Italy

Det blev bara drygt en vecka hemma i Sverige efter Portugal innan det var dags för nästa resa. Den här gången en kombinerad semester och ett landslagsläger. Det började med 5 dagars semester i Rom för mig och Christian, och när han sedan flög hem tog jag tåget över till Italiens östkust och anslöt i Vieste till det sprintläger som landslaget deltog i, i samband med de öppna Medelhavsmästerskapen, MOC.

Fortsätt läsa Italy

Vårsummering

2014-05-15 14.49.27

Den intensiva våren har bara rusat förbi och så plötsligt tog det slut. Som vanligt efter Jukola känns det alltid både skönt och ledsamt att tävlingarna är över för några veckor. Skönt för att äntligen få lite mer tid till att träna ordentligt och mot ett mer långsiktigt mål än nästa helg men tråkigt att inte få fortsätta tävla och få nya utmanande banor och terränger att klara av. Formen höll i sig länge i år och kanske just därför blev jag inte heller lika sliten mentalt av allt tävlande. När det går bra är det ju extra kul och motivationen inför nästa helg höjs ytterligare.

Efter en lätt förkylning och en helg hemma utan tävlingar var det dags för VM-tester i Italien i mitten på maj. Jag åkte ner med ett gäng lidingöare och fick en fantastisk resa även om den tog slut alldeles för fort. Förutom att springa VM-test på medel- och långdistans blev det några fina träningar och toppturer. Lite otur hade vi med vädret och fick inte så vackra vyer som jag hoppats på uppifrån topparna på runt 2000m men det vart en häftig känsla att komma upp dit ändå och alltid lika kul med det härliga gänget i klubben.

Testerna gick helt okej, tyvärr en miss för mycket båda dagarna och på medeln var resultatlistan otroligt tight så svängen på dryga minuten gav en placering 7 platser längre ner på den svenska resultatlistan och inte direkt något bra resultat. Men utom det var det ett bra lopp och riktigt kul orientering i den steniga sluttningen norr om Asiago. Lången däremot gav ett resultat jag är nöjd med även om jag missade närmare 3 minuter i början och det var en riktig utmaning att springa den banan med fokus och positiva tankar hela vägen. Tuffa backar och till och med lite fläckar med snö som låg kvar på den höjden.

Efter Italien var det Silva League finalhelg i Luleå med sprint, medel och jaktstart. Äntligen kändes ett sprintlopp inte bara som en mardröm utan jag hade kul hela banan även fast jag var trött och det var riktigt jobbigt. Jag tror äntligen att jag hittat någon slags form även utanför skogen och loppet gav mig min bästa placering på sprint sen jag vet inte när. Trots en klantmiss på ett vägval där jag sprang runt en mur som egentligen var passerbar och tappade 20s så blev jag 10a. Medeln dagen efter bjöd på riktigt kul och svår orientering och det gällde verkligen att ha högt fokus och våga ta de viktiga kartstoppen, speciellt som det nästan inte gick att läsa kartan i farten med all undervegetation och sten i sluttningarna. Jag gjorde några minuter på första och sista(!) kontrollen vilket var otroligt frustrerande när resten gick  så bra, men det gäller ju att klara av hela banan.. blev ändå 10a även den dagen och fick därmed gå ut som 10de tjej i jaktstarten på söndagens final. Finalen blev ett tungt lopp med trötta ben som strävade emot i varje backe (vilket det fanns rätt långa av..) men tekniskt gick det bra och jag fick fin draghjälp av Josefin och kunde därför lättare bita i mentalt och pressa mig hela vägen imål. Jag plockade till 8e plats vilket jag är riktigt nöjd med efter att ha varit 14de två år i rad och det känns verkligen som jag varit snäppet bättre den här våren än tidigare.

Riktigt häftig film från helgens tävlingar av Andreas Almkvist går att se här.

