Estlandsvisit

Eftersom jag både ville hinna med Göteborg och 10Mila-läger med klubben och VM-lägret i Estland med landslaget blev det en något förkortad variant av dem båda. Men med 6 pass på karta i Göteborg och 8 i Estland på totalt en vecka är jag supernöjd med mitt upplägg. På söndagsmorgonen tog jag flyget över Östersjön och blev efter bussresa från Tallin till Tartu hämtad av Håkan och skjutsad ut i skogen. En härlig eftermiddagssol som värmde gott och träning utan underställ gjorde detta byte från resa till träning något enklare än det vid ankomst till Göteborg. I flytfart sprang jag igenom medeldistansen som resten av gänget kört högintensiv träningstävling på på morgonen och fick dessutom bra uppföljning av Håkan. Vilken service, för bara mig! Ett riktigt fint pass med bra flyt och känsla i kroppen, trots de ganska hårda dagarna i Göteborg jag hade i benen. Minnena från medeldistansen på Euromeeting på samma karta gjorde det hela ännu lite bättre. En riktigt bra start på lägret helt enkelt! Kul att komma till boendet sedan och få så många varma hejarop och välkomnande av de andra, som varit där några dagar redan. Ett fint gäng.

UNADJUSTEDNONRAW_thumb_12fe7

Ibland bjuder Estland på det finaste! Som här på kartan från Euromeeting.

Lägret flöt på snabbt och intensivt. Äta, träna, äta, vila, träna, äta, analys, sova. Ypperlig service av ledarna, bra mat och boende och fina träningar. Eller ja, så fint som det nu blir i Estland. Det är ju lite grönt och risigt här och var. Men såhär års egentligen knappt något att klaga på, nu innan våren och vegetationen tagit fatt i skogen. Stora skärmar på kontrollerna, SI på högpassen och välplanerade banor eller moment under träningarna gjorde att jag verkligen fick ut maximalt av varje pass, även då jag var trött och sliten fysiskt. För trött blev jag. Göteborgsterrängen och lägret där var tufft bara det, att sedan lägga på ytterligare träningar i terräng var slitigt. Men bytet av miljö gjorde att jag fick en nystart mentalt och okade bra med att fokusera under mina pass i Estland.

UNADJUSTEDNONRAW_thumb_13000

Lägermode – ganska trött och sliten mellan passen, men överlag bra upplevelse i skogen.

På tisdagen hade vi träningstävling på förkortad långdistans. Individuell start med 3 minuters mellanrum. Jag försökte gå in för det som om det var på riktigt, en viktig tävling. Det funkade bra med alla förberedelser och jag är nöjd över hur bra jag klarade utmaningen att samla kraft och energi även om kroppen började bli sliten. Ute på banan var dock min energi något svajig. Stundtals kunde det kännas riktigt bra och jag kände mig både stark och snabb i de tuffa backarna och hade den offensiva känsla jag vill ha i skogen. Men när backarna blev för långa, mossan för tunglöpt eller trötthetstankarna för närgångna klarade jag inte av att skaka av mig dem lika bra som jag hade velat och jag hade stunder av gaska negativ och trött anda. Men det var ett bra genrep för kommande långdistanstävlingar i vår, och jag tar med mig de bra delarna från loppet. Speciellt sista 1/3 av banan, vilket gör att jag hoppas på ännu bättre fighting när banorna blir 90minuter i stället för de 65 jag var ute denna gång.

2017-04-04 #4 Tammeveski LD.D

Att springa en långdistans i tävlingsfart, även om den är förkortad, är tufft för kroppen och det märktes på eftermiddagens pass såväl som dagen efter. Men med några lugna pass i benen var det på torsdagsmorgonen dags att samla kraft igen för lägrets sista pass, stafetträning. Det blev en tidig morgon för att hinna med träningen innan vårt flyg gick vid lunch, och jag är så imponerad av allas inställning och kämparinsats. Inte ett knyst om trötthet eller tidig morgon. 7.30 var alla inpackade i minibussarna och påväg. Det är lätt att bli tjurig och grinig såhär i slutet av ett tufft läger, speciellt kl 7.30 på morgonen och med en liten gnagande känsla inombords av vetskapen att det här kommer att göra ont. Ytterligare ett högintensivt pass, man mot man. Men i stället denna energi, glädje och delad kämparinsats från alla. Då är det så mycket lättare att själv hitta den där sista lilla kraften och ge allt på sista passet.

UNADJUSTEDNONRAW_thumb_13002

Några nöjda men trötta tjejer efter väl genomfört stafettpass.

2017-04-06 #8 Unikula stafett.Stafett-i alla alternativ

Det var så skönt att sitta på flyget hem efter en tuff stafetträning och veta att nu väntar en välbehövlig viloperiod på några dagar. Dessa dagar ägnades åt att äntligen flytta tillbaka till lägenheten igen, efter 10 veckor boende hos mina föräldrar pga stambyte. Skönt att få komma hem, få ordning på alla saker, packa upp ordentligt och få tillbaka lite vardagsrutiner.

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s