10Mila

10Mila har alltid lite samma stämning som julafton för mig. Man går och väntar och väntar, spekulerar laguppställningar, bansträckningar, lagtaktik. Och så plötsligt är det dags, och så lika plötsligt är det över, och ett helt år tills nästa gång. Fast fördelen med 10Mila är ju att det alltid finns ett Jukola runt hörnet. Fortsätt läsa 10Mila

Säsongspremiär och 10camp

Vinter börjar gå mot vår, det blir varmare ute och tävlingarna börjar dra igång. För mig är det fortfarande några veckor kvar till den första viktiga tävlingen och ytterligare lite tid innan jag vill vara i bra form. Men för det kan man ju börja tävla ändå och säsongspremiären blev på Måsenstafetten för en vecka sedan. Fortsätt läsa Säsongspremiär och 10camp

10Mila

Träningen under veckan kändes för det mesta ganska tung och det hela toppades med ett kortare intervallpass på torsdagen där jag visserligen kom upp i den fart jag ville ha under mina 90s intervaller men pulsen och andningen kändes som om den var körd i botten. Försökte intala mig själv att det var värmen och den extremt höga pollenhalten i luften som gjorde det, även om jag, vad jag vet, inte är pollenallergiker. Så egentligen var jag inte allt för besviken på helgens väderprognos som visade på 5-10 grader och regn i stället för de 20-25 och strålande sol som vi haft under veckan. Fortsätt läsa 10Mila

10Mila

Det är helt grymt vilken känsla som byggs upp i Lidingö under veckan före 10Mila. Ja egentligen under hela året men den sista veckan når det hela sin kulmen. En av delarna i uppladdningen består av teknikträningar i relevant terräng och jag vet inte hur många teknikpass det sprungits, av alla löpare, i så väl första- som femtelag, killar och tjejer, dag som natt, den senaste veckan. Hade man velat träna 10 timmar teknik förra veckan hade man garanterat kunnat köra alla pass på relevanta kartor, med uthängda kontroller och klubbkompisar till sällskap på varje pass, det är häftigt!

IMG_2222
Ett av de förberedande teknikpassen jag körde veckan för 10Mila bjöd på magiskt fin skog och dessutom sol och sommarvärme! Lyx.

Jag liksom dras fram och påverkas otroligt mycket av hur motiverade alla löpare runt omkring mig är och hur fokus riktas mot helgens stafetter. Andra delar i uppladdningen består av klubb- och lagsamlingar där vi går igenom information, diskuterar taktik och lägger upp planen för såväl dagen som själva loppet. Grymt vilken känsla det var efter fredagskvällens gemensamma samling och middag! Alla hade samma mål, alla hade samma dröm, och att dela den energin med så många andra, löpare som coacher, det är en svårslagen upplevelse!

IMG_2258
Man ska ha kul på vägen! Lagbilder på tjejerna med tema Lidingö-style 😉

Jag vaknade på fredagsmorgonen och var så där lite nervös och förväntansfull som på julaftons morgon som barn (eller ja, kanske fortfarande för den delen..). Insåg när jag vaknat ordentligt att det var faktumet att det bara var ett dygn kvar till 10Mila som skapade känslan. Små fjärilar i magen och en längtan efter att allt roligt skulle dra igång.

Efter många bra stafettlopp under våren där jag verkligen hittat flytet och kunnat orientera snabbt och offensivt var jag ordentligt taggad inför 10Mila. Jag ville ta revansch från i fjol då jag sprang tredje sträckan (då den korta raka) och fick gå ut i ensam ledning men blev passiv och efter en liten miss mot slutet ikappsprungen av klungan bakom. Visserligen växlade jag ut nästa löpare bara några sekunder efter täten, så det var inget dåligt lopp, men sedan dess har jag tänkt på känslan jag hade under det loppet och jobbat med att hitta en mer offensiv inställning, utan att chansa. Stafettcuperna under vintern, med olika utgångslägen och uppgifter, har verkligen hjälpt mig att hitta tryggheten i den offensiva inställningen, oavsett utgångsläge.