01dbfd8a61a63d4afb38e4d158424a10477dd6a7fd

Så var det dags för en SM distans igen och den här gången var det sprint i Uppsala med kval på lördagen och final på söndagen. Jag hade riktigt höga förväntningar före tävlingen, framförallt på terrängen och banläggningen som jag hört skulle bli klurig men rättvis. Det blev precis så bra som jag kunnat hoppas och båda loppen är de roligaste sprintarna jag sprungit i Sverige. På kvalet krävdes snabb beslutsamhet och sedan noggrann kartläsning under sträckan för att inte tappa bort sig. Perfekt för mig som då lättare kan ta ut mig ordentligt men ändå inte gå ut för hårt så att jag inte orkar hela vägen. Finalen var en tuff utmaning fysiskt med den branta backen upp mot slottet som skulle tas flera gånger. Även det loppet var bra tekniskt och hade flera svåra vägval. Jag hade inte riktigt krafter nog att hålla farten hela vägen men är väldigt nöjd med loppet och 14e platsen som verkligen visar min fysiska förbättring den här våren.

01791e48dd1c6edde4d2e67aa6fdee990295355245

Stafettdags igen, årets andra stora stafett, Jukola. Jag flög till Finland redan på onsdagen med ett gäng killar i klubben för att få testa på terrängen i några dagar och få lite bra träning. Mentalt var det skönt att komma dit och börja ladda redan på onsdagen efter en tuff tentavecka i skolan och sedan några dagars uppstart på sommarjobbet. Så det behövdes lite tid till att bara träna och tänka stafett och orientering igen för att hinna bli taggad. Jag sprang andra sträckan i Venla med Helena, Ausrine och Annica på laget och fick ett riktigt kul utgångsläge i tätklungan. Efter lite gafflingar i början av banan blev vi färre och jag låg en del först och drog för att få orientera själv. Det var en riktigt härlig känsla att känna att jag kunde ligga först utan att någon ville springa fortare och härligt att kunna ta kontrollerna precis som jag ville. Alla tjejerna sprang grymt bra och våra två lag kom 9a och 15de och andralaget var såklart bästa andralag! Så häftigt att vi har så många löpare som kan hänga med i täten på världens största stafett och göra så stabila och säkra lopp genom hela stafetten. Såklart hade vi ett Lidingö-tjejlag i Jukola även i år, förutom att vi saknade en löpare och fick låna in en kille på 5e sträckan. Sofia, Anna, Rachael, Ausrine, Johan, Annica, Adela var laget och vi blev 255e bästa lag av drygt 1600 lag. Så impad över allas insatser och som tidigare var det en oförglömlig upplevelsa att springa andra sträckan och även fast jag missade nästan 10 min för att huvudet var för trött för att orka läsa kartan hela tiden plockade jag 200 lag på min sträcka, det är lite det som är tjusningen med Jukola, folk överallt! Fortsättningen av natten blev lika underhållande den med herrlaget som låg ensamma i täten genom stora delar av stafetten och till slut blev 2a bara 11s efter Kalevan Rasti! Mycket starkt att visa att insatsen på 10-mila bara var en början på hur bra det här laget kommer prestera i framtiden. Inspirerande och motiverande!

0158a4472d23b300707266350589a65453b034dea4
014d0bf8ae75980f2a0d242fc5b854063481140294

012f1bc5a3d7c904681d9fb3aa9b195b50abb734c6  014606849ca62ee0ab70372fd0df5f64e6508a6d87  0152010ed3568bf6e5128aa65d9ca78ff9950cd236

Så nu är det mer fokus på träning igen. Nästa tävling blir O-ringen och sen får vi se om det blir något mer innan SM i höst. I uttagningen till Student VM är jag reserv så kanske kan jag få ta på mig sverigekläderna igen i sommar. Det vore ju kul att få vara med och fightas om medaljerna och försvara guldet i stafetten från förra gången!

Dolomiterna

Det blev ett riktigt bra läger i Italien i början på veckan. Flög ner i söndags kväll och hem på onsdagskvällen så hann springa 5 pass i skogen och en sprint i Treviso. Effektiva dagar och det var skönt att inte vara borta så länge hemifrån och inte missa så mycket i skolan men lägret gav ändå den där härliga lugnande känslan som jag alltid får på läger, att det inte finns något annat i världen just då än att träna och vila och ha det bra. Äkta lägerliv alltså! Så det kändes inte alls för kort eller avhugget att bara åka några dagar utan helt optimalt just nu. Har jag tid så är jag gärna på långa läger, men när det är mycket annat som händer i veckorna var det här ett perfekt alternativ och ett skönt avbrott från vardagen.

