Skidmagi

Landslagslägret i januari blev i år en veckas skidläger i Idre fjäll. Idre har alltid legat mig varmt om hjärtat, men då framförallt på sommaren med den fantastiska orienteringsterrängen och fjällmiljön. Nu börjar det bli länge sedan jag var här under barmarkstid. För skidåkning här har jag länge varit lite skeptisk, egentligen utan anledning, men det har bara blivit så att mina skidläger har hamnat på annan ort. Fortsätt läsa Skidmagi

Långt jullov

Jag klarade alla mina tentorna i Trondheim, skönt! Vilket innebär att det nu endast kvarstår ett examensarbete mellan mig och min civilingenjörsexamen. Det innebär också att det här troligtvis är mitt sista jullov, lika bra att göra det lite extra långt då tänkte jag. Känns som jag hunnit med en hel del, samtidigt som dagarna för det mesta har varit lugna och sköna och inneburit mycket vila, återhämtning och umgänge mellan träningarna, precis så som ett jullov ska vara. Fortsätt läsa Långt jullov

25manna och fina höstdagar

Jag hann i alla fall vara nästan två veckor i Trondheim innan det var dags att ge sig iväg igen, och jag är glad att jag prickade in att stanna under helgen med Hu og Hei! Säsongens sista tävling blev i år 25manna. Ett ovanligt tidigt säsongsslut för mig som brukar vara sugen på mer tävlingar under hösten, och gärna springer lite natt och ultralång om det går. Men i år fick det bli annat, jag har nog rest tillräckligt i höst helt enkelt. Eller ja, slut på tävlingar betyder ju inte slut på resor… Fortsätt läsa 25manna och fina höstdagar

Fantastiska fjällen!

Det blev en kort första vecka i Trondheim och tydligen var det bara en av mina tre kurser som startade den här veckan så det blev bara två lektioner på hela veckan. Skönt med en lugn start så jag har hunnit fixa med allt möjligt som behövt göras och kunnat träna mycket och utforska omgivningarna. En kort skolvecka gjorde också att jag fick möjligheten att ta tåget till Åre för en långhelg med massa träning och fjäll ihop med Helena. Väldigt bra att bara ha 2h med tåg mellan Trondheim och Åre, en av anledningarna till att jag ville testa att bo här, och något jag hoppas använda fler gånger i höst.

Det blev en helt fantastisk långhelg med bästa tänkbara väder och sällskap för fjällöpning och annan träning i denna häftiga miljö. Jag gillar verkligen fjällen och mår så bra av att vara där! Fredagen bjöd på en långtur från Enafors, upp på Stor- och Lillsnasen och tillbaka ner till Enafors i nästa dal. Lite blåsigt men annars sol och blå himmel hela dagen. En lugn och fin långtur på 4.30h löpning och runt 30km blev det, med toppbestigningar, lunchpaus och hjortron.

På lördagen tog vi lite mer sovmorgon och startade med ett distanspass på rullskidor. Även det med fina vägar och vyer över storskog, myrar, sjöar och fjäll. Tänk att det kan vara så lätt att träna med bra sällskap och fina miljöer. Efter lite vila och med ganska sega ben gav vi oss av upp till intervallmyren för 5x7min tröskelintervaller på eftermiddagen. Båda två piggade på oss bra jämfört med hur det kändes när vi skulle ta oss ur soffan och ut på passet och det blev ett fint intervallpass i kvällssolen på myren. Inget att göra år alla flugor, mygg, knott och bromsar mer än att försöka springa ifrån dem, så det blev 1min ”hopp och skutt”-vila för att inte få för många bett.

IMG_5903
Fina vyer att åka rullskidor till.
IMG_5905
Och fint sällskap
IMG_5912
Myren för eftermiddagens intervaller, bra träningsmiljö!

IMG_5612

På söndagen hade vi planerat in en ordentlig tur som helt klart skulle bli en utmaning men som kändes som ett värdigt slut på helgen för mig. Vi startade vid Storulvåns fjällstation och sprang de 16km bort till fjällstationen vid Sylarna. Härifrån började vi sedan klättringen upp till Storsylen på 1763möh. Väldigt stenigt och brant och jag har dessutom försökt mig på toppen en gång tidigare för fem år sedan men då fått vända på sista lilla toppen före för att jag inte vågade mig ut på den smala kammen sista biten upp på toppen. Men idag gick det fint och vi tog oss hela vägen upp! Lunch till den utsikten är inget man har varje dag. Efter Lunchpaus var det bara att börja klättringen/hoppandet mellan stenar ner igen mot stationen och sedan löpningen tillbaka till Storulvån. Totalt blev det en tur på 42km och över 6h löpning+klättring. Oj så seg jag var i benen sista kilometrarna. Både längd och stigning kändes ordentligt i ben, knän och fötter. Det blev många stopp vid fjällbäckarna för att fylla på flaskorna och kyla ner oss lite i värmen. Men en så fin dag är värd lite smärta och besvär, och det är dessutom häftigt att testa sina gränser lite och se vad kroppen orkar.

Summerar en bra träningsvecka med mycket mängd och många nya upplevelser och en del träningsrekord. Jag har inte helt koll men min känsla säger mig att det här blev ett rekord för mig i träningstimmar, åtminstone med så stor andel löpning, kan ha varit i närheten på något skidläger under vintern. Lite knappt 23h, och första träningspasset för mig på över 6h. Bra för motivationen med nya träningsmiljöer och skönt efter sommaren med fler träningar ihop med andra igen. Projekt backe och myr fortsätter!