IMG_2288
Starten har gått! Dock med några fler lag än vad som syns på bilden… typ 300 fler.

Så var det äntligen dags! Alltid lite drygt med 10Mila-dagen att gå och vänta på att det ska bli dags att åka ut till arenan. Man får liksom ta morgonen i etapper för att inte bli för nervös eller börja ladda för tidigt. Frukost, morgonjogg, packa, kolla ungdomskavlen på TV sändningen, lunch (”frukost nr två” – för nervös för att få i mig vanlig mat, lättare med gröt), och så äntligen åka iväg. Ines sprang mycket bra på första sträckan och växlade ut Annica som 11a, 25s efter täten. Jag förberedde mig på scenariot att gå ut ensam i tät i princip ända fram till 10 minuter innan jag stack iväg. Dels för att jag vet hur bra Annica är på att göra sitt eget lopp och gå ifrån, dels för att det var den situation jag kände att jag behövde jobba mest med mentalt och blev mest nervös inför. För att då klara av den situationen och kunna följa min plan på ett offensivt lopp var jag tvungen att ha det scenariot i huvudet under uppvärmningen. Försöka dämpa nervositeten till en lagom nivå. Nervositet är inget dåligt för mig, det är inte ångest utan förväntan och spänning. Men det kan bli för mycket, speciellt på stafetter har jag märkt, och då kan det sätta sig i benen, som gelé, och det vill man inte när man ska ut och borra i täten på en sträcka på 10Mila. Men när jag de där sista 10 minuterna fick klart för mig att scenariot skulle ändras till att gå ut några minuter efter täten släppte lite av den värsta nervositeten och jag hittade tillbaka till känslan jag hade på stafetterna i vår och under veckan före när jag tänkt mig loppet och känslan jag ville ha inför det.

Annica växlade ut mig som 28a, 3.46 min efter ledande Fredrikstad. Jag gav mig iväg och tänkte inte nämnvärt på vilka som gick ut runt omkring utan var helt fokuserad på mitt. Kunde dra iväg i bra fart och kände äntligen, efter en vecka med ganska seg kropp efter lägret i Skottland, att benen svarade och att farten fanns där som tidigare. Inte den där absoluta formkänslan men ett bra tryck och driv. Härligt konstaterande på väg mot första kontrollen och sedan fullt fokus på kartan. Gjorde ett riktigt bra lopp hela vägen och var enormt fokuserad. Kom inte ihåg mycket av banan när jag kom i mål och det var som att bli väckt ur en dröm efter att jag lämnat över kartan till Sarina och slutfört mitt uppdrag. Det är så det ska kännas efter ett intensivt orienteringslopp med högsta fokus. En del av ”dimman” bestod ju även såklart i att jag var riktigt trött och hade tagit ut mig max fysiskt, men hade också ett väldigt högt mentalt fokus under hela loppet. En anledning tror jag är att jag är så hemma med den här terrängen att jag kan jobba med ryggmärgen och inte behöver tänka ut lika många av besluten, de tas liksom på automatik. Häftig känsla! Jag förde upp laget till en 5e plats, 1.58 min efter täten och hade tredje bästa sträcktid. Sarina sprang riktigt bra, höll 5e platsen och plockade tid på täten och växlade ut Helena 44s efter ledartrion Järla, Alfta-Ösa och Domnarvet. Redan vid första TV-kontrollen var Helena uppe på tredje plats, men Domnarvet och Järla var svåra att nå. Spänning genom hela stafetten! Stora Tuna gick starkt på sista sträckan och smög förbi omärkta i skogen och upp till en tredjeplats, så även två finska lag och vi blev tillslut 6a. 1 placering bättre än förra året, men så ofantligt mycket närmare tätstriden. Så lite besvikna var vi nog alla, med högt uppsatta mål och nära nära. Men mycket nöjda ska vi vara också. Det finns där, och det är inte långt borta. Kanske bara en månad?

