10Mila

Träningen under veckan kändes för det mesta ganska tung och det hela toppades med ett kortare intervallpass på torsdagen där jag visserligen kom upp i den fart jag ville ha under mina 90s intervaller men pulsen och andningen kändes som om den var körd i botten. Försökte intala mig själv att det var värmen och den extremt höga pollenhalten i luften som gjorde det, även om jag, vad jag vet, inte är pollenallergiker. Så egentligen var jag inte allt för besviken på helgens väderprognos som visade på 5-10 grader och regn i stället för de 20-25 och strålande sol som vi haft under veckan.

Efter lite födelsedagsfirande på fredagsmorgonen tog jag tåget upp till Falun och sedan direkt ut till arenan på Lugnet för ombyte och ut på träningskartan på Jungfruberget intill tävlingsområdet. Det var inte behagligt att stå och byta om i tältet i fem grader och höra regnet utanför men när jag väl fått på mig understället och dragit iväg fick jag just den förhoppningen bekräftad som jag hoppats på under mina tunga intervaller dagen innan. Regnet och den kyliga luften var full av syre och kroppen kändes återigen på topp efter de tunga dagarna i veckan. Sprang runt träningsbanan och njöt av att känna mig pigg och stark igen och kylan och de blöta grenarna och blåbärsriset var inget som kunde störa den känslan.

Jag brukar var nervös inför lopp och 10Mila har flera gånger varit den tävling på året där nervositeten känts som störst. Något år har anspänningen blivit för stor och det har påverkat mig fysiskt genom att benen känts som gelé och formen som bortblåst när jag väl fått kartan och ska sticka ut. Inget vidare där och då men lärdomar jag har kunnat dra nytta av senare och i år visste jag att det skulle bli en utmaning att hålla anspänningen på en lagom nivå före loppet. Att springa sista sträckan är alltid speciellt, det gäller ju hela avgörandet av stafetten, och att dessutom göra det på en av de absolut största stafetterna med ett lag som har chansen att vinna, ja det ger helt kart lite extra nerver. Så hela veckan har jag fått jobba med det. Tillåtit nervositeten att komma och sedan lugnat ner mig med peppande tankar och en plan för varje situation jag känner mig nervös inför. Det har hjälpt mycket och när jag sedan väl var på plats på klubbens boende i fredags och hade ett individuellt samtal med coach Thomas kände jag verkligen hur det sista föll på plats. Jag kände mig trygg med min plan och min kapacitet. En så härlig känsla och efter det kunde jag bara gå runt och njuta av stämningen på boendet och gemenskapen i klubben.

Stafettcoach Robban hade varit extra finurlig i år och fixat nya specialtröjor för stafett till både damerna och herrarna och på fredagskvällen var det ”release party”. Snygga tröja och en kul extra pepp inför lördagen.

10Mila brukar bli en lång dags väntan innan det är dags att äntligen springa och inte minst när man springer sista sträckan som var beräknad att gå ut vid 17.30 på kvällen. Dagen startade med en liten chock när vi drog undan gardinerna och det var helt vitt utanför fönstret på vårt boende på Romme Alpin i Borlänge. Men rapporterna kom ganska snart att det var några grader varmare och barmark i Falun, så ingen fara på taket.

IMG_0050
Vyn från sovrumsfönstret på lördag morgon, 14 maj.

Frukost, jogg, lunch framför sändningen av ungdomskavlen, de första tjejerna åker ut till arenan, packa och byta om, fler löpare ger sig iväg från boendet, försöka äta något mer och kolla på sändningen av damstarten, SEN var det äntligen dags för mig att åka ut och få känna på stämningen på plats ute på arenan. Vädret var som prognosen sa inte det trevligaste för att stå och heja så därför blev det mer tid på boendet och inne i tältet den här gången. Men också bra för min uppladdning och för att jag skulle börja ladda i rätt tid och inte alldeles för tidigt. Kom ut lagom till att förstasträckslöparna kom tillbaka till tältet och följde sedan sändningen från projektorn inne i Lidingös tält.

Johanna, Alice, Helena och Annica gjorde fantastiska prestationer på sina sträckor och vi låg hela tiden med långt fram i stafetten. Riktigt inspirerande att se att de sprang så bra och det var en tät stafett med flera lag långt fram under de olika sträckorna. Kul när det händer saker genom hela stafetten och när Helena skickade ut Annica på den kortare fjärde sträckan som 3a, 1.30 min efter ledande Halden fick jag äntligen börja min uppvärmning. Sprang runt lite på arenan och njöt av stämningen och försökte hålla ett öga på storbildsskärmen för att se hur det gick för Annica men fokuserade mest på mitt och efter några vändor runt arenan och tälten gick jag in i växlingsfållan och fick lite kort uppdatering av Thomas och Linus som stod där inne och höll koll på läget. Känslan är svår att beskriva men egentligen kände jag mig bara lugn och väldigt förväntansfull över vad som väntade ute i skogen och fysiskt kändes kroppen på topp under uppvärmningen.