Projekt backe och myr

Jag har flyttat till Trondheim i Norge! Det har länge varit en tanke jag haft och nu blev det äntligen möjligt med ett halvårs utbyte på NTNU, universitetet här. Men egentligen är det ju inte för skolans skulle som jag vill till Trondheim utan mer för orienteringen. Jag hoppas kunna utvecklas och få extra motivation av ett miljöombyte och lära mig massa nytt av att träna med andra och på nya platser, med helt andra förutsättningar än hemma i Stockholm. Mer backar och myrar, och dem ska jag se till att bli stark i! Sen gillar jag ju också fjällen mycket och tyckte det skulle var kul att testa att bo lite längre norrut, närmare berg och fjäll, för att lättare och oftare kunna besöka dem. Så jag hoppas på många fina turer här uppe, på fjället och i skogen.

I skolan blir det heltid med studier men jag har kunnat välja ganska fritt vilka kurser jag läser eftersom jag hade kvar mina valbara poäng, så det blir lite blandat och det känns skönt att få något nytt även för studierna som börja kännas lite sega nu efter 5 år på KTH.

Tre dagar har jag hunnit bo här nu, tre dagar med sommarens bästa väder hittills! Ingen dålig start, men jag får nog ställa in mig på lite mer regn framöver under hösten om alla talar sanning. Men jag njuter av att sommaren är kvar och att skolan inte startat i allt för hög fart (har totalt två lektioner den här veckan), vilket gör att det finns mycket tid till träning och att utforska omgivningarna.

IMG_5519
Belöningen efter backarna blev en fin utsikt på kvällsjoggen.
IMG_5528
Och en tur ner till havet för ett dopp, kallt men skönt i värmen.
IMG_4494
Fint nere i stan!
IMG_4535
Backar åt alla håll, men bra vyer.

IMG_4534

Men mellan flytten hit och O-ringen har jag också haft några veckor ledigt och semester ihop med Christian. Lite regn, en del sol, mycket träning och mycket lugn och ro, och en hel del resande. Det blev några dagar i Vetlanda, på Öland, bröllop i Kalmar, invigning och några dagar i familjens nya sommarstuga i Källvik, och så en veckas biltripp i Norge. Här kommer lite bilder!

IMG_4161
Bra utsikt från hönshusets utgång.
IMG_4165
När inte sommaren ville komma med sin värme blev det i alla fall ett fantastiskt bärår, tack för det!
IMG_4178
Högsommar?!
IMG_4202
En tur till Skurugata.
IMG_4227
Kräftfiske på gång.
IMG_4262
Sprang mitt livs blötaste träning på Öland, men fick tillslut den här fina vyn, innan nästa skur.
IMG_4327
Bröllop för Micke och Sanna!
IMG_4347
Fina turer i de sörmländska skogarna.
IMG_4361
Perfekt återhämtning mellan passen.
IMG_4359
Kräftskiva och invigning av nya huset i Källvik.
IMG_4399
Sol, bad och grillning på klipporna, precis så som en sommar ska vara
IMG_4476
Sommardröm i skärgården!

Hartzöhelger

Måndag och sista veckan på sommarjobbet är inledd. Därefter blir det O-ringen och tre veckors ledigt innan skolan drar igång igen. I sommar har jag jobbat på VA-kontoret i Upplands Väsby kommun med att inventera hur fastigheterna i kommunen hanterar sitt dagvatten. Flexibelt jobb och jag får vara både inne och ute, perfekt under sommaren. Men jag tänkte berätta lite mer om de två senaste helgerna då jag varit i sommarstugan ute på ön Hartzö i Sörmlands skärgård. Förra fredagen bestämde jag och Christian oss för att cykla ner till bryggan i Källvik, varifrån man måste åka båt sista 20 minuterna ut till ön. För att slippa allt stök genom Stockholm började vi med att ta pendeln till Tumba. Därifrån startade vi vår tur söderut via Vårsta och sedan ner till färjan över Skanssundet till Mörkö. Efter färjan, och ungefär en tredjedel av turen blev det glasstopp i solen innan vi fortsatte över Mörkö, förbi Vagnhärad och in på Källviksvägen. 66km blev det, på lite knappa 3 timmar med några kortare stopp. Kul med en långtur men jag märker att jag inte är någon van cyklist. Får ont lite här och var av att sitta i samma ställning så länge och blir lite frustrerad när pulsen är nere under 60%. Men för det mesta var det en ganska tuff cykling den här gången på grund av den hårda motvinden. Det är nackdelen med att cykla från en plats till en annan i stället för en rundtur, är det motvind så är det så hela vägen. Men annars var vädret det bästa för cykling med strålande sol hela kvällen och varmt i luften. En skön känsla att komma fram och härligt med middag när vi kommit ut till ön!

tumba-källvik cykel

Fyller på med energi på färjan över till Mörkö.
Fina cykelvägar i Sörmland
Trött Anna, trött cykel, äntligen framme!
Fin båttur ut till ön i kvällens sista solstrålar.
Kanske vackraste timmen på dygnet.
Framme på Hartzö!

 

Helgen bjöd på finaste sommarvädret och vindarna låg rätt så plötsligt gick temperaturen i vattnet från 16 grader upp till närmare 20. Fantastiskt kul att kunna bada länge och ordentligt. Förutom sol och bad, som helgen mest bestod i, blev det även två fina pass på kartan pappa ritat ute på ön. Riktigt fin och både tuff och svår skärgårdsterräng, perfekt SM träning. På lördagen blev det ett lugnare teknikpass och på söndagen OL-intervaller.