Foto: Göran Johansson

IMG_2323

Så vi i förstalaget klarade inte riktigt av att bli bästa förstalag. Däremot gjorde de andra 4 lagen riktigt grymma insatser och blev bästa andra- och tredjelag och femtelaget slog dessutom alla andra fjärdelag! Så tack alla tjejer som är med och skapar den fantastiska stämningen, och även ni grabbar! Och tack alla coacher och ledare för ett suveränt jobb, med all praktiskt stöttning man kan tänka sig men också den där viktiga mentala biten som gör att vi löpare kan prestera på topp.


Toppfoto: Göran Johansson

Stafettfokus

Det är mycket fokus på stafetterna så här på vårkanten, speciellt i en stor stafettklubb som Lidingö. Men det är ju lite grejen med våren tycker jag, att få starta upp säsongen ihop med alla taggade klubbkompisar som man tränat och kämpat ihop med hela vintern och att äntligen få testa sig tillsammans mot de andra klubbarna.

För en vecka sedan startade jag upp min tävlingssäsong 2015 med Kolmårdskavlen. Jag sprang sista sträckan i ett av Lidingös två starka lag och som jag trott på förhand blev det en jämn fight mellan lagen och jag gick ut som 8a, strax efter vårt andralag. Loppet kändes offensivt och det gick helt fint med foten som jag inte alls kände något i. Positivt! Verkligen härligt att säsongen är igång! Tekniskt gick loppet i stort bra och jag är nöjd med genomförandet förutom en miss på 8de kontrollen och en lite mindre sväng på 12an. Det var ganska olika gafflingar så jag såg inte alls många löpare i skogen men plockade några lag och vi kom tillslut 4a.

IMG_1733
Spurten på Kolmårdskavlen. Foto: Matleena Boström
2015-04-06 Kolmårdskavlen
Sistasträckan på Kolmårdskavlen.

Under veckan blev det först några teknikträningar och sedan under helgen ett kortare 10Milaläger med klubben som startade med en stafettcup i Kårsta på fredag kväll. Tjejerna körde gemensam start när det fortfarande var ljust ute men hade lampa på oss för efter ungefär halva banan blev det mörkt. Fint att springa i skymningen och det blev ett bra pass där jag fick ett fint flyt och en bra känsla inför kommande tävlingar i liknande terränger, som natt SM och 10Mila. Dessutom såg jag mina två första vildsvin i skogen den här kvällen. Har ganska länge tyckt att vildsvin vore rätt otäckt att möta på och varit rätt bra på att skrämma upp mig själv och bli rädd när jag är ute och tränar i skogen men måste nog ändå säga att det här mötet inte gjorde saken värre utan jag såg dem på ganska långt håll och de sprang bort från mig så jag känner mig aningen säkrare nu. Skönt.

2015-04-10 Stafetträning Kårsta, 10Milaläger
Stafettcup i Kårsta

10Mila lägret fortsatte på lördagen med två träningar, ett lugnt pass och en stafetträning ihop med tjejerna i IFK Göteborg, och lite terrängsnack och annat kul mellan passen. Fin dag med härlig vårkänsla och kul att umgås med klubbkompisarna och ladda inför 10Mila ihop, bra teamkänsla!

Kartor från lördagens två träningar, och GPS från stafettränigen.

10Milaträningshelgen avslutades på söndagen med Rånässtafetten. Jag sprang andra sträckan i lag med Matleena och Helena och fick ett kul utgångsläge som 9de tjej ut på andra sträckan, i en liten klunga, ca 3 min efter täten, men det var ganska utspritt framför min klunga. Redan till första kontrollen splittrades fältet upp genom olika vägval och stråk och jag sprang helt själv från 3an till några kontroller före mål när jag vart ikappsprungen, men jag lyckades hålla konkurrenterna bakom mig och växlade först. Jag tog dessutom hem sträcksegern! Lite överraskad eftersom det kändes rätt tungt i benen efter mycket träning både i veckan och just dagarna innan. Men tekniskt gjorde jag ett bra lopp och jag fick en bra känsla och flyt i tekniken. Härligt att tekniken stämmer bra så här tidigt på säsongen och att jag klarar att hålla kartkontakten även med en lite högre fart än tidigare. Skönt att se att träningen ger resultat också. Men efter lite mer analys av veckans träningar och tävlingar har jag hittat en hel del småsaker som kan bli bättre i min teknik, och hur kul är inte det, att alltid kunna förbättra saker som jag kan spara in ännu lite till tid på!

