Stafetter och Silva League

Annica växlar ut mig i ledningen på tredje sträckan på 10mila
Foto: Lars Rönnols


2014-05-03 12.04.11
Bästa klubben med goaste lagkänslan!

Som vanligt går veckorna så otroligt fort när tävlingarna dragit igång, man hinner knappt komma hem innan det är dags att packa väskan igen och dra iväg på nästa tävlingshelg. Men det är också en del av det hela som jag älskar. Dels möjligheten att få se Sverige, uppleva vårens gång från söder till norr och upptäcka nya små städer och platser, dels den fantastiska känslan att vara med alla härliga vänner och att få uppleva allt detta tillsammans med dem. Tävlandet är så mycket mer än bara själva tävlingarna, även om det är huvudskälet till mina resor och den delen som kanske får störst plats här.

Så sedan natt SM har det hunnit vara tre fullspäckade helger med tävlingar. Först påskhelg i Kolmården med Stigtomtakavlen, Silva League i Finspång och Kolmårdskavlen. En riktigt härlig långhelg med första sommarkänslan, shortsväder, fantastisk terräng och skönt klubbhäng. Det började så bra det kunde med seger i Stigtomtakavlen för mig, Akvile och Frida. Jag sprang sista sträckan och fick gå ut i täten efter att Akvile och Frida gjort fantastiska lopp. Vi var en hel del löpare till en början men jag försökte att fokusera på min orientering och inte lägga någon energi på de andra lagen vilket gick bra då jag i början till stora delar fick dra klungan och då kunde orientera i min fart. Jag blev rätt nervös precis innan jag skulle ut på min sträcka och nervositeten satte sig i benen och gjorde de helt matta och sega, så början av banan var jag lite irriterad på att inte kunna trycka på i den farten jag ville. Men det släppte till slut när jag kom in i loppet och mot slutet tänkte jag inte på det längre. Det var en riktigt kul bana med många kontroller och riktningsändringar i den fina sörmlandsterrängen och jag fick till ett bra lopp tekniskt i princip helt utan missar. Efter varvningen var vi plötsligt bara tre lag i tätklungan och efter en gafflad kontroll insåg jag att jag fått en liten lucka på väg mot tredje sista. Jag försökte öka farten för att behålla luckan men det räckte med att jag tog fel håll in mot stämplingen runt punkthöjden på näst sista för att de andra två skulle vara ikapp igen och det blev spurt hela vägen ner mot sista och efter en liten fight vid sista kontrollen som jag gick segrande ur hade jag det lilla försprång som behövdes för att ta hem spurten och vinna före OK Linné. Det var verkligen en härlig känsla att vinna och jag flög fram på spurten av publikens rop, underbar känsla som jag gärna vill uppleva igen och även en bra erfarenhet för mig att veta att jag kan hänga med och till och med styra en sistasträcka och sedan ta hem spurten.

Vissa tyckte kanske min ”stämplingsteknik” vid sista kontrollen såg lite väl tuff ut, jag måste erkänna att jag reagerade helt instinktivt och till och med skämdes lite efteråt över min aktion, men stafett är tufft och såklart finns det en tävlingsdjävul även i mig. Här kan ni avgöra själva: spurtstrid Stigtomtakavlen.

Och här en intervju för Södermanlands Nyheter.

2014-04-18 16.35.10
Segrande laget!
2014-04-18 12.18.47
Intervju med Södermanlands Nyheter

Efter en lugn dag utan tävling men med en fin stafetträning med klubben och skönt häng i solen var det dags för vårens första Silva League. Finspång bjöd på en långdistans i fantastisk terräng där man kunde njuta av orienteringen och skogen under hela loppet. Jag hade lite svårt att bedöma vilken fart jag kunde hålla för att orka hela loppet och dessutom när det var första varma dagen för året som jag vet lätt kan påverka mig en del. Men jag körde på i den fart som orienteringen tillät och försökte tempoväxla i den öppna berghällsterrängen. Så skönt att få göra ett lopp helt utan misstag och den fysiska känslan var bra genom hela loppet den med. Loppet räckte till en 6e plats och bästa SL resultat för mig! Underbart härligt att kunna vara nöjd med loppet rakt igenom och känna att jag kan det här.

GPS

2014-04-21 15.06.51(2)
Foto: Annette Önerud

Kolmårdskavlen dagen efter bjöd återigen på vacker terräng, lite mer snabblöpt och väldigt bra sikt men rolig orientering och jag fick prova på första sträckan vilket jag inte gör alltför ofta. Men det var en kul upplevelse och också det en bra erfarenhet om att min fart räcker till bra i år och jag klarar av att orientera bra även med folk runt omkring mig som trissar upp farten. Jag lyckades till och med vara i ledningen vid förvarningen men efter en lite miss på kontrollen efter växlade jag 25s efter, men ändå nöjd med sträckan. Frida och Annica sprang båda två riktigt bra och vi blev 2a efter Domnarvet.