Sol och bad ute på Grönskär.

  
  
  

Nästa fredag tog jag bilen ner och sprang sedan en runda i skogen i Källvik innan vi åkte ut med båten. Pappa hade tagit fram en karta från laserdatan över ett område där jag inte sprungit tidigare så det var kul att upptäcka lite nya marker. Den här kvällen var det inte 25 grader som helgen innan utan närmare 15 så även om solen lyste var det kyligare på vägen ut med båten. På lördagen hade jag vilodag så det blev en lugn och skön morgon i stugan då det var ganska kallt och mulet ute. Men till lunch blev vädret bättre och vi kunde åka ut med båten för lite sol, och bad för de tuffa i vattnet som nu sjunkit till knappa 16 grader igen. Det var fint väder resten av dagen och kvällen bjöd på en stund med nästan helt vindstilla så jag och mamma passade på att ta en tur med kajakerna runt närmaste öarna. Så vackert i kvällssolen och härligt att smyga fram mellan kobbarna!

 


  
  
  
  

På söndagen var det slut på vila och två pass på planen. Först en förkortad medeldistans i högfart och på eftermiddagen ett lugnt teknikpass. Vädret var lite mer ostadigt idag men vi försökte oss ut på skäret efter lunch men fick snabba oss hem ganska snart, precis innan regnet kom. Så var det träning och middag och dags att åka hem för sista veckan med jobb.

Frukost ute i solen, sommarlyx!
Fortfarande sol på oss, men inte länge till…

Alicante Camp

Förra veckan var jag iväg på utlandsläger med klubben. Alicante, eller närmare bestämt Guardamar, var våran utgångspunkt för det veckolånga lägret. Jag har varit i Alicante tre gånger tidigare, senast på student VM för 2,5 år sedan, och innan det med Täby OK vilket inte känns så väldigt länge sen men som jag konstaterade måste varit nästan 10 år sedan. Många roliga minnen från då gör kanske att det känns närmare. Jag har alltid gillat terrängen där nere så det kändes kul att åka tillbaka, och att få åka till lite sol, värme och barmark i februari är alltid underbart.

IMG_0551 IMG_0558

Vi startade upp lägret med några kortare pass på kartorna runt Guardamar. Många fina strandkartor med härlig orientering och en karta där terrängen var lik den på student VM vilket gav fina minnen från den varma veckan i augusti för drygt två år sedan. Jag tog det lugnt på de inledande tre passen för att hitta flytet i orienteringen och tyckte att jag lyckades bra med det. Sprang bland annat en momentbana som kändes bra och jag litade på min teknik.

2015-02-15 (1) Momentbana Guardamar Sur
Linje, kompass och kurvbild. Momentbana med bra flyt.

Samma eftermiddag var det dags för stafettcup och jag var sugen på att få köra på lite hårdare och testa hur orienteringen kändes i högre fart. Kanske lite väl taggad för även fast jag visste att det inte går att läsa in sig i den här terrängen på strandkartorna så drog jag iväg i full fart och lät mig inte stanna upp och göra en plan för sträckan. Stressad över att ha börjat med att tappa bort mig helt redan till första och med en för stor vilja att forfarande hänga med i draget från resten av löparna så valde jag att fortsätta mot andra kontrollen utan att riktigt ha koll på vart jag var. Dum idé eftersom det inte blev lättare att läsa in sig då. Jag lyckades ändå fångas upp av en stig och tyckte att jag fick groparna och höjderna runt ikring att stämma. In mot 2an och fick den fint. Men, ingen skärm..? Inget vidare självförtroende efter katastrofen till första kontrollen gjorde att jag trodde att jag var fel ändå och sprang tillbaka ut till stigen för att läsa in mig igen. In från ett nytt håll och ner i samma grop. Men den är ju inte här! Iväg igen, åt ett annat håll, för att någon minut senare på nytt hamna i samma grop. Gav upp och fortsatte utan entusiasm mot tredje kontrollen. Fortsatte resten av slingan med lagom med svordomar surrandes runt huvudet och lyckades åtminstone fokusera på kartan tillräckligt för att veta att jag var rätt till nästa kontroll som saknade skärm. In till mål och omstart och fick gå ut först på nästa slinga, direkt utan vila. Kanske lika bra eftersom jag troligtvis lyckats slänga ur mig en del dumt om jag fått stanna upp. Nu var det bara att ta nya tag och andra slingan gick betydligt mycket bättre, nu när jag visste att det kunde saknas skärm på vissa kontroller. Lyckades ändå ta fel gaffel på min fjärde kontroll utan att märka det, och var lite osäker när skärmen var borta även på 7an. Så mycket känslor man kan få av en träning! Om än en stafettcup men egentligen inget annat än en träning. Bra på ett vis, att veta att det är viktigt för mig att göra rätt. Så här vill jag inte orientera och det är därför jag blir så arg, på mig själv. Tur att det kommer fler chanser! Det fick bli ett tredje pass den dagen, ett kortare nattpass på samma karta, skönt med lite revansch, och ingen som snott kontrollerna den här gången.

2015-02-15 (2) Stafettcupen A Guardamar Sur
Slinga 1, med hjärnsläpp och myror i benen till första och sedan en försvunnen skärm på andra kontrollen.
2015-02-15 (2) Stafettcupen B Guardamar Norte
Slinga 2, något bättre.

