10milaläger

 

I helgen hade klubben 10-milaläger på plats i Eksjö där tävlingen går om knappt tre veckor. Inför lägret funderade jag på hur jag skulle uppleva terrängen och återkomsten till en stad och skogar jag sprungit i i tre år av mitt liv, tre viktiga år som hade stor inverkan på mig. Jag fick inte möjligheten att se så mycket av stan, mer än boendet på Juventum och Willys men fem bra träningar hann det bli i skogarna runt Eksjö.

På fredagen passade jag på att få en natträning inför natt SM nu på fredag. Träningen gick i relativt kända marker med start och mål vid Brännemon men ändå, trots inställningen att Eksjö inte alltid har den finaste terrängen, blev jag förvånad över hur risigt och bökigt det kunde kännas på natten. Absolut inte hela banan och det var många fina partier. Att jag dessutom var lite seg i benen gjorde nog inte upplevelsen bättre. Men ett bra nattpass blev det ändå.

Träningen på lördag morgon bjöd inte direkt på mindre ris på backen. Den här gången var det, för det mesta, i alla fall markerat på kartan men jag undrade lite flyktigt hur jag hade klarat tre år av träning i sån här terräng (bortskämd stockholmare som man är..!) utan att efter det vara världsbäst på att springa i nygallrade grönområden. Efter det blev det bara bättre och bättre och efter sista passet på söndagen ville jag inte längre ha någon annan skog än just den runt Eksjö. Kanske behövdes det några pass av invänjning för jag kroppen och huvudet skulle komma ihåg hur man springer i den här terrängen innan jag fattade hur kul det faktiskt är.

Lördag eftermiddag körde tjejerna stafettcup, som killarna sedan sprang på natten. Jag fick gå ut sist den här gången 1,5 min efter klungan och med några ensamma löpare lite före den. Min uppgift var att gå ut offensivt och så snabbt som möjligt komma ikapp klungan. Det var verkligen en tydlig uppgift och jag har nog aldrig tänkt riktigt så specifikt förut att mitt enda mål med loppet är att komma ikapp någon framför. Såklart känns det lite konstigt att ha bara en sådan uppgift på en tävling, då känns det mer naturligt att tänka att jag ska göra ett stabilt lopp och såklart försöka plocka men kanske mer att gå säkert än att gå ikapp. Men det var verkligen kul och inspirerande att få tänka att jag skulle gå ut riktigt offensivt och verkligen kämpa för att komma ikapp! Och det gjorde jag verkligen! Jag kände att jag kunde ösa på mer än vanligt och orienteringen hängde med lika bra som vanligt, härlig känsla! Jag såg ingen av de andra i skogen men det kändes som om jag borde ha plockat och på GPSen kunde jag efteråt se att jag passerat en del av klungan och nästan var ikapp fösta löpare när det var några kontroller kvar. Då kom smällen och kanske konsekvensen av att jag möjligtvis gått ut lite väl hårt. Jag blev plötsligt helt tom i huvudet och orkade inte tänka på orienteringen. Jag försökte verkligen fokusera och fortsatte att pressa på men segheten i huvudet gjorde att det blev en stor bom och jag började bli suddig i blicken. Energibrist, eller bara att jag pressat lite väl hårt och inte riktigt tänkt på hur länge jag skulle behöva ha den höga farten, vet inte. Tog mig i alla fall i mål och efter lite sportdryck, en varm dusch och middag började jag vakna till igen. Troligtvis det närmaste jag varit att gå in i väggen. I efterhand lite kul för jag trodde att jag inte kunde ta ut mig så mycket, men det betyder kanske att jag börjar kunna skjuta på bekvämlighetsgränsen och ta ut mig mer.

Söndagens träning var planerad till högintensiv den med, men med individuell start den här gången. Kroppen orkade inte riktigt ligga på lika hårt som passet kvällen innan men en hyfsad fart och bra orientering i fin terräng blev det. Lunch och någon timmes effektiv vila innan avfärd mot lägrets sista pass som var en bit norr om Aneby på vägen hem mot Stockholm. Ett skönt återhämtningspass i fin och lättlöpt skog som spädde på känslan av att vilja komma tillbaka till Eksjö så snart som möjligt igen.

Det ska verkligen bli kul att få springa 10-mila i den här terrängen, dels för att jag känner att jag behärskar den bra och dels för att den ger kul utmaningar med sin variation i terrängtyper och tekniska verktyg som behöver användas. Ser fram emot första helgen i maj med ett laddat och väl förberett gäng Lidingöare!

Kartor från lägret finns här.

Photo 2014-04-05 10 01 17