2015-04-12 Rånässtafetten
Andrasträckan på Rånässtafetten.
IMG_1769
Magiskt fint i skogen på vårkvällarna!
IMG_1816
Laddad för stafetträning i kvällssolen! Foto: Sofia Törnqvist
IMG_1818
Tufft gäng brudar som just kört stafetträning vid Arlanda på lördagskvällen. Foto: Mårten Boström

Toppfoto: Mårten Boström

Stafetter och Silva League

Annica växlar ut mig i ledningen på tredje sträckan på 10mila
Foto: Lars Rönnols


2014-05-03 12.04.11
Bästa klubben med goaste lagkänslan!

Som vanligt går veckorna så otroligt fort när tävlingarna dragit igång, man hinner knappt komma hem innan det är dags att packa väskan igen och dra iväg på nästa tävlingshelg. Men det är också en del av det hela som jag älskar. Dels möjligheten att få se Sverige, uppleva vårens gång från söder till norr och upptäcka nya små städer och platser, dels den fantastiska känslan att vara med alla härliga vänner och att få uppleva allt detta tillsammans med dem. Tävlandet är så mycket mer än bara själva tävlingarna, även om det är huvudskälet till mina resor och den delen som kanske får störst plats här.

Så sedan natt SM har det hunnit vara tre fullspäckade helger med tävlingar. Först påskhelg i Kolmården med Stigtomtakavlen, Silva League i Finspång och Kolmårdskavlen. En riktigt härlig långhelg med första sommarkänslan, shortsväder, fantastisk terräng och skönt klubbhäng. Det började så bra det kunde med seger i Stigtomtakavlen för mig, Akvile och Frida. Jag sprang sista sträckan och fick gå ut i täten efter att Akvile och Frida gjort fantastiska lopp. Vi var en hel del löpare till en början men jag försökte att fokusera på min orientering och inte lägga någon energi på de andra lagen vilket gick bra då jag i början till stora delar fick dra klungan och då kunde orientera i min fart. Jag blev rätt nervös precis innan jag skulle ut på min sträcka och nervositeten satte sig i benen och gjorde de helt matta och sega, så början av banan var jag lite irriterad på att inte kunna trycka på i den farten jag ville. Men det släppte till slut när jag kom in i loppet och mot slutet tänkte jag inte på det längre. Det var en riktigt kul bana med många kontroller och riktningsändringar i den fina sörmlandsterrängen och jag fick till ett bra lopp tekniskt i princip helt utan missar. Efter varvningen var vi plötsligt bara tre lag i tätklungan och efter en gafflad kontroll insåg jag att jag fått en liten lucka på väg mot tredje sista. Jag försökte öka farten för att behålla luckan men det räckte med att jag tog fel håll in mot stämplingen runt punkthöjden på näst sista för att de andra två skulle vara ikapp igen och det blev spurt hela vägen ner mot sista och efter en liten fight vid sista kontrollen som jag gick segrande ur hade jag det lilla försprång som behövdes för att ta hem spurten och vinna före OK Linné. Det var verkligen en härlig känsla att vinna och jag flög fram på spurten av publikens rop, underbar känsla som jag gärna vill uppleva igen och även en bra erfarenhet för mig att veta att jag kan hänga med och till och med styra en sistasträcka och sedan ta hem spurten.

Vissa tyckte kanske min ”stämplingsteknik” vid sista kontrollen såg lite väl tuff ut, jag måste erkänna att jag reagerade helt instinktivt och till och med skämdes lite efteråt över min aktion, men stafett är tufft och såklart finns det en tävlingsdjävul även i mig. Här kan ni avgöra själva: spurtstrid Stigtomtakavlen.