Efter två dagar på kartor nära boendet gav vi oss iväg en lite lägre bit för att köra två pass på tävlingsbanorna från WRE-tävlingen helgen före. Riktigt kul och utmanande terräng och något helt annat än strandterrängen. Kul med lite vägvalssträckor, det kändes ovant och länge sedan, men också mycket detaljer och en hel del nya terrängföremål att förhålla sig till och förstå hur de såg ut på kartan och i verkligheten. Gillar verkligen att komma till nya terränger och få klura på hur kartritaren har tänkt här. Även nästa dag åkte vi iväg till lite mer berg och en verkligt häftig karta utan skog och med häftiga vyer samt en klurig sprint i Alicante där jag fick en bra känsla fysiskt och kunde trycka på ordentligt när orienteringen tillät.

IMG_0668
Kul orientering och fin utsikt från topparna.
IMG_0642
Viktigt med vila mellan passen.
IMG_0636
Första passet avklarat 🙂

IMG_0613

Nästa morgon vaknade jag upp med en sån där konstig känsla som man inte vill ha som idrottare. Sjuk? Inte sjuk? Vila? Lika bra. De andra skulle på topptur så jag missade i alla fall ingen läcker karta och det blåste en del på morgonen så jag försökte intala mig själv att det ändå inte var så skönt uppe på ett berg… Lite bättre dagen därpå men på programmet stod två högintensiva pass och det var jag inte redo för så det fick bli en till vilodag och jag kunde i stället hjälpa till att gå och hänga ut kontroller och ta tid på de andra.

DSC_1155
Håller koll på löparnas tider i prologen. Foto: Øystein Kvaal Østerbø
IMG_0680
Kartsnack efter genomförd prolog.
IMG_0687
Noggrann kartkontakt krävs när man ska hänga ut kontroller.
IMG_0684
Strandterräng

Nöjd över mitt beslut att vila två dagar för efter det kändes kroppen pigg och som vanligt igen och jag kunde köra ett lugnt teknikpass och lite styrka nästa dag för att sedan avsluta lägret med en långdistans där 35min var i tröskelfart. Jag fick med mig en bra känsla både i kroppen och tekniskt från det sista passet och även om det inte blev riktigt så mycket träning som jag hoppats på under veckan så blev det ändå en väldigt fin vecka.

IMG_0755

Skidläger i Idre

Inget snack om att orientering är den idrott jag älskar mest, men skidor kommer inte långt därefter. Kanske lätt att säga nu, 7år efter att jag slutat tävla och kanske inte riktigt kommer ihåg hur fruktansvärt jobbigt det faktiskt var. Även om flera av minnena jag har är just från nervositeten före loppen, känslan att innan start veta att det jag snart kommer att utsätta mig för kommer göra så ont och vara så jobbigt att jag bara vill lägga mig ner och ge upp. Men det var ändå värt det på något sätt, så skönt efteråt, så härligt att ha tagit i allt och pressat ur max ur kroppen. Jag har inte riktigt den känslan inför en orienteringstävling. Där är jag så mycket mer fokuserad på mitt tekniska genomförande innan loppet. Såklart är jag så trött att jag tror jag ska dö även på en orienteringstävling, men inte hela tiden, i alla fall är jag inte medveten om tröttheten lika ofta som under ett skidlopp, där det i princip är det enda huvudet har att tänka på. Men det är ju också en fin avvägning det där med tröttheten. Att klara av att stå på benen i ett skidlopp kräver mindre hjärnkapacitet än att klara av att hitta alla kontrollerna på bästa möjligt sätt på en orienteringstävling. Det går att köra sig fullkomligt slut i skidor på ett sätt som jag tror är svårt om man också ska hitta hem själv. Lite som jag fick uppleva på SM ultralång i höstas när jag mot slutet av banan var så trött att minnesluckorna tillslut blev så stora att jag inte visste hur jag hamnat där jag helt plötsligt var. Inte det bästa sättet att genomföra ett orienteringslopp och därför krävs att man håller sig på rätt sida så trött så du blir dum i huvet gränsenMen kanske är det något att förbättra till framtiden, att oftare vara närmare den gränsen, men på rätt sida.

Så nu när jag inte längre tävlar i skidor och behöver oroa mig för att må illa av nervositet i timmar före start så kan jag inget annat än älska skidåkning. Jag plockar helt enkelt ut de bästa bitarna ur denna sport. Jag slipper hets-leta snö i november/december och va arg på 3 grader och regn i Stockholm utan kan njuta av att vädret är helt perfekt för löpning och orientering hemma och när jag känner för det åka norrut för att få några extra roliga träningstimmar under grundträningens tidiga månader. Därför åkte jag förra veckan med min skidklubb Sundbybergs IK till snön och Idre Fjäll.

Onsdag till söndag var en lagom start på vinterns skidåkning för en springande Stockholmare som inte kommit ut på så många rullskidpass på ett tag. Hej träningsvärk, som alltid..! Men jag gör det lite med flit också, jag vill känna den där goa möra känslan i kroppen efter några dagar på läger, och det blir ju extra lätt på ett skidläger så man får ju passa på. Blev knappa 15mil och 12.5h skidåkning i fantastiska förhållanden. Hur ofta har man vindstilla, sol och -3 grader i december?! Riktigt njutbart och till och med svårt att gå in och sluta åka för dagen ibland, även om benen och armarna var ganska så trötta till och från. Nog för att vädret i Stockholm funkar bra för orientering men träningen blir en aning lättare med dessa vyer kan jag lugnt meddela.