2014-04-21 21.37.02
Foto: Lars Rönnols

2014-04-21 21.44.22

En riktigt bra helg att summera och lägga till pluskontot! Många härliga känslor att spara och massa nytt sug efter mer tävlingar!

Kartor från helgen finns här.

Nästa helg var det Silva League sprint och Lång i Skåne/Halland som gällde. Vi var lite färre från klubben den här helgen men inte desto mindre trevligt och nu var det verkligen riktig sommarkänsla hela helgen. På lördagen var det sprint i Båstad. Jag hade svårt att veta vad jag skulle vänta mig, särskilt när det var nästan ett halvår sedan jag sprang en sprint sist (även träning) men jag kände mig ändå säker på min plan jag ville ha under loppet. Det kändes inget vidare i kroppen under uppvärmningen men jag försökte fokusera på annat och början av banan var mycket kontroller och kartläsning vilket fick mig att fokusera helt på orienteringen och jag glömde bort mina sega ben. Sen kom lite längre sträckor som var rätt tuffa fysiskt och efter varvningen var orienteringen lite lättare så hjärnspökena hann ikapp och jag märkte av det jag kanske saknade mest av att inte ha sprungit sprint på länge: förmågan att bita ihop och pressa mig hela vägen. I stället var jag inte fullt så tuff mot mig själv som jag velat och känslan när jag gick i mål var att jag nästa gett upp mentalt mot tröttheten i slutet av banan. Men annars var det ett helt ok sprintlopp för min del med bara några små misstag och jag klarade av topp 30 och fick mig några SL-poäng (26a).

2014-04-28 08.23.28
Foto: Lars Rönnols

Söndagens långdistans såg jag fram emot lite mer än sprinten och jag var inställd på ett ganska tufft lopp i värmen och med en del fina stigningar längs Vallåsen. Jag hade nog däremot inte riktigt räknat med så utmanande vägval som jag tyckte att det blev. Jag hade svårt att bestämma vilket vägval som såg bäst ut för att inget av alternativen såg särskilt bra ut. Inte som i Finspång direkt, där jag direkt kände vilket alternativ jag tyckte passade mig bäst och kunde genomföra det med en känsla av att jag gjort ett bra val. Nu var det mer pest eller kolera, vilket grönområde är minst tätt? (Bortskämd Stockholmare..) Det verkar ändå som jag gjorde bra val i början av banan och jag kunde köra på bra även genom grönområdena utan att tappa farten eller motivationen. Hörde att jag hade ledningen vid varvningen och visste att säkert fler skulle falla bort längs vägen så jag fortsatte att kämpa på. Efter två tuffa kortkontroller rakt upp för sluttningen efter varvningen vart tydligen huvudet lite för trött och jag valde något konstigt halvdant vägval lite rakt på men ändå runt. Riktigt dumt då jag dessutom först inte klarade av att hålla höjd mot slalombackarna utan sprang som ett S på sträckan. Tappade många minuter på vägvalet och missade dessutom kontrollen med 1,5min. Började bli riktigt trött och undrade varför vätskan inte skulle komma förrän efter hela fjärilen när jag plötsligt mellan kontroll 12 och 13 sprang på den och insåg att jag missat markeringen på kartan. Trevlig överraskning och jag kände hur energin kom tillbaka till både ben och huvud av sportdrycken. Orienterade bra och offensivt i fjärilen och hade bra fart uppför de branta bokskogsbackarna. Efter fjärilen var det en kortare men tuff uppförssträcka till kontroll 21 där det var vätska. Jag såg på långt håll vart kontrollen skulle vara och tog tillfället att ta upp min gel ut fickan och öppna den för att kunna minimera tiden vid vätskan. Troligtvis pga av detta, att jag visste vart jag skulle och in mot kontrollen inte hade fokus på att hitta skärmen och ta kontrollen på bästa sätt utan på att göra processen vid vätskan så snabbt som möjligt, så glömde jag att stämpla! Nej, nej, nej! Ända sedan dåvarande klubbkompisen Oskar glömde stämpla vid vätskekontrollen på SM i Halland (tror jag det var..?) har jag alltid tänkt ”stämpla först” när jag kommer till en kontroll med vätska. Men inte denna gången, nu var det som bortblåst och jag fortsatte mot nästa kontroll i full fart. Någonstans halvvägs till nästa kontroll börjar jag få en konstig känsla i kroppen, något kändes inte rätt. Vad hade förra kontrollen för kodsiffra? 300!? Har jag stämplat vid 300? Jag övertalade mig själv att jag såklart hade stämplat men bara inte kom ihåg det ordentligt och fortsatte, men känslan släppte inte och resten av banan var det väldigt svårt att skjuta ifrån tanken på den där stämplingens vara eller icke vara. Trots dåligt vägval och bom på 12an hade jag behållit ledningen från varvningen till mål men vid utstämplingen fick jag min dom: felstämplad, det saknad en stämpel på kontroll 21… Känslorna välde fram och jag var så besviken på att jag glömt att stämpla, hur kunde jag glömma?! Ganska snart kunde jag i alla fall acceptera mitt misstag och försöka se de bra delarna i loppet jag gjort. Eftersom jag faktiskt var vid kontrollen, även om jag tydligen inte stämplade, kunde jag jämföra mig tid med de andras och idag hade den räckt till en 18de plats. Kanske inget jag hade varit så nöjd med ändå, efter förra helgen hade jag större förhoppningar på min placering. Men ett tufft lopp som gav många bra lärdomar jag kommer ta med mig länge. Det som känns mest surt är att jag missar ett resultat på en skogsdistans i Silva League vilka är få i år och därför hade även poängen från en 18de plats suttit fint till totalen.

