprang sedan riktigt bra och jag fick gå ut en bit längre ner i fältet än jag hade tänkt mig om vi fått springa som vanligt. Första kilometrarna gick över fin och öppen tallhed vilket var bra för mig som då utan problem kunde springa om de som tog det lite lugnare i skogen. Jag gjorde ett bra lopp förutom en ganska stor bom på runt 3 minuter i början av banan. Lite hetsigt blev det med så mycket folk i skogen som jag hela tiden ville springa om men efter förutsättningarna är jag nöjd. Tråkigt nog blev även vårt förstalag felstämplat, ingen vidare dag för Lidingös damer. Men tredjelaget gjorde en fin insats och slutade på 73e plats.

Här finns min bana och en del andra löpares GPS-rutt (men inte min) – Venla sträcka 4

bild
Nästan alla Lidingös coola tjejer!

Efter loppet var det snabbt ombyte och i med energi som gällde, för nu väntade helgens andra utmaning. Åtta timmar senare var det dags igen, då skulle jag springa andra sträckan i Lidingös fjärdelag i herrkavlen, ett lag med bara lidingötjejer! Men först en vända till boendet för att försöka sova lite. Det gick inge vidare att försöka sova. Hade för mycket tankar i huvudet från loppet jag just sprungit och om hur det skulle bli senare på natten. Benen värkte och jag försökte få snabbast möjliga återhämtning med både kompressionsstrumpor och tights, vem vet om det hjälpte. Efter några timmar var det dags att åka med killarna ut till arenan igen. Jag var trött i kroppen men ändå sugen på det som väntade. Jag sprang andra sträckan i ett tjejlag på Jukola även förra året och fick mitt livs upplevelse ute i skogen så jag visste hur bra det kunde bli, frågan var bara om det skulle vara lika kul den här gången. Uppvärmningen kändes katastrof, jag var trött i benen och huvudet och hade små krämpor lite här och var men försökte ändå jogga igång kroppen några rundor inne i växlingsfållan medan jag väntade på Sofia som sprang förstasträckan även nu. Hon gjorde ett mycket fint och bra lopp bland alla bufflande herrar på förstasträckan och jag gick ut med mycket folk både före och efter, precis som jag ville ha det. Så fort jag kommit in i skogen släppte alla krämpor och alla tankar på trötthet och jag fylldes på nytt av den magiska känslan jag känt året innan. Jag, kartan, skogen, lampan och massor av gubbar! Det flöt på bra, jag rundade gubbe efter gubbe stadigt klättrande upp i fältet. Några såg jag flera gånger under banan, de sprang om och bommade, sprang om och bommade. Andra lämnade jag bakom mig i grönområdena på banans lite svårare kontroller. Totalt plockade jag 151 platser, från 546 till 395. Tröttheten kom mot slutet av banan, när vi kom ut på de lite mer snabblöpta partierna igen. Jag tog en gel vid sista vätskan men tröttheten jag hade i kroppen nu var nog mer än vad en liten gel kunde återställa så det var bara att bita ihop och flyta med strömmen sista kilometrarna in mot mål. Men vilken upplevelse! Även denna gång är det ett lopp jag sent kommer glömma och definitivt kommer göra om, många gånger!

Här är min bana och GPS från de bästa lagen – Jukola sträcka 2

bild1
Vem kan motstå att springa orientering en kväll som denna?!

Alla tjejerna sprang som klockor. Vi hade gjort egna beräknade växlingstider, för att lättare kunna planera natten, där målet var att hålla 2 min/km långsammare tid än herrtätens beräknade tider. Efter sju sträckor, 10h 14min och målgång som 276e lag hade vi räknat fel på 6 minuter! Jag är så grymt imponerad av er alla! Resultat

Så det var mitt Jukola, som alltid en av de roligaste tävlingarna på året.

image
Glädjeskutt!