Fjällen från nya perspektiv

IMG_8361

Jag försöker alltid få till en tur upp till fjällen på vintern och en på sommaren/hösten. Jag behöver det för att stilla min fjällabstinens och fylla på med energi till ett halvår framåt tills nästa gång jag får se de vackra vyerna och andas den friska luften. Vem vet, jag kanske var en fjällräv i mitt förra liv. Jag har börjat gilla hösten bättre än sommaren i fjällen för man slipper myggen och det blir så otroligt vackra färger. Men hösten kan dock ha sina nackdelar med sämre väder och risk för snö, men inte den här gången. Det här gången blev det precis så där vackert som jag hoppats på! På förra årets vandring i Jämtlandsfjällen väcktes nyfikenheten till att testa på fjällöpning då vi mötte många löpare som sprang mellan stugorna med bara några kilos packning. Eftersom jag tycker så mycket om att springa ville jag såklart testa och gjorde alltså denna långhelg slag i saken tillsammans med min skidåkarkompis Lisa.

Vi tog bilen från Falun på torsdag morgon och var kl 14 på parkeringen i Kläppen utanför Ljungdalen i Härjedalen där vi startade vår fyradagarstur. Första dagen blev en ganska lätt och kort löpning på 12km från parkeringen till Helags fjällstation. Jag hade en 20l löparryggsäck med ca6-7kg packning men jag måste säga att 20l var väldigt på gränsen till för litet för att få med sig allt jag hade och jag hade tur som hade Lisa med mig som några gånger fick ta min regnjacka för att jag skulle få plats med lunchpaketet. Så nu i efterhand har jag finslipat lite på packlistan och tror att jag kan klara mig med samma väska nästa gång, men då blir det mindre grejer som får följa med. I alla fall så fick vi en fin tur på leden upp till stationen där vi mestadels sprang men fick ta lite pauser för att vänja oss vid att springa med packningen. Helags fjällstation bjöd på fjällyx med varmdusch och bastu och mysig boende som alltid på STF stationer och fjällstugor, jag älskar den stämningen och atmosfären som är där!

Fredag morgon startade med ytterligare fjällyx i form av frukostbuffé och här gjorde vi även vårt lunchpaket som vi tog med oss på dagens tur upp på toppen av Helags. Prognosen visade på sol från sen förmiddag men på morgonen var det mulet så i stället för att sitta i stugan och vänta på att molnen skulle försvinna från toppen drog vi ut på ett intervallpass längs leden mot Sylarna. 8st tuffa 5min intervaller, skön känsla att springa utan ryggsäcken efter gårdagen. Lagom till att vi var klara med passet och tillbaka på stationen såg man toppen av Helags utan moln och vi tog direkt våra väskor med lunch och torrt ombyte och började turen upp till toppen. Vi fick en magisk utsikt hela vägen upp och solen värmde även om det var lite kyligt i luften, så underbart! Lite bilder från toppturen får försöka göra känslan rättvisa:

Det blev bad i en liten fjällsjö när vi tagit oss ner från fjället och sedan lite välförtjänt slappande i kvällssolen innan dusch och bastu. Kvällen avslutades på bästa sätt med trerätters middag på fjällstationen efter solnedgången.

Nästa dag bestämde vi oss för att byta boende till sista natten så turen gick mot Fältjägaren. Men inte längs leden utan vi började med att ta oss över helagsmassivet och västerut ner mot Sylsjön. Så det blev obanad löpning och vi var ute hela dagen, sprang för det mesta men även stavgång i hängmyrarna och såklart en hel del stopp för att njuta av naturen. Lunchpausen bjöd på bad i en bäck och lunch på klipporna i solen. Riktigt vackert och härligt! Efter så många timmar på fjället var vi ordentligt möra när vi började närma oss fjällstugan och det var skönt att komma fram och få lite middag i oss. Här i den lite mindre stugan Fältjägaren fanns inget rinnande vatten eller el så det blev ytterligare ett sjöbad och spel till levande ljus innan vi slocknade i sängarna efter en lång och härlig dag.

Sista dagen var det dags att ta sig tillbaka till bilen i Ljungdalen. Det blev en 21km lång löptur både på led och över fjället. Det märktes att kroppen börjat vänja sig vid löpfarten och steget man får av att spring med packning men det kändes också att det blivit några mil och både vader och lår var ömma och trötta när vi gav oss iväg sista dagen. Så även om jag gärna stannat längre var det skönt att komma fram till bilen efter några timmars löpning.

Tack Lisa för en underbar upplevelse! Detta bara måste jag göra igen. Men nästa gång blir det en än mer slimmad packning.

Sommarens äventyr

bild 5-3

Efter att ha börjat sommarlovet med några veckors jobb och avundsjuka blickar på alla som var i Italien, svenska fjällen eller skärgården var det äntligen min tur att vara ledig mer än på helgerna. O-ringen var först ut och efter det har jag fram tills nu bara varit hemma två korta stopp för att packa om till nästa resa, fullbokad sommar precis som det ska vara.