Och här en intervju för Södermanlands Nyheter.

2014-04-18 16.35.10
Segrande laget!
2014-04-18 12.18.47
Intervju med Södermanlands Nyheter

Efter en lugn dag utan tävling men med en fin stafetträning med klubben och skönt häng i solen var det dags för vårens första Silva League. Finspång bjöd på en långdistans i fantastisk terräng där man kunde njuta av orienteringen och skogen under hela loppet. Jag hade lite svårt att bedöma vilken fart jag kunde hålla för att orka hela loppet och dessutom när det var första varma dagen för året som jag vet lätt kan påverka mig en del. Men jag körde på i den fart som orienteringen tillät och försökte tempoväxla i den öppna berghällsterrängen. Så skönt att få göra ett lopp helt utan misstag och den fysiska känslan var bra genom hela loppet den med. Loppet räckte till en 6e plats och bästa SL resultat för mig! Underbart härligt att kunna vara nöjd med loppet rakt igenom och känna att jag kan det här.

GPS

2014-04-21 15.06.51(2)
Foto: Annette Önerud

Kolmårdskavlen dagen efter bjöd återigen på vacker terräng, lite mer snabblöpt och väldigt bra sikt men rolig orientering och jag fick prova på första sträckan vilket jag inte gör alltför ofta. Men det var en kul upplevelse och också det en bra erfarenhet om att min fart räcker till bra i år och jag klarar av att orientera bra även med folk runt omkring mig som trissar upp farten. Jag lyckades till och med vara i ledningen vid förvarningen men efter en lite miss på kontrollen efter växlade jag 25s efter, men ändå nöjd med sträckan. Frida och Annica sprang båda två riktigt bra och vi blev 2a efter Domnarvet.

2014-04-21 21.37.02
Foto: Lars Rönnols

2014-04-21 21.44.22

En riktigt bra helg att summera och lägga till pluskontot! Många härliga känslor att spara och massa nytt sug efter mer tävlingar!

Kartor från helgen finns här.

Nästa helg var det Silva League sprint och Lång i Skåne/Halland som gällde. Vi var lite färre från klubben den här helgen men inte desto mindre trevligt och nu var det verkligen riktig sommarkänsla hela helgen. På lördagen var det sprint i Båstad. Jag hade svårt att veta vad jag skulle vänta mig, särskilt när det var nästan ett halvår sedan jag sprang en sprint sist (även träning) men jag kände mig ändå säker på min plan jag ville ha under loppet. Det kändes inget vidare i kroppen under uppvärmningen men jag försökte fokusera på annat och början av banan var mycket kontroller och kartläsning vilket fick mig att fokusera helt på orienteringen och jag glömde bort mina sega ben. Sen kom lite längre sträckor som var rätt tuffa fysiskt och efter varvningen var orienteringen lite lättare så hjärnspökena hann ikapp och jag märkte av det jag kanske saknade mest av att inte ha sprungit sprint på länge: förmågan att bita ihop och pressa mig hela vägen. I stället var jag inte fullt så tuff mot mig själv som jag velat och känslan när jag gick i mål var att jag nästa gett upp mentalt mot tröttheten i slutet av banan. Men annars var det ett helt ok sprintlopp för min del med bara några små misstag och jag klarade av topp 30 och fick mig några SL-poäng (26a).

