World Cup round #1

Världscupen för 2016 är igång och jag har lyckats samla på mig världscuppoäng i de två inledande individuella loppen! Världscupens återstående 3 rundor är EM, VM och en avslutande finalhelg i Schweiz i oktober. Jag sprang alltså både medel och sprint den gångna helgen nere i Polska Wroclaw, medan sista dagens sprintstafett blev från hejar-position. Fortsätt läsa World Cup round #1

Portugal – part II

Andra delen av lägret i Portugal spenderades alltså i en helt annan terrängtyp än den nere vid kusten där vi bodde de första dagarna. Nu, i Alpalhao två timmars bilfärd nordöst om Lissabon, sprang vi inte i strandterräng längre utan på fina gräsmattor nästan helt utan skog och med stora stenblock och berghällar utslängt lite här och var. Öppet och lättlöpt för det mesta, men också ganska väderutsatt. Fortsätt läsa Portugal – part II

Portugal – part I

Ett stort gäng från klubben åkte i fredags mot Portugal för ett 10 dagar långt (i alla fall för mig och några fler) träningsläger med fokus på teknik. Skönt med lite värme och barmark, även om förhållandena för teknikträning har varit helt okej också hemma den senaste tiden. Ett teknikläger är också perfekt tillfälle för mig att få många träningar med karta och kunna finslipa på detaljer och hinna analysera min teknik och göra förbättringar. Hemma blir det runt 2 teknikträningar i veckan och med mycket annat runt omkring i vardagen blir det inte alltid lika lätt att analysera och sedan ändra på något till nästa pass. Fortsätt läsa Portugal – part I

Träningsveckan

Sista dagen av lägret i Idre blev en (säkert välbehövlig) vilodag. Egentligen inte för att kroppen kändes sliten utan för att jag hade en ganska så besvärlig tandvärk (!). Har vad jag kan minnas aldrig haft ont i en tand, mer än lite känningar när visdomständerna vill upp. Nu var det svårt att både äta och prata och under bussresan hem försökte jag att hålla munnen stängd så mycket som möjligt för att inte ha för ont. Så det blev ett akutbesök hos tandläkaren på måndagen och jag fick bukt med problemet i visdomstanden som skapade tandvärken. Fortsätt läsa Träningsveckan

Hu & Hei

Efter två veckor iväg för SM, Euromeeting och några dagar bara hemma i Stockholm var det kul att komma tillbaka till Trondheim igen i måndags. Två veckor med mycket fokus på tävlingar och förberedelser för höstens viktiga lopp. Så att få släppa tävlingstänket lite och bara njuta av segern på Euromeeting några dagar var riktigt härligt. Oftast gäller det att lägga en tävling bakom sig så fort som möjligt, oavsett om loppet varit bra eller dåligt, för att börja fokusera på nästa lopp. Men den här gången kunde jag verkligen njuta av det flera dagar. Fortsätt läsa Hu & Hei

Tävlingsförberedelser i Estland

I tisdags åkte jag med svenska laget över till Estland för att i helgen springa Euromeeting och för att starta förberedelserna inför VM 2017. Vi bor och ska tävla i Otepää och programmet består av sprint, lång- och medeldistans under fredag-söndag.

Fortsätt läsa Tävlingsförberedelser i Estland

En avslutande SM helg

Jag fick avsluta mina SM lopp som jag inledde dem i April, med ett silver! Denna gång i stafett tillsammans med Helena och Annica. Den här gången fick jag chansen att springa sista sträckan igen, som jag gjort så många gånger tidigare i Täby OK när jag var yngre men inte lika frekvent de senare åren i Lidingö. Det kändes riktigt kul att få testa på utmaningen igen, men såklart även nervöst. Fortsätt läsa En avslutande SM helg

Starka tävlingskänslor och vilja

I helgen avgjordes långdistans SM på Muskö utanför Nynäshamn. Jag fick ett bra teknikpass i relevant terräng på fredagen och formen kändes bra inför helgen. Men efter lite frånvaro från Stockholmsterrängen sedan i våras kändes det skönt att helgen inleddes med ett kval, där jag i lugn och ro kunde komma tillrätta med tekniken och löpkänslan i den här terrängen. Fortsätt läsa Starka tävlingskänslor och vilja