Eftersom sommarens mål låg längre fram i tiden (Student VM och Euromeeting) blev O-ringen mer som en fin vecka till många bra och tuffa pass. Jag åkte dit med inställningen att försöka tänka bort resultaten helt och bar fokusera på att få bra tävlingar som genrep inför kommande mästerskap. Därför tränade jag på bra ända inpå tävlingarna och var allt annat än i bra form när veckan började. Jag hade ju tränat bra så jag visst att jag skulle orka men jag försökte också intala mig själv att det kunde bli tufft och tunga ben som inte hunnit återhämta sig från träningen veckorna innan. Veckan började precis som väntat med en aning tunga ben och tuffa lopp men också lopp i stort sätt som var bra tekniskt och mentalt klarade jag av att hantera tröttheten i benen bra. Vartefter veckan gick verkade kroppen inse att det var tävlingsfart som gällde och det kändes bättre och bättre för varje etapp. En härlig känsla jag inte haft på länge på O-ringen. Sista dagen på jaktstarten gick jag ut som 21a just efter Anna Forsberg som jag höll ihop med under hela banan. Lite småstressad inledning ledde till att gruppen bakom oss smet förbi men även vi plockade in några och efter en stark sistaslinga där benen kändes piggare än på länge (skön känsla att ha efter varvningen på en jaktstart!) slutade jag på en 18 plats totalt och därmed personbästa i seniorklass på O-ringen. Kul att klara topp 20 som varit mitt mål senaste åren och dessutom den här gången när jag egentligen inte alls fokuserade på resultatet. Skönt besked i träningen mot Student VM!

Förutom fem tuffa etapper blev det lite mer lugnt strandhäng. Fina dagar i Skåne!

Sommarlovet fortsatte med en veckas semester i Nice tillsammans med Chrille. Fin vecka med sol och bad, shopping och många roliga utflykter. Lite bilder:

Direkt efter Nice var det dags att åka till Olomouc i Tjeckien för att springa Student VM (som jag tillslut, veckan före O-ringen, blivit uttagen till efter att först ha varit reserv!). För mig började tävlingarna med långdistans på onsdagen. Från den gamla kartan över området gick det att se att det skulle bli en utmanande långdistans med mycket backar och vägval men troligtvis ganska enkla kontrolltagningar eftersom detaljerna var begränsade. Efter en hel del kartnörderi, sträckförslag och vägvalsdiskussioner kvällen innan kände jag mig tillräckligt förberedd för denna nya utmaning. Förberedelserna hjälpte och under loppet kände jag mig trygg med mina beslut och loppet gick enligt plan. Jag kämpade på och hade en bra fart redan från början och kunde ändå öka lite efter varvningen och trycka ut det sista jag hade på väg mot de sista kontrollerna. Utan misstag och nöjd med mina valda vägval och genomförandet av loppet är jag nöjd över min prestation och 14de platsen. Det krävs att man springer lite fler gånger än vad jag gjort i den här typen av terräng för att bemästra den på bästa sätt, så för att vara första tävlingen i den här terrängtypen för mig är det bra.

lång1
Foto: Klára Fajkusová
lång2
Foto: Michael Vambera

Även mina ben märkte av att det var första gången på ett tag som jag tävlade i så här stark kupering. Träningsvärken dagarna efter var inte nådig och jag hade framförallt svårt att gå utför trappor. Men med en vilodag och lite jogg blev det lite bättre till fredagens medeldistans som var min andra tävling för veckan. Terrängen för medeln var raka motsatsen till på lången, här var det nästan helt platt och mycket grönområden där farten sänktes betydligt jämfört med i den snabblöpta granskogen resten av området bestod av. Även medeldistansen blev ett stabilt lopp med bra känsla hela vägen och jag är nöjd med att jag lyckades tempoväxla mycket vilket behövdes i de olika typerna av skog. Hög fokus krävdes hela banan då det var många kortsträckor och riktningsförändringar. Två gånger låg huvudet lite efter benen och det blev en liten sväng på runt halvminuten men överlag är jag nöjd med loppet och 13de platsen det räckte till idag, bara 2.53 efter segrande klubbkompisen Sarina Jenzer.

medel2
Foto: Michael Vambera
medel1
Redo för start. Foto: Klára Fajkusová

Sista loppet för veckan var stafetten. Jag hade verkligen sett fram emot att springa stafett för Sverige igen och att försvara mitt guld från förra Student VM. Tråkigt nog skadade sig Karolin så illa under slutdelen av banan på medeldistansen att hon inte kunde springa stafetten dagen efter, synd för det svenska laget som därmed bara kunde ställa upp med ett fullt damlag men såklart mest synd om Karro som fick hoppa på kryckor resten av resan. Med frånfallet av Karro blev förstalaget Lilian, Helena och Lina och andralaget bestod alltså av endast mig och Anna. Både jag och Lilian inledde bra på förststräckan, Lilian bäst och var först imål och själv gjorde jag en lite krok på en kontroll längst bort och fick sen plocka upp lite lag som smitit förbi men kunde ändå växla över till Anna på 7e plats 1.11 efter Sverige 1. Anna och Helena gjorde båda fina lopp och Anna som vann sträckan plockade upp oss ända till toppen och därmed var vi i ledningen efter två sträckor. Tråkigt nog hade vi ju ingen löpare att skicka ut på sista sträckan så där slutade var stafett, i topp efter två sträckor! Men Helena kunde växla ut Lina på sista sträckan för Sverigen 1 som därmed gick ut i ensam ledning. Efter lite knackig inledning av Lina och nervöst väntande för oss på arenan kom Lina tillslut först ut ur skogen mot varvningskontrollen och kunde efter en fin avslutning ta laget imål som segrare! Även killarnas förstalag med Linnégrabbarna Rassmus, Albin och Oskar gjorde grymma lopp och tog hem guldet de med! Jens, Erik och Johan i Sverige 2 gjorde fina lopp alla tre och blev 8a och bästa andralag! Vilken fantastisk stafettdag för Sverige och även om det kändes snopet att behöva ”ge upp” efter två sträckor kan jag leva på glädjen från de andra svenska guldlagen. Tack gänget för en fantastisk och oförglömlig vecka!

stafett2
Starten Foto: Michael Vambera
stafett3
Växling till Anna Foto: Petr Kaderávek
bild 3
Guldlagen!
bild 4
Hela gänget!
bild 5
Redo för bankett!