Efter en helg med två individuella lopp var motivationen på topp för en stafett inför helgen då det var dags för 10-mila i Eksjö. UK hade en svår uppgift att ta ut våra lag men tillslut blev det klart att jag fick tredje sträckan i förstalaget tillsammans med Helena, Annica, Ausrine och Ines. Uppladdningen inför helgen blev precis som jag velat med klubben på plats några dagar före helgen och bra teknikpass, vilda spekulationer om bansträckningar och spelkvällar. Så teamkänslan var på topp både hos tjejerna och killarna inför starten. Helena och Annica sprang på bästa sätt och jag fick gå ut i ensam ledning med bara ett finskt lag några sekunder bakom och sedan en minuts lucka ner till nästa klunga. Det var verkligen häftigt att stå i växlingsfållan och höra flera minuter innan jag gick ut hur Annica låg i täten och veta att jag skulle få gå ut först och få göra mitt eget lopp. Den här gången klarade jag av att hålla nerverna i styr och på en lagom nivå så att de inte påverkade mig fysiskt som ibland tidigare när jag har blivit helt seg och matt i benen. Första kontrollen var rätt lurig, en grop i ett tätt grönområde som var lätt att smita förbi men jag tog det lugnt in mot kontrollen och fick den bra. Efter det var den lite bättre sikt och därmed lite lättare orientering. Jag fick ligga först och göra mitt eget lopp hela vägen till tv-kontrollen och tänkte inte mycket på att jag hade en löpare i ryggen. Eter tv kontrollen kom återigen en svårare kontroll i en sluttning med sämre sikt och även fast jag var noggrann och tog fler kartstopp på vägen ner från hygget för att få rätt riktning ner mot kontrollen drog jag snett och kunde inte riktigt läsa in mig i sluttningen. Jag såg en annan kontroll och bestämde mig för att det var bästa stället att fortast läsa in mig så jag sprang dit, fick direkt ordning på vart jag var och tog min kontroll. Missen kändes inte så stor eftersom jag direkt tog kommandot och redde ut misstaget men den var tillräckligt stor för att klungan som gått ut bakom skulle hinna ifatt och nu var jag inte längre ensam i täten utan hade fler snabba löpare runt mig som alla ville dra. Det var bara stigningen över åsen och några sluttningskontroller kvar på banan och jag kände att jag hade bar med krafter kvar och försökte flera gånger dra upp farten lite extra för att hänga av så många som möjligt in mot växling. Jag växlade som tvåa sekunden efter Mora och just för Pan och är trots missen nöjd med mitt genomförande av sträckan och att jag kunde behålla tätpositionen genom hela loppet. Även en rak kort sträcka passar mig bra och det känns skönt att veta att jag klara så många olika situationer i en stafett nu. Ausrine och Ines sprang också väldigt bra och efter en tuff avslutning med många topplöpare på sistasträckan blev vi tillslut 7a!

GPS

2014-05-03 12.19.53
Laddat gäng inför 10-mila!
2014-05-03 19.20.24
Först vid TV-kontrollen på sträcka 3
10MilaBlogg-27
Intervju efter växling. Foto: Göran Johansson
2014-05-04 20.02.02
7e plats för det här coola laget!

Min 10-milainsats tog inte slut med en 5km rak sträcka i damkavlen utan jag gav mig under natten även ut på sträcka 4 i vårt 4elag i herrkavlen. Lite sliten och lite svårt att ladda om men jag såg fram mot att få springa natt och det blev en rolig upplevelse även om kroppen kändes lite sliten. Men på natten tycker jag oftast att jag känner mig ganska pigg och jag hittade ett gäng med killar som höll en lagom fart så det blev en trevlig upplevelse på 11,6km och dryga 90min under 10-milanatten. Sov lite och såg sedan killarnas suveräna avslutning när de gick imål som 2a!! Så imponerad av allas lopp och prestationer. Vilket team och vilken harmoni i hela gruppen. Alla kan verkligen prestera på topp när man har den känslan i klubben, underbart att få uppleva!