Guld- och silvermedaljörer. Foto: Lars Rönnols


SM-guld. SM-GULD! Oj va häftigt och kul! Glad, så väldigt glad, det sitter fortfarande i och kommer förhoppningsvis att göra det ett tag till. Börjar småle varje gång jag kommer att tänka på det. Tänk så många gånger jag har använt samma tanke inför en tävling som trigger för att bli laddad, och nu är det inte bara en målbild jag har skapat ur fantasin utan även en riktig bild, riktiga känslor. Men det är en bättre verklig känsla än en påhittad, även om den påhittade funkade bra den med. En känsla jag vill uppleva många gånger till.

Jag har tagit SM-guld på ultralång distans i orientering, på en 16.7km lång bana med masstart, i Skogstibble utanför Uppsala. Jag hade egentligen inga förväntningar inför tävlingen. Dagarna före kände jag ganska stor skillnad på hur mycket jag orkade ladda mentalt inför det här loppet i jämförelse med loppen de två tidigare helgerna. SM lång, medel och stafett har hela året varit stora mål men ultralången har liksom fallit lite i glömska bakom de andra. Men att jag inte riktigt orkat börja ladda mentalt inför det här loppet så tidigt som inför de andra hade nog ingen större betydelse egentligen. Väl ute på tävlingen kändes allt som vanligt och jag var inställd på uppgiften, även om jag kände en viss extra nervositet över distansen och hur det skulle kännas att springa i tävlingsfart i troligtvis över 2h. Eftersom ultralång inte är en distans man får så många tillfällen att träna på att springa, på tävling, hade jag ställt in mig på att det skulle bli tufft och en ordentlig utmaning. Den förberedelsen var nog så viktig och att jag inte laddat mentalt inför den tekniskt utmaningen lika mycket som på helgerna före spelade inte lika stor roll för det här loppet.

Loppet blev nog precis så tufft som jag föreställt mig, eller i alla fall blev tröttheten lika påverkande. Jag fick verkligen kämpa mot tröttheten på sista varvet, på ett helt annat sätt än vanligtvis på en långdistans där jag oftast springer runt 80 min och inte över 120 som nu. Redan direkt efter start drogs startfältet ut till ett led av att farten trissades upp på stigen till första kontrollen och i och med att det var många långsträckor och inget gafflat fram till boet vid 4e kontrollen spreds gruppen bara ut av hastigheten framme i täten och inte så mycket på grund av tekniska svårigheter. Så när vi kom till bokontrollen upplevde jag att det redan då var relativt stora luckor mellan löparna. Men den känslan kan lika gärna ha berott på att sikten under större delen av banan var klart begränsad, så en rygg tappades ganska snabbt med blicken om man inte riktigt hängde med. Jag blev själv på de tre slingorna i fjärilen och orienterade lugnt och metodiskt och med ett bra flyt och försökte att minimera misstagen eftersom jag känt att de andra löparnas fart inte var högre än min utan att ett rent tekniskt genomförande skulle hålla mig i bra position efter fjärilen. Det var en bra taktik och jag stämplade vid första gemensamma kontrollen efter fjärilen med en ledning på 51s till Kajsa Risby. Ett sämre genomförande på den lite längre sträckan till 15de och Kajsa hade snabbt plockat in min ledning och var ikapp. Väl framme vid kontrollen fick jag dessutom en gren i ögat (inte den första eller sista under det här loppet, det for grenar i ansiktet under större delen av banan pga den täta skogen) som drog ur ena linsen och jag fick stanna upp. Hade tur och fångade upp linsen på kartan när den trillade ur och hann reflektera över hur smart det egentligen var att sätta in en skitig lins i ögat, eller försöka fortsätta utan. Utan kändes inte som ett alternativ (ser i stort sett ingenting utan linser) så jag prövade att sätta in den igen och se om ögat protesterade eller inte. Det gick bra och efter lite blinkningar och gnugg funkade det som vanligt. Jag tror inte ens Kajsa märkte hela den här händelsen, som tog högst 10 sekunder, och själv glömde jag det ganska snabbt eftersom det gick bra att fortsätta. Men det kunde helt klart gått sämre, vilket jag är glad att det inte gjorde.

IMG_0001_2

Varvning på arenan

Jag höll ihop med Kajsa in till varvningen och ut på andra slingan (av 3) som bara var 2.9 km jämfört med den fösta på 10.4. Jag lyckades få den andra kontrollen, i ett lite tätare område med en del sly, före Kajsa och fick en lucka på 40s som jag lyckades hålla in till anda varvningen. Ut på sista slingan, på 3.4 km, började jag verkligen känna av distansen och tröttheten och fick kämpa för att hålla fokus på kartan. Thomas sa vid varvningen ”du har tid att läsa kartan” och det upprepade jag för mig själv gång på gång när jag kände att huvudet blev mer och mer trött och tankarna började glida iväg. Det hjälpte flera gånger men på sista något längre sträckan tillbaka mot mål klarade jag inte av att hålla tröttheten borta och jag fick en koncentrationssvacka som blev tillräckligt stor för att jag skulle hinna glida snett och göra ett parallellfel upp på fel höjd och bommen var ett faktum. Före missen hade jag fått en lucka på 1.23 ner till Kajsa men tappade hela försprånget på den missen och vi fick kontrollen samtidigt. Jag var alldeles för trött för att få några större känslor där och då och kunde mest bara fokusera på att ta mig mot mål så snabbt jag kunde. Men jag förbannade mig själv lite över att ha sumpat chansen att slippa en spurtstrid. Benen var ändå ganska pigga, jämfört med hur resten av jag kände mig så när jag kände att jag fick övertaget in mot stämplingen vid näst sista kontrollen gav jag allt jag hade ner till sista kontrollen och sprang nog bara upploppet på vilja och endorfin, för mycket annat fanns inte kvar att göra energi av. Men det är kanske den bästa känslan att ha när man passerar mållinjen som vinnare, känslan av total lycka och trötthet och vetskapen att man gjort allt man kunnat och lite till.

LRO_5296

Foto: Lars Rönnols

10620193_10203484088722070_6625680884364981522_o

Foto: Lars Rönnols

10672377_703292259745923_8677547286939853853_n

Två guldmedaljörer! Seger även för Öystein i herrklassen! Foto: Lars Rönnols

IMG_0040_2

Guld-tårta av familjen för att fira med på kvällen.

Tusen tack för alla gratulationer från alla! Bara det ger en fin känsla att spara på till en tyngre stund.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s