Alicante Camp

Förra veckan var jag iväg på utlandsläger med klubben. Alicante, eller närmare bestämt Guardamar, var våran utgångspunkt för det veckolånga lägret. Jag har varit i Alicante tre gånger tidigare, senast på student VM för 2,5 år sedan, och innan det med Täby OK vilket inte känns så väldigt länge sen men som jag konstaterade måste varit nästan 10 år sedan. Många roliga minnen från då gör kanske att det känns närmare. Jag har alltid gillat terrängen där nere så det kändes kul att åka tillbaka, och att få åka till lite sol, värme och barmark i februari är alltid underbart.

IMG_0551 IMG_0558

Vi startade upp lägret med några kortare pass på kartorna runt Guardamar. Många fina strandkartor med härlig orientering och en karta där terrängen var lik den på student VM vilket gav fina minnen från den varma veckan i augusti för drygt två år sedan. Jag tog det lugnt på de inledande tre passen för att hitta flytet i orienteringen och tyckte att jag lyckades bra med det. Sprang bland annat en momentbana som kändes bra och jag litade på min teknik.

2015-02-15 (1) Momentbana Guardamar Sur
Linje, kompass och kurvbild. Momentbana med bra flyt.

Samma eftermiddag var det dags för stafettcup och jag var sugen på att få köra på lite hårdare och testa hur orienteringen kändes i högre fart. Kanske lite väl taggad för även fast jag visste att det inte går att läsa in sig i den här terrängen på strandkartorna så drog jag iväg i full fart och lät mig inte stanna upp och göra en plan för sträckan. Stressad över att ha börjat med att tappa bort mig helt redan till första och med en för stor vilja att forfarande hänga med i draget från resten av löparna så valde jag att fortsätta mot andra kontrollen utan att riktigt ha koll på vart jag var. Dum idé eftersom det inte blev lättare att läsa in sig då. Jag lyckades ändå fångas upp av en stig och tyckte att jag fick groparna och höjderna runt ikring att stämma. In mot 2an och fick den fint. Men, ingen skärm..? Inget vidare självförtroende efter katastrofen till första kontrollen gjorde att jag trodde att jag var fel ändå och sprang tillbaka ut till stigen för att läsa in mig igen. In från ett nytt håll och ner i samma grop. Men den är ju inte här! Iväg igen, åt ett annat håll, för att någon minut senare på nytt hamna i samma grop. Gav upp och fortsatte utan entusiasm mot tredje kontrollen. Fortsatte resten av slingan med lagom med svordomar surrandes runt huvudet och lyckades åtminstone fokusera på kartan tillräckligt för att veta att jag var rätt till nästa kontroll som saknade skärm. In till mål och omstart och fick gå ut först på nästa slinga, direkt utan vila. Kanske lika bra eftersom jag troligtvis lyckats slänga ur mig en del dumt om jag fått stanna upp. Nu var det bara att ta nya tag och andra slingan gick betydligt mycket bättre, nu när jag visste att det kunde saknas skärm på vissa kontroller. Lyckades ändå ta fel gaffel på min fjärde kontroll utan att märka det, och var lite osäker när skärmen var borta även på 7an. Så mycket känslor man kan få av en träning! Om än en stafettcup men egentligen inget annat än en träning. Bra på ett vis, att veta att det är viktigt för mig att göra rätt. Så här vill jag inte orientera och det är därför jag blir så arg, på mig själv. Tur att det kommer fler chanser! Det fick bli ett tredje pass den dagen, ett kortare nattpass på samma karta, skönt med lite revansch, och ingen som snott kontrollerna den här gången.

2015-02-15 (2) Stafettcupen A Guardamar Sur
Slinga 1, med hjärnsläpp och myror i benen till första och sedan en försvunnen skärm på andra kontrollen.
2015-02-15 (2) Stafettcupen B Guardamar Norte
Slinga 2, något bättre.

Efter två dagar på kartor nära boendet gav vi oss iväg en lite lägre bit för att köra två pass på tävlingsbanorna från WRE-tävlingen helgen före. Riktigt kul och utmanande terräng och något helt annat än strandterrängen. Kul med lite vägvalssträckor, det kändes ovant och länge sedan, men också mycket detaljer och en hel del nya terrängföremål att förhålla sig till och förstå hur de såg ut på kartan och i verkligheten. Gillar verkligen att komma till nya terränger och få klura på hur kartritaren har tänkt här. Även nästa dag åkte vi iväg till lite mer berg och en verkligt häftig karta utan skog och med häftiga vyer samt en klurig sprint i Alicante där jag fick en bra känsla fysiskt och kunde trycka på ordentligt när orienteringen tillät.

IMG_0668
Kul orientering och fin utsikt från topparna.
IMG_0642
Viktigt med vila mellan passen.
IMG_0636
Första passet avklarat 🙂

IMG_0613

Nästa morgon vaknade jag upp med en sån där konstig känsla som man inte vill ha som idrottare. Sjuk? Inte sjuk? Vila? Lika bra. De andra skulle på topptur så jag missade i alla fall ingen läcker karta och det blåste en del på morgonen så jag försökte intala mig själv att det ändå inte var så skönt uppe på ett berg… Lite bättre dagen därpå men på programmet stod två högintensiva pass och det var jag inte redo för så det fick bli en till vilodag och jag kunde i stället hjälpa till att gå och hänga ut kontroller och ta tid på de andra.

DSC_1155
Håller koll på löparnas tider i prologen. Foto: Øystein Kvaal Østerbø
IMG_0680
Kartsnack efter genomförd prolog.
IMG_0687
Noggrann kartkontakt krävs när man ska hänga ut kontroller.
IMG_0684
Strandterräng

Nöjd över mitt beslut att vila två dagar för efter det kändes kroppen pigg och som vanligt igen och jag kunde köra ett lugnt teknikpass och lite styrka nästa dag för att sedan avsluta lägret med en långdistans där 35min var i tröskelfart. Jag fick med mig en bra känsla både i kroppen och tekniskt från det sista passet och även om det inte blev riktigt så mycket träning som jag hoppats på under veckan så blev det ändå en väldigt fin vecka.

IMG_0755