Starka tävlingskänslor och vilja

I helgen avgjordes långdistans SM på Muskö utanför Nynäshamn. Jag fick ett bra teknikpass i relevant terräng på fredagen och formen kändes bra inför helgen. Men efter lite frånvaro från Stockholmsterrängen sedan i våras kändes det skönt att helgen inleddes med ett kval, där jag i lugn och ro kunde komma tillrätta med tekniken och löpkänslan i den här terrängen. Så var planen för lördagens kval. Men kanske tog jag det lite för lättsamt för jag hade lite svårt att riktigt fokusera innan start och när första kontrollen då var kort, ganska lurig och lite diffus fick jag den inte direkt, trots låg fart och hög kartkontakt. Därmed blev långsträckan till 2an lite lidande då jag stack iväg lite för snabbt från 1an för att riktigt hinna göra en bra plan, mer än hur jag i huvuddrag ville springa på sträckan. Så upp för sista backen in mot kontrollen får jag tvinga mig själv att verkligen läsa kartan ordentligt och sänka farten för att ta kontrollen säkert. Jag har bra koll på höjderna både till höger och vänster om mig när jag går ner i sänkan men lyckas gå på fel sidan om stenen och ser inte skärmen som sitter på andra sidan. Tycker att stenen ändå är lite för liten och ser kanten på ett grönområde längre ner i sluttningen så fortsätter dit. Men ingen sten här heller och jag förstår att jag är för långt ner i sluttningen. Tillbaka upp och tänker att jag har ju redan varit där borta, kan jag vara i helt fel sänka? Finns ett alternativ och kollar om det är där jag hamnat genom att se om det finns en brant med en sten lite längre ner på kanten. Nej, så jag måste vara i rätt sänka. Tillbaka upp och ser då skärmen vid stenen jag passerade först. Svårt att vara lika lugn och behärskad resten av banan med en 3 minuters bom på andra kontrollen. Men efter det skärper jag mig, höjer farten lite och kommer in i ett bättre flyt både tekniskt och i löpningen. Lika bra att köra på i ordentlig tävlingsfart, det känns ju ändå bra i benen och lättare med tekniken. Så har en bättre känsla och flyt resten av banan. En hel del stiglöpning på långsträckorna men lite fin orientering mot slutet av banan också. Skönt med en genomkörare inför finalen och ett kvitto på att formen och farten är god.
Resultat från D21 A heatet.

2015-09-12 SM långdistans kval
Kvalbanan från heat A i D21 med mina vägval (tryck på kartan för att se hela banan).

Jobbade en del med att hitta rätt känsla till finalen och var taggad och sugen på att springa långdistans i fin terräng på söndagen. Hittade rätt känsla innan start och fick bra flyt iväg till första kontrollen, även om det var lite pinnigt och svårsprunget ut från startpunkten. Gjorde en plan för långsträckan till andra och körde på i bra fart fram till bergskanten där jag ville veta vart jag var när jag gick upp på höjden. Läste av den stora stenen och branterna bakom och gjorde en ny, mer detaljerad plan för resten av sträckan och kontrolltagningen. Över de gula småhöjderna och ner för brantkanten, följa åsen ut och efter sänkan se den stora branten i ringkanten som sista säkra. Men när jag går ner för första branterna, efter de gula små höjderna, ser jag ända till höjden bakom och tror att jag kommit ner lite före åsen jag ska följa. Tänker inte riktigt på avståndet utan mer att jag ska följa åsen och sedan komma ner i sänkan. Följer åsen en bit men börjar känna att något är fel med avståndet. Har vid det här laget precis passerat kontrollen men får ingen tydlig indikation på det eller något annat som gör att jag stannar upp utan tror fortfarande på att det kan vara rätt. Får något som skulle kunna vara sänkan, och även branten, min sista säkra. Vill så gärna att det ska vara rätt, men måste tillslut inse att det inte är så och säga till mig själv på skarpen att nu har något blivit helt fel, acceptera det och vänd, du kan inte bara fortsätta för att du vill blunda för att du gjort fel. Vänder och läser in mig på stenarna och gula höjden före kontrollen (från det håll jag kommer nu) och får den sedan. Världen rasar. Jag biter ihop och fokuserar på nästa kortsträcka för att slippa tänka på det. Klarar att ta den men när det sedan blir en lite längre sträcka med mindre detaljer att läsa på klarar jag inte att hålla undan tankarna. Springer i en ursinnig fart till 4an, fortsätter till 5an. Ger ändå mig själv lite tid till att se på långsträckan till 6an, men kan inte riktigt tänka klart utan vill bara forcera. Runt ser på tok för långt ut, väljer rakt på. Matar på allt jag har fram till berget och över. Får en dålig passage vid huset och inser att vägvalet nog inte var det snabbaste. Tappar gelen jag är på väg att ta ur fickan in mot vätskan vid kontroll 6. Skiter i den, vem bryr sig..! Ny långsträcka till 8an. Funderar på runt vänster men tänker att i Stockholm är rakt på alltid snabbast. Bara att vi är inte i Stockholm (-sterräng) egentligen, inte i mitt Stockholm i alla fall. Får verkligen kämpa för att hålla uppe farten över höjderna till 8an, men har ett bra flyt i kartläsningen och får kontrollen direkt. Lever på den sista gnuttan av hopp om att loppet ändå inte är katastrof de sista kontrollerna in mot varvningen, men är rätt övertygad om att det inte blivit de bästa vägvalen idag.

2015-09-13 SM långdistans final
Finalbanan med mina vägval (tryck på kartan för att se hela banan).

Resultat från finalen. GPS från de 25 sist startande.

De fysiskt tuffa vägvalen jag tagit, den kanske något högre farten än vanligt (mer sprungit på ilska än förnuft) och gel först efter 1.05h var säkert alla orsaker till smällen på väg till 14de kontrollen. När väggen kom fysiskt gick det inte att hålla tankarna i styr, än mindre tänka på orienteringen. Valde väg endast efter vad som såg minst jobbigt ut och hur jag skulle överleva hela vägen in i mål och får flera black out sista kontrollerna. Så trött var jag kanske inte, men för att klara av att ta mig hela vägen i mål utan ett sammanbrott ville hjärnan ha en förklaring och där och då var det en enkel variant att acceptera. Dumt alltihop. Sjukt dum man kan bli när man är trött. När jag väl tagit mig i mål var det mest arg och besviken jag kände mig. Hela loppet påverkades av den där missen till 2an, och den här gången klarade jag inte alls av att lägga den bakom mig som jag brukar kunna. Hade höga förväntningar och förhoppningar och den missen förstörde dem helt. I stället för att bara skita i prestation och resultat och allt som jag ändå inte kan påverka utan bara springa den här långdistansen så bra som jag kan och vara nöjd med det. Jag ville mer och visste efter bommen på 2an att jag inte skulle nå dit. Det blir inte alltid som man vill, och ibland är det säkert även bra med lite motgång. Även om större delen av det här loppet påverkades av missen till 2an går det att plocka fram en hel del bra ur det hela också. Såväl mentala lärdomar som fysiska och tekniska ljuspunkter. Och som pappa så fint uttryckte det efteråt: ”Motgångar krossar små själar, men gör stora själar större. Liksom stormen släcker ljuslågan, men får skogsbranden att flamma upp.”

IMG_6277
Foto: Helena Bachman

.


Toppfoto: Göran Johansson