En helg vid havet

bild 5-5

Så blev det äntligen sommar på riktigt i Stockholm. Helt plötsligt gick vädret från 10 grader och regn till upp mot 30 och sol hela dagarna. Kanske lite väl varmt för träning men jag har saknat solen och värmen några veckor så då anpassar jag hellre träningen och har varmt och skönt på dagarna. Som igår när det var dags för intervaller insåg jag att det inte skulle bli ett lika kvalitativt pass om jag försökte köra utomhus direkt efter jobbet i 25-30 graders värme så i stället blev det intervaller på löpbandet på gymmet tidigt på morgonen före jobbet. Kanske inte lika härliga vyer som att springa ute men det blev ett riktigt bra pass, även om det såklart var varmt även inne på gymmet. Härliga vyer fick jag i stället på cykelpasset några dagar tidigare på småvägarna norr om Vallentuna.

bild 4-5  bild 2-4

Eftersom det i fredags äntligen var sagt att vädret skulle bli bra tog jag ledigt och åkte ut till skärgården för en helg med fina vänner, sol, bad, träning och paddeltur. Det blev en alldeles perfekt långhelg när sommaren är som bäst. På lördagen stack vi ut med tre tvåmannakajaker för en tvådagars paddeltur med tält. Senaste åren har jag bara paddlat någon gång per år på landet, men bara korta turer och i lugn fart, så jag var inte helt säker på hur denna strapats skulle kännas och var lite orolig över hur armarna skulle må när mer vana paddlare i sällskapet gick lös inför turen med storslagna planer på ytterskärgårdens kobbar och skär. Lite ovant var det i början och mjölksyra lite här och var tills jag hittade tekniken bättre och kunde få mer vila mellan tagen och mer kraft framåt. Turen startade från Östra Lagnö och gick österut med sikte på Kallskär men vi kom inte långt innan första problemet uppstod, paddelhaveri. Räddningen kom med motorbåt och en ny paddel och vi kunde fortsätta mot en bra ö för lunchpaus. Efter två timmars paddling och härlig lunch och bad på Tippen kom nästa fråga, skulle vattnet räcka? Dumt att chansa och planerna på Kallskär började ändå rinna ut i sanden efter lite sen start och väntan på den nya paddeln så vi vände söderut mot Möja för att fylla på med mer dricksvatten. Efter ytterligare två timmars paddling och stopp i Långvik på Möja såg vi så den perfekta ön för en tältnatt, ett litet skär just norr om Lökaö. Det blev en magisk sommarkväll, en sån som man bara upplever ute på en slät och solvarm klipphäll i skärgården med bästa vänner.
Sov som en stock i tältet och vaknade senare än väntat till en solig morgon och frukostgröt på klipporna. Lite stel i överkroppen men hittade snabbare in i paddelrytmen idag. Vi fortsatte åt sydväst och rundade Möja. Lite mer mulet idag och på fjärdarna slog vågorna upp över kajaken så det blev en blöt färd. Kom in på lite lugnare vatten mellan Ingmarsö och Finnhamn och åt lunch när vi hittat ett bra ställe att dra upp kajakerna. Sen var det bara hemmafjärden kvar att korsa innan vi var tillbaka på Östra Lagnö, lite trötta och möra men fyllda av energi från en fantastisk tur.

Vårsummering

2014-05-15 14.49.27

Den intensiva våren har bara rusat förbi och så plötsligt tog det slut. Som vanligt efter Jukola känns det alltid både skönt och ledsamt att tävlingarna är över för några veckor. Skönt för att äntligen få lite mer tid till att träna ordentligt och mot ett mer långsiktigt mål än nästa helg men tråkigt att inte få fortsätta tävla och få nya utmanande banor och terränger att klara av. Formen höll i sig länge i år och kanske just därför blev jag inte heller lika sliten mentalt av allt tävlande. När det går bra är det ju extra kul och motivationen inför nästa helg höjs ytterligare.

Efter en lätt förkylning och en helg hemma utan tävlingar var det dags för VM-tester i Italien i mitten på maj. Jag åkte ner med ett gäng lidingöare och fick en fantastisk resa även om den tog slut alldeles för fort. Förutom att springa VM-test på medel- och långdistans blev det några fina träningar och toppturer. Lite otur hade vi med vädret och fick inte så vackra vyer som jag hoppats på uppifrån topparna på runt 2000m men det vart en häftig känsla att komma upp dit ändå och alltid lika kul med det härliga gänget i klubben.

Testerna gick helt okej, tyvärr en miss för mycket båda dagarna och på medeln var resultatlistan otroligt tight så svängen på dryga minuten gav en placering 7 platser längre ner på den svenska resultatlistan och inte direkt något bra resultat. Men utom det var det ett bra lopp och riktigt kul orientering i den steniga sluttningen norr om Asiago. Lången däremot gav ett resultat jag är nöjd med även om jag missade närmare 3 minuter i början och det var en riktig utmaning att springa den banan med fokus och positiva tankar hela vägen. Tuffa backar och till och med lite fläckar med snö som låg kvar på den höjden.