Så var det dags och Halden kom in i ledning och skickade ut Sabine Hauswirth 1.49 min före GMOK med Lina Strand och 44s senare gick jag ut som 3e lag. Efter mig var det 16s till Nydalen och Koovee tätt följt av Domnarvet,  Järla och Pan Århus. Det var skönt att gå ut själv och få göra mitt eget i början och i och med den tuffa stigningen till startpunkten och första kontrollen gick inte lagen bakom ikapp lika fort utan jag kunde komma in i orienteringen mina första kontroller och såg inte någon förrän ut från fjärde kontrollen (egentligen min 3a men nr 4 på den här gemensamma kartan pga olika gafflingar) där jag möter Hausken (Nydalen). Hon är ikapp vid 5an där vi har samma gaffel och har en riktigt hög fart i den ganska tungsprungna skogen i den här delen av kartan. Det går fort men kontrollerat och jag orienterar själv och tar nytta av Hauskens rygg framför mig. Ut från 7an ser vi Maja Alm (Pan Århus) och Koovee men de går båda mer höger till 8an och försvinner under sträckan. Maja dyker sedan upp just som jag ska in och ta 8an och här har Hausken glidit lite långt ner i sluttningen och jag ser henne inte igen förrän på väg till 10de kontrollen. 9an är svår och eftersom jag inte vet om det är gafflat eller inte är jag noggrann och orienterar själv utan att bry mig om Maja som är lite längre ner i sluttningen. Men det visar sig att vi har samma kontroll och vi tar den samtidigt. Här har vi också just passerat Halden som missar i grönområdet men det är det ingen av oss som vet. Efter kontroll 10 går vi in i ett klurigt parti av banan med många kortsträckor i sluttningen och dessutom gafflat. Jag orienterar riktigt bra och får ett skönt flyt. Farten som Maja och Hausken trissat upp på de länge sträckorna sänks och jag får hålla mig för frestelsen att gå upp och dra. Bättre att ligga bakom och avvakta och ha koll på min egen orientering. Efter några kontroller ser vi Lina och är snabbt upp i rygg. Härlig känsla att plocka lag som gått ut framför och även om jag inte sett Halden har jag liksom någon känsla av att det här skulle kunna vara täten ändå. Mäktigt att springa helt kontrollerat och plocka mina kontroller en efter en med världsmästare runt omkring mig, känna att den här farten behärskar jag fullt ut. Benen är pigga och vill så gärna gå upp och dra men jag håller mig bakom. Formen är på topp, jag blir liksom inte trött. Bästa känslan som finns.

IMG_0096
In mot den 19de kontrollen.

Delen av banan med de svårare kortsträckorna tar slut och vi är en grupp på fyra löpare som samtidigt ger sig ut på den sista långsträckan mot mål, Lina, jag, Hausken och Maja. Jag tittar på kartan och bestämmer snabbt att vänster på vägen ser bäst ut men väntar in beslutet från de andra. Det blir vägen och Maja går upp och drar. Hausken hänger på och det går fort. En lite lucka skapas ner till Lina och jag biter mig i hennes rygg där bakom. Den där känslan jag nyss hade i skogen är borta och jag får jobba allt jag har för att hänga med. Borrar in blicken i Linas rygg och stänger av huvudet. Ett steg i taget, avslappnat men kraftfullt, så energisnålt som möjligt för att ha chans att hänga med så länge det går. De två där framme är starkare och avståndet växer något men när vi äntligen viker av från vägen 1km senare ser vi dem fortfarande och kan kapa några meter i svängarna genom att ta mer raka stråk upp mot hoppbackarna och nästa kontroll. Så fort det blir mindre stig igen och lite stigning kan jag slå om från väglöparmusklerna till mina skogsmuskler och jag känner mig stark i backen. Men Lina kan växla ut och drar upp farten igen när vi kommer ut på flackare stig och hon får några meter igen. Det är fortfarande fyra kontroller kvar och mycket kan hända så jag har koll på orienteringen och tänker att de där 10-15 meterna upp till Lina inte är något alls. Men avslutningen är lättorienterad och utför på ängarna och jag klarar aldrig att täppa luckan riktigt. Maja och Hausken har glidit ifrån ytterligare i utförslöpningen och det står mellan Lina och mig om tredjeplatsen, vilket jag inte helt har koll på eftersom Halden fortfarande skulle kunna vara före. Jag gör ett extra försök att rycka ikapp mot sista kontrollen men Lina är ruskigt snabb och vi håller redan maximal fart i den lättlöpta terrängen och med en utförsspurt är avståndet omöjligt att täppa. Vi blir 4a, med fight om 3e platsen hela vägen in i mål och 46s från segern, Wow! Så nära, och jag har varit uppe och sprungit i täten av stafetten på sista sträckan, mäktig känsla när jag inser det! Så mycket glädje och positiva känslor över det här loppet och vårt lags fina prestation. Jag njöt hela banan, även om det bitvis var något av det tuffaste jag gjort, och jag vill göra det igen! Tack laget för att jag fick chansen till det här utgångsläget. Vi läs oss av varandra och ihop med alla de andra i klubben som inspirerar och motiverar så enormt. En väldigt bra erfarenhet, nu är vi där uppe!

Lidingšs 10-milalag tar emot pris fšr fjŠrdeplatsen
Foto: Per Nylander
IMG_0061
Foto: Moa Gustafsson

2016-05-14 10Mila Falun str5

Andralaget med Matleena, Sofia, Emma, Sofia och Adela blev 16de och bästa andralag, helt otroligt bra! Killarna blir 4a och tillsammans blir vi bästa klubb totalt sett! Det är mycket jobb som ligger bakom det resultatet, från löpare, coacher, ledare och resten av klubben! Så bra vi gjorde det, tack alla!