Det blev bara drygt en vecka hemma i Sverige efter Portugal innan det var dags för nästa resa. Den här gången en kombinerad semester och ett landslagsläger. Det började med 5 dagars semester i Rom för mig och Christian, och när han sedan flög hem tog jag tåget över till Italiens östkust och anslöt i Vieste till det sprintläger som landslaget deltog i, i samband med de öppna Medelhavsmästerskapen, MOC.

Semesterdagarna i Rom var sköna och med lite välbehövlig vila från tunga träningsveckor och mycket orienteringsfokus. Jag hade en lite lugnare träningsvecka inplanerad. Så det räckte med ett pass om dagen som jag kunde genomföra i morgonsolen i Roms parker innan en stor frukost. Resten av dagarna spenderades gående runt i Rom för att se alla häftig gamla byggnader, äta italiensk glass och bara njuta.

Efter ett regnigt men fint långpass runt om i Rom på söndagen tog jag tåg och sedan buss för att ansluta till landslagslägret i Vieste. Ett ganska renodlat sprintläger den här gången och jag såg verkligen fram emot att få springa utmanade sprinter i små pittoreska byar. Första passet blev en prolog på måndagsmorgonen, följt av semifinal och final i knock-out sprint under eftermiddagen. Dock skulle man vara topp 30 i kvalet för att få vara med i någon av de riktiga semifinalerna och jag hamnade precis utanför. Men det gjorde inte mig så mycket, för alla fick springa tillslut ändå, bara lite senare på kvällen, och nu fick jag springa semi och final i heat med löpare som var ganska jämna med mig. Det blev tre väldigt bra, tuffa och lärorika lopp i denna träningstävling. På tisdagen körde jag ett skogspass på en intressant karta. Tekniskt såg det väldigt kul ut på kartan, men i skogen visade det sig att den inte alltid riktigt höll måttet och utan att man märkte när så var man helt plötsligt inte där man trodde att man var. Så ibland gick det hur bra som helt, bra flyt och kul orientering, men så plötsligt blev det inte alls som man tänkt sig och då blev det oftast också ganska mycket fel. Men trots skevheterna i kartan och det konstant ihållande ösregnet under hela passet var det en bra och lärorik upplevelse. Dock var jag ganska nöjd med beslutet att träna på gym under eftermiddagen, för det tog en bra stund att bli varm igen efter det kyliga regnet och lite för mycket stillastående kartläsning i skogen.

Jag vaknade upp på onsdagen med en lite oroande känsla i halsen. Den där första lilla lilla hinten om att det kanske kunde var en förkylning på gång. Svårt att ta beslutet att inte träna, men jag försökte vara smart och hoppades på att det skulle försvinna under dagen eller natten om jag bara var försiktig. Det var rätt beslut att vila, men tyvärr blev jag inte av med känslan riktigt och hade små symptom på en förkylning de kommande dagarna. Inget annat att göra än att låta bli att träna. Men mer än lite snuva och något öm på halsmandlarna blev det inte, så eftersom kroppen var lika pigg som vanligt kunde jag i alla fall gå runt många av de kommande dagarnas sprintbanor. Men så frustrerande att inte vara i träningsskick under det här fina lägret med så många bra tillfällen för sprintorientering. Det blev tyvärr inget mer sprunget för mig på resten av veckan. Men jag försökte ändå njuta av det Italienska vårvädret, kluriga sprintkartor, många glassar och det härliga sällskapet.

Sista delen av lägret flyttade vi oss över till Agropoli på västkusten och tävlade (jag gick) på MOC. Speciellt andra etappen var minnesvärd med en karta över ett stort område med gamla ruiner, murar och pelarsalar. Spännande labyrintorientering som blev utmanande även i promenadfart då man inte fick korsa någon av de svarta linjerna, även de tunnaste. Också sista etappen var något annorlunda och gick i en liten skog i utkanten av parken till världens största kungliga residens. En 2km spikrak väg, med dammar längs med, ledde från det gigantiska slottet till ett anlagt vattenfall och en stor fontän i andra änden, där tävlingsarenan låg. Det blev en fin sista dag i Italien innan hemresa till Sverige.

Nu hoppas jag att förkylningen är inne på sin sista dag. Förutom magsjukan jag fick i Portugal har jag inte varit sjuk sedan oktober 2015. Så jag kan väl inte direkt klaga, men nu efter en veckas vila börjar det verkligen krypa i benen, och huvudet. Nu vill jag ut i stockholmsskogarna och njuta av att våren så smått är på intågande.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s