Som sagt blev det sex träningar, tre av dem på kartor som jag varit på på tidigare VM-läger. Det var verkligen skillnad att få springa i terrängen en andra gång efter att ha varit där drygt ett år tidigare. Jag kände mig väldigt mycket mer säker på hur jag skulle orientera den här gången och jag visste redan från början vilka detaljer som var bra att läsa på och vilka jag skulle undvika, hur vegetationen var redovisad och hur löpbarheten varierade. Så även om det var ganska länge sedan sist så hade jag stor nytta av det arbete jag la ner på att analysera terrängen förra gången jag var där. Så nu kunde jag fokusera mer på orienteringstekniken och behövde inte lägga lika mycket tid på att förstå hur kartan var ritad, vilka detaljer som var bäst att läsa på och vilka typer av vägval som var snabbast. Det visar verkligen vikten för mig av att vara i en okänd terrängtyp vid flera tillfällen och att även få pauser där jag hinner reflektera och analysera terrängen innan jag får nästa tillfälle att träna där och samla på mig fler erfarenheter från den terrängen.

Det var som alltid fantastiskt kul att vara på läger med klubben! Den här gången var det jag och fem grabbar som åkte. Kul att vara lite färre på läger ibland också, då lär man känna varandra lite bättre än när vi åker ett stort gäng från klubben.

Så nu har jag fått lite fler löppass i benen efter förkylningen och har fyllt på med massa bra energi inför vinterns träning och inför helgens utmaning. Jag ser verkligen fram emot 25-manna i morgon. Tre bra lag har vi och det är alltid lika kul att springa en tävling där hela klubben är engagerad tillsammans.

IMG_5158 IMG_5126 IMG_5133

Äntligen frisk igen!

Jag har haft ett år väldigt fritt från sjukdagar. Inte för att jag brukar vara sjuk så väldigt mycket, jag hade faktiskt ett år (när jag var 15 eller något sånt) när jag inte var sjuk en ända dag på hela året! Men det brukar bli någon vecka då och då. Fast i år har jag hållit mig frisk ända sen jag blev sjuk på lägret i Turkiet i februari och det känns väldigt bra och det hjälper väldigt mycket att få en kontinuitet i träningen utan avbrott. Men så någon vecka efter att skolan började fick jag en förkylning som satt i fem dagar. Inte så farligt och det var fortfarande över en vecka kvar till SM när jag blivit frisk så det var ingen fara med formen. Men efter långdistans SM var kroppen sliten och nästa lilla förkylning smög sig på. Det innebar, som jag skrev i förra inlägget, att jag vilade helt mellan lång och medel SM. Det hade inte så stor påverkan på formen tyckte jag och stafetten på söndagen kändes bra fysiskt så jag trodde att jag var helt frisk. Jag vilade på måndagen och sprang lugn distans på tisdagen men då sa kroppen ifrån igen och jag fick en ordentlig snuva. Snuvan har hållit i sig hela veckan så jag har inte kunnat träna något den här veckan heller. Väldigt frustrerande att sitta inne och titta ut på det fantastiska höstvädret men inte få sticka ut och springa och njuta av det ordentligt! Men igår tyckte jag äntligen att snuvan hade släppt och idag känner jag mig helt frisk så med en extra vilodag idag kan jag börja träna igen i morgon. Eftersom jag antagligen börjat lite för tidigt efter de andra förkylningarna, på grund av att jag velat springa SM, vill jag verkligen vara säker på att inte göra det igen den här gången. Men nu har jag vilat flera dagar längre än jag kanske skulle gjort om det varit tävlingssäsong, bara för att vara på den säkra sidan.

Äntligen frisk igen betyder att jag kan åka på klubbens VM läger i Italien! Det blir ett kort läger, söndag till onsdag, men kul att få komma iväg och en bra uppstart på grundträningen, även om den perioden kanske inte börjar riktigt än. Så jag ser verkligen fram emot att få springa igen efter några dagars stillasittande! Speciellt eftersom jag vet hur fint det är nere i de Italienska bergen.

När man är sjuk blir det massa tid över, till exempel till att baka.
När man är sjuk blir det massa tid över, till exempel till att baka.