2014-04-28 08.23.28
Foto: Lars Rönnols

Söndagens långdistans såg jag fram emot lite mer än sprinten och jag var inställd på ett ganska tufft lopp i värmen och med en del fina stigningar längs Vallåsen. Jag hade nog däremot inte riktigt räknat med så utmanande vägval som jag tyckte att det blev. Jag hade svårt att bestämma vilket vägval som såg bäst ut för att inget av alternativen såg särskilt bra ut. Inte som i Finspång direkt, där jag direkt kände vilket alternativ jag tyckte passade mig bäst och kunde genomföra det med en känsla av att jag gjort ett bra val. Nu var det mer pest eller kolera, vilket grönområde är minst tätt? (Bortskämd Stockholmare..) Det verkar ändå som jag gjorde bra val i början av banan och jag kunde köra på bra även genom grönområdena utan att tappa farten eller motivationen. Hörde att jag hade ledningen vid varvningen och visste att säkert fler skulle falla bort längs vägen så jag fortsatte att kämpa på. Efter två tuffa kortkontroller rakt upp för sluttningen efter varvningen vart tydligen huvudet lite för trött och jag valde något konstigt halvdant vägval lite rakt på men ändå runt. Riktigt dumt då jag dessutom först inte klarade av att hålla höjd mot slalombackarna utan sprang som ett S på sträckan. Tappade många minuter på vägvalet och missade dessutom kontrollen med 1,5min. Började bli riktigt trött och undrade varför vätskan inte skulle komma förrän efter hela fjärilen när jag plötsligt mellan kontroll 12 och 13 sprang på den och insåg att jag missat markeringen på kartan. Trevlig överraskning och jag kände hur energin kom tillbaka till både ben och huvud av sportdrycken. Orienterade bra och offensivt i fjärilen och hade bra fart uppför de branta bokskogsbackarna. Efter fjärilen var det en kortare men tuff uppförssträcka till kontroll 21 där det var vätska. Jag såg på långt håll vart kontrollen skulle vara och tog tillfället att ta upp min gel ut fickan och öppna den för att kunna minimera tiden vid vätskan. Troligtvis pga av detta, att jag visste vart jag skulle och in mot kontrollen inte hade fokus på att hitta skärmen och ta kontrollen på bästa sätt utan på att göra processen vid vätskan så snabbt som möjligt, så glömde jag att stämpla! Nej, nej, nej! Ända sedan dåvarande klubbkompisen Oskar glömde stämpla vid vätskekontrollen på SM i Halland (tror jag det var..?) har jag alltid tänkt ”stämpla först” när jag kommer till en kontroll med vätska. Men inte denna gången, nu var det som bortblåst och jag fortsatte mot nästa kontroll i full fart. Någonstans halvvägs till nästa kontroll börjar jag få en konstig känsla i kroppen, något kändes inte rätt. Vad hade förra kontrollen för kodsiffra? 300!? Har jag stämplat vid 300? Jag övertalade mig själv att jag såklart hade stämplat men bara inte kom ihåg det ordentligt och fortsatte, men känslan släppte inte och resten av banan var det väldigt svårt att skjuta ifrån tanken på den där stämplingens vara eller icke vara. Trots dåligt vägval och bom på 12an hade jag behållit ledningen från varvningen till mål men vid utstämplingen fick jag min dom: felstämplad, det saknad en stämpel på kontroll 21… Känslorna välde fram och jag var så besviken på att jag glömt att stämpla, hur kunde jag glömma?! Ganska snart kunde jag i alla fall acceptera mitt misstag och försöka se de bra delarna i loppet jag gjort. Eftersom jag faktiskt var vid kontrollen, även om jag tydligen inte stämplade, kunde jag jämföra mig tid med de andras och idag hade den räckt till en 18de plats. Kanske inget jag hade varit så nöjd med ändå, efter förra helgen hade jag större förhoppningar på min placering. Men ett tufft lopp som gav många bra lärdomar jag kommer ta med mig länge. Det som känns mest surt är att jag missar ett resultat på en skogsdistans i Silva League vilka är få i år och därför hade även poängen från en 18de plats suttit fint till totalen.