Strömstadsläger inför WOC 2016

En veckas läger med landslaget i Strömstad inför WOC 2016 är över och jag är tillbaka i Trondheim för lite skola och sista veckan av förberedelser till SM. Det är alltid lika kul, tufft och lärorikt att vara på läger med landslagsgänget och även den här gången har jag blivit fullproppad med ny motivation, energi och idéer på vad jag vill förbättra. Men den tuffa terrängen i Strömstad tar ut sin rätt så fysiskt blir det skönt med en veckas lättare träning innan lång SM nästa helg. Fortsätt läsa Strömstadsläger inför WOC 2016

Utveckling och förbättringspotential

Två veckor i Trondheim (och en långhelg i Åre) har gått och det är redan dags att dra vidare på nya upptåg, nämligen en veckas landslagssamling i Strömstad. Det blir helt säkert massa fina teknikträningar, både lugna och hårda, lärorika analyser och en massa prat och skratt ihop med de andra. Ser jag fram emot mycket och jag känner mig redo för en sista hård veckas träning innan det blir lugnare och lättare sista veckan in mot SM. Men det ligger i framtiden, nu tänkte jag berätta lite om vad jag tror att jag lärt mig av att bo och träna i Trondheim i två veckor.

Projekt backe och myr går helt klart framåt tycker jag. Jag orkar springa längre i de långa backarna och känner mig starkare i den mjuka terrängen och myrarna (och klarar av att inte stanna varje gång jag ser hjortron). Kan ju bero på annat än att jag tränat just här i Trondheim senaste veckorna men ändå skönt att se en utveckling, även om det är lite svårt att mäta. Jag kanske skulle kört något back- och myrtest nu i början för att lättare se utvecklingen mot senare. Men jag har också upptäckt att backe går att dela upp i två: uppför och utför, och jag har helt klart mer att hämta i den sistnämnda. Intervallpassen jag kört med NTNUI har varit bra träning för det. Vi har kört 4 och 3 minuters intervaller på två olika stig-slingor. Ganska små och tekniska stigar med en del rötter och fallna träd och man får jobba med hela kroppen för att parera snabbast möjligt. Blir det sedan brant utför en bit märker jag att jag tappar lite mot de andra som vågar hålla en högre fart nerför. Men fördelen med intervaller på en rundslinga är att det blir fler varv och jag märker stor skillnad när jag sprungit några gånger i samma backe och vågar hålla en högre fart utför. Nästa steg blir att våga även när jag inte först testat i lite lägre fart. Fler gränser som ska flyttas, det är väl det elitidrott handlar om, och som gör det så häftigt.

IMG_5559
Fina myrar på träningarna i Bymarka

Tre pass med karta har det blivit hittills, två träningar och i lördags en långdistanstävling; Midt Norsk Mesterskapen. Träningarna har gått helt okej tekniskt, men det är svårt att riktigt känna vart utmaningarna ligger när dels kartan är lite gammal och att jag springer i lugn fart. Så en tävling i helgen var perfekt för att lite lättare kunna analysera vad jag måste göra annorlunda för att klara den här terrängen bättre. För det blev en del misstag, och rätt så stora sådana, och därmed flera sträckor att fundera lite extra över vad jag gjorde för fel. Men med lite egen GPS analys från mitt lopp och idéer från utomstående med mer erfarenhet från Trondheimterräng, och orientering i Norge överlag, fick jag många bra tips på hur jag ska lösa problemen nästa gång. Egentligen rätt så basic saker, som till exempel sista säkra, men verktyg jag inte använder på samma sätt hemma och som helt enkelt måste fungera här för att det ska gå en hel bana. Lärorikt och intressant! Något jag upptäckte av loppet i lördags var också att min bomteknik inte fungerar lika bra här, eller så är det bara kombinationen av hur jag orienterar och oerfarenheten kring hur jag ska tolka kartan och terrängen. När det inte stämmer blir det många osäkerhetsmoment och därmed en del misstag. Så en del i hur jag ska bli bättre i den här terrängen är helt enkelt bara att vara ute på många kartor och få en bättre uppfattning om hur det ser ut i terrängen i förhållande till hur det är ritat på kartan. För det märktes flera gånger, även när jag visste precis vart jag var och vart jag skulle, att jag blev så förvånad över hur terrängen framför mig såg ut att jag fick stanna till och checka att jag verkligen var rätt. Inte som min bild av terrängen såg ut i huvudet när jag tolkade kartan. Men det fanns också bra delar med lördagens lopp och några sträckor är jag mycket nöjd med. Som långsