Sol och blå himmel

 

Just när vintern var som sämst här hemma med den ena gråare dagen efter den andra, för lite snö för att åka skidor, för mycket snö för att springa bra orientering och grader kring nollan varje dag, var det dags för mig att sätta mig på ett plan till varmare väder, sol och blå himmel. En veckas semester på Gran Canaria och en välbehövlig dos D-vitamin var precis vad jag behövde.

Veckan blev lika bra som jag hoppats med sol och kring 20 grader varmt. Det var inget träningsläger den här gången så inga två pass om dagen och hålla sig inomhus i sängen mellan passen för att hinna återhämta sig utan träningen fick lite lägre prioritet och mängden blev ungefär som en vanlig medelvecka hemma. Värmen var precis perfekt för morgonjogg längs strandpromenaden och hotellet hade ett enkelt men funktionellt gym där jag kunde köra mina alternativpass. Jag fick tillåtelse att spring var annan dag för att inte belasta benhinnan för mycket i början nu när den blivit smärtfri och det gick utan problem att trappa upp löpningen till 45min på hårt underlag under veckan. Det var säkert bra även för benhinnan med lite varmare väder och inga hala vägar.

 

En av dagarna hyrde jag och Christian cyklar och begav oss upp i bergen. Såklart förivrade vi oss en hel del när vi planerade vår runda och hade storslagna planer för dagen. ”Vi börjar upp där och sen cyklar vi bort till den staden, sen ner här och över det berget…”. Lite får skyllas på att vägarna på kartan var helt raka och höjdangivelsen dålig så vi räknade inte riktigt med den stigningen och de serpentinvägar som det egentligen var. Men det blev en fin tur ändå, upp upp upp i drygt två timmar på serpentinvägar med gudomlig utsikt över bergen, lunchstopp i en lite bergsby för att fylla på mer energi och vätska och sedan rulla ner på betydligt mindre än halva tiden det tog upp. Fuskigt det där med cykel alltså, bara att sitta i sadeln och rulla på utför…

Det blev också en vandring till fots uppe i bergen en av dagarna. Vi åkte buss upp till 1500 möh och gick sedan på fina vandringsstigar i det häftiga landskapet och var som högst uppe på nästan 1800 möh med en fantastisk utsikt över bergskedjorna och den närmsta ön. Landskapet nere vid havet där vi bodde var kargt och stenigt och inte så mycket var grönt mer än golfbanorna och de planterade växterna kring hotellen, men på 1500 meters höjd började skogen att växa. Typisk pinjeskog som i så många skogar jag sprungit i i Portugal, Spanien och Turkiet. Här uppe odlades även mandel och träden stod i full blom på vissa av sluttningarna.

 

 

Nu är jag hemma igen och benhinnan har känts bra så pass länge att jag vågade mig på ett kortare intervallpass på Bosön igår. Tungt och ovant kändes det när jag inte kört något högintensivt löppass på länge utan bara på cykel och i vatten. Jag har till och med en del träningsvärk idag. Men skönt att få springa intervaller igen och ta ut sig, för även om jag tar i allt jag har när jag cyklar intervaller eller kör vattenlöpning så blir jag inte riktigt så där härligt trött som efter ett intervallpass med löpning. Snön är nu helt borta i Stockholm så fokus den här och nästa vecka kommer bli på att få många bra teknikpass och löpning i skog inför tävlingspremiär och läger i Portugal i samband med Portugal O-meeting i början av mars.