Efter en helg med två individuella lopp var motivationen på topp för en stafett inför helgen då det var dags för 10-mila i Eksjö. UK hade en svår uppgift att ta ut våra lag men tillslut blev det klart att jag fick tredje sträckan i förstalaget tillsammans med Helena, Annica, Ausrine och Ines. Uppladdningen inför helgen blev precis som jag velat med klubben på plats några dagar före helgen och bra teknikpass, vilda spekulationer om bansträckningar och spelkvällar. Så teamkänslan var på topp både hos tjejerna och killarna inför starten. Helena och Annica sprang på bästa sätt och jag fick gå ut i ensam ledning med bara ett finskt lag några sekunder bakom och sedan en minuts lucka ner till nästa klunga. Det var verkligen häftigt att stå i växlingsfållan och höra flera minuter innan jag gick ut hur Annica låg i täten och veta att jag skulle få gå ut först och få göra mitt eget lopp. Den här gången klarade jag av att hålla nerverna i styr och på en lagom nivå så att de inte påverkade mig fysiskt som ibland tidigare när jag har blivit helt seg och matt i benen. Första kontrollen var rätt lurig, en grop i ett tätt grönområde som var lätt att smita förbi men jag tog det lugnt in mot kontrollen och fick den bra. Efter det var den lite bättre sikt och därmed lite lättare orientering. Jag fick ligga först och göra mitt eget lopp hela vägen till tv-kontrollen och tänkte inte mycket på att jag hade en löpare i ryggen. Eter tv kontrollen kom återigen en svårare kontroll i en sluttning med sämre sikt och även fast jag var noggrann och tog fler kartstopp på vägen ner från hygget för att få rätt riktning ner mot kontrollen drog jag snett och kunde inte riktigt läsa in mig i sluttningen. Jag såg en annan kontroll och bestämde mig för att det var bästa stället att fortast läsa in mig så jag sprang dit, fick direkt ordning på vart jag var och tog min kontroll. Missen kändes inte så stor eftersom jag direkt tog kommandot och redde ut misstaget men den var tillräckligt stor för att klungan som gått ut bakom skulle hinna ifatt och nu var jag inte längre ensam i täten utan hade fler snabba löpare runt mig som alla ville dra. Det var bara stigningen över åsen och några sluttningskontroller kvar på banan och jag kände att jag hade bar med krafter kvar och försökte flera gånger dra upp farten lite extra för att hänga av så många som möjligt in mot växling. Jag växlade som tvåa sekunden efter Mora och just för Pan och är trots missen nöjd med mitt genomförande av sträckan och att jag kunde behålla tätpositionen genom hela loppet. Även en rak kort sträcka passar mig bra och det känns skönt att veta att jag klara så många olika situationer i en stafett nu. Ausrine och Ines sprang också väldigt bra och efter en tuff avslutning med många topplöpare på sistasträckan blev vi tillslut 7a!

GPS

2014-05-03 12.19.53
Laddat gäng inför 10-mila!
2014-05-03 19.20.24
Först vid TV-kontrollen på sträcka 3
10MilaBlogg-27
Intervju efter växling. Foto: Göran Johansson
2014-05-04 20.02.02
7e plats för det här coola laget!

Min 10-milainsats tog inte slut med en 5km rak sträcka i damkavlen utan jag gav mig under natten även ut på sträcka 4 i vårt 4elag i herrkavlen. Lite sliten och lite svårt att ladda om men jag såg fram mot att få springa natt och det blev en rolig upplevelse även om kroppen kändes lite sliten. Men på natten tycker jag oftast att jag känner mig ganska pigg och jag hittade ett gäng med killar som höll en lagom fart så det blev en trevlig upplevelse på 11,6km och dryga 90min under 10-milanatten. Sov lite och såg sedan killarnas suveräna avslutning när de gick imål som 2a!! Så imponerad av allas lopp och prestationer. Vilket team och vilken harmoni i hela gruppen. Alla kan verkligen prestera på topp när man har den känslan i klubben, underbart att få uppleva!

10milaläger

 

I helgen hade klubben 10-milaläger på plats i Eksjö där tävlingen går om knappt tre veckor. Inför lägret funderade jag på hur jag skulle uppleva terrängen och återkomsten till en stad och skogar jag sprungit i i tre år av mitt liv, tre viktiga år som hade stor inverkan på mig. Jag fick inte möjligheten att se så mycket av stan, mer än boendet på Juventum och Willys men fem bra träningar hann det bli i skogarna runt Eksjö.