Efter Italien var det Silva League finalhelg i Luleå med sprint, medel och jaktstart. Äntligen kändes ett sprintlopp inte bara som en mardröm utan jag hade kul hela banan även fast jag var trött och det var riktigt jobbigt. Jag tror äntligen att jag hittat någon slags form även utanför skogen och loppet gav mig min bästa placering på sprint sen jag vet inte när. Trots en klantmiss på ett vägval där jag sprang runt en mur som egentligen var passerbar och tappade 20s så blev jag 10a. Medeln dagen efter bjöd på riktigt kul och svår orientering och det gällde verkligen att ha högt fokus och våga ta de viktiga kartstoppen, speciellt som det nästan inte gick att läsa kartan i farten med all undervegetation och sten i sluttningarna. Jag gjorde några minuter på första och sista(!) kontrollen vilket var otroligt frustrerande när resten gick  så bra, men det gäller ju att klara av hela banan.. blev ändå 10a även den dagen och fick därmed gå ut som 10de tjej i jaktstarten på söndagens final. Finalen blev ett tungt lopp med trötta ben som strävade emot i varje backe (vilket det fanns rätt långa av..) men tekniskt gick det bra och jag fick fin draghjälp av Josefin och kunde därför lättare bita i mentalt och pressa mig hela vägen imål. Jag plockade till 8e plats vilket jag är riktigt nöjd med efter att ha varit 14de två år i rad och det känns verkligen som jag varit snäppet bättre den här våren än tidigare.

Riktigt häftig film från helgens tävlingar av Andreas Almkvist går att se här.

01dbfd8a61a63d4afb38e4d158424a10477dd6a7fd

Så var det dags för en SM distans igen och den här gången var det sprint i Uppsala med kval på lördagen och final på söndagen. Jag hade riktigt höga förväntningar före tävlingen, framförallt på terrängen och banläggningen som jag hört skulle bli klurig men rättvis. Det blev precis så bra som jag kunnat hoppas och båda loppen är de roligaste sprintarna jag sprungit i Sverige. På kvalet krävdes snabb beslutsamhet och sedan noggrann kartläsning under sträckan för att inte tappa bort sig. Perfekt för mig som då lättare kan ta ut mig ordentligt men ändå inte gå ut för hårt så att jag inte orkar hela vägen. Finalen var en tuff utmaning fysiskt med den branta backen upp mot slottet som skulle tas flera gånger. Även det loppet var bra tekniskt och hade flera svåra vägval. Jag hade inte riktigt krafter nog att hålla farten hela vägen men är väldigt nöjd med loppet och 14e platsen som verkligen visar min fysiska förbättring den här våren.

01791e48dd1c6edde4d2e67aa6fdee990295355245

Stafettdags igen, årets andra stora stafett, Jukola. Jag flög till Finland redan på onsdagen med ett gäng killar i klubben för att få testa på terrängen i några dagar och få lite bra träning. Mentalt var det skönt att komma dit och börja ladda redan på onsdagen efter en tuff tentavecka i skolan och sedan några dagars uppstart på sommarjobbet. Så det behövdes lite tid till att bara träna och tänka stafett och orientering igen för att hinna bli taggad. Jag sprang andra sträckan i Venla med Helena, Ausrine och Annica på laget och fick ett riktigt kul utgångsläge i tätklungan. Efter lite gafflingar i början av banan blev vi färre och jag låg en del först och drog för att få orientera själv. Det var en riktigt härlig känsla att känna att jag kunde ligga först utan att någon ville springa fortare och härligt att kunna ta kontrollerna precis som jag ville. Alla tjejerna sprang grymt bra och våra två lag kom 9a och 15de och andralaget var såklart bästa andralag! Så häftigt att vi har så många löpare som kan hänga med i täten på världens största stafett och göra så stabila och säkra lopp genom hela stafetten. Såklart hade vi ett Lidingö-tjejlag i Jukola även i år, förutom att vi saknade en löpare och fick låna in en kille på 5e sträckan. Sofia, Anna, Rachael, Ausrine, Johan, Annica, Adela var laget och vi blev 255e bästa lag av drygt 1600 lag. Så impad över allas insatser och som tidigare var det en oförglömlig upplevelsa att springa andra sträckan och även fast jag missade nästan 10 min för att huvudet var för trött för att orka läsa kartan hela tiden plockade jag 200 lag på min sträcka, det är lite det som är tjusningen med Jukola, folk överallt! Fortsättningen av natten blev lika underhållande den med herrlaget som låg ensamma i täten genom stora delar av stafetten och till slut blev 2a bara 11s efter Kalevan Rasti! Mycket starkt att visa att insatsen på 10-mila bara var en början på hur bra det här laget kommer prestera i framtiden. Inspirerande och motiverande!

0158a4472d23b300707266350589a65453b034dea4
014d0bf8ae75980f2a0d242fc5b854063481140294

012f1bc5a3d7c904681d9fb3aa9b195b50abb734c6  014606849ca62ee0ab70372fd0df5f64e6508a6d87  0152010ed3568bf6e5128aa65d9ca78ff9950cd236

Så nu är det mer fokus på träning igen. Nästa tävling blir O-ringen och sen får vi se om det blir något mer innan SM i höst. I uttagningen till Student VM är jag reserv så kanske kan jag få ta på mig sverigekläderna igen i sommar. Det vore ju kul att få vara med och fightas om medaljerna och försvara guldet i stafetten från förra gången!