På fredagen passade jag på att få en natträning inför natt SM nu på fredag. Träningen gick i relativt kända marker med start och mål vid Brännemon men ändå, trots inställningen att Eksjö inte alltid har den finaste terrängen, blev jag förvånad över hur risigt och bökigt det kunde kännas på natten. Absolut inte hela banan och det var många fina partier. Att jag dessutom var lite seg i benen gjorde nog inte upplevelsen bättre. Men ett bra nattpass blev det ändå.

Träningen på lördag morgon bjöd inte direkt på mindre ris på backen. Den här gången var det, för det mesta, i alla fall markerat på kartan men jag undrade lite flyktigt hur jag hade klarat tre år av träning i sån här terräng (bortskämd stockholmare som man är..!) utan att efter det vara världsbäst på att springa i nygallrade grönområden. Efter det blev det bara bättre och bättre och efter sista passet på söndagen ville jag inte längre ha någon annan skog än just den runt Eksjö. Kanske behövdes det några pass av invänjning för jag kroppen och huvudet skulle komma ihåg hur man springer i den här terrängen innan jag fattade hur kul det faktiskt är.

Lördag eftermiddag körde tjejerna stafettcup, som killarna sedan sprang på natten. Jag fick gå ut sist den här gången 1,5 min efter klungan och med några ensamma löpare lite före den. Min uppgift var att gå ut offensivt och så snabbt som möjligt komma ikapp klungan. Det var verkligen en tydlig uppgift och jag har nog aldrig tänkt riktigt så specifikt förut att mitt enda mål med loppet är att komma ikapp någon framför. Såklart känns det lite konstigt att ha bara en sådan uppgift på en tävling, då känns det mer naturligt att tänka att jag ska göra ett stabilt lopp och såklart försöka plocka men kanske mer att gå säkert än att gå ikapp. Men det var verkligen kul och inspirerande att få tänka att jag skulle gå ut riktigt offensivt och verkligen kämpa för att komma ikapp! Och det gjorde jag verkligen! Jag kände att jag kunde ösa på mer än vanligt och orienteringen hängde med lika bra som vanligt, härlig känsla! Jag såg ingen av de andra i skogen men det kändes som om jag borde ha plockat och på GPSen kunde jag efteråt se att jag passerat en del av klungan och nästan var ikapp fösta löpare när det var några kontroller kvar. Då kom smällen och kanske konsekvensen av att jag möjligtvis gått ut lite väl hårt. Jag blev plötsligt helt tom i huvudet och orkade inte tänka på orienteringen. Jag försökte verkligen fokusera och fortsatte att pressa på men segheten i huvudet gjorde att det blev en stor bom och jag började bli suddig i blicken. Energibrist, eller bara att jag pressat lite väl hårt och inte riktigt tänkt på hur länge jag skulle behöva ha den höga farten, vet inte. Tog mig i alla fall i mål och efter lite sportdryck, en varm dusch och middag började jag vakna till igen. Troligtvis det närmaste jag varit att gå in i väggen. I efterhand lite kul för jag trodde att jag inte kunde ta ut mig så mycket, men det betyder kanske att jag börjar kunna skjuta på bekvämlighetsgränsen och ta ut mig mer.

Söndagens träning var planerad till högintensiv den med, men med individuell start den här gången. Kroppen orkade inte riktigt ligga på lika hårt som passet kvällen innan men en hyfsad fart och bra orientering i fin terräng blev det. Lunch och någon timmes effektiv vila innan avfärd mot lägrets sista pass som var en bit norr om Aneby på vägen hem mot Stockholm. Ett skönt återhämtningspass i fin och lättlöpt skog som spädde på känslan av att vilja komma tillbaka till Eksjö så snart som möjligt igen.

Det ska verkligen bli kul att få springa 10-mila i den här terrängen, dels för att jag känner att jag behärskar den bra och dels för att den ger kul utmaningar med sin variation i terrängtyper och tekniska verktyg som behöver användas. Ser fram emot första helgen i maj med ett laddat och väl förberett gäng Lidingöare!

Kartor från lägret finns här.

Photo 2014-04-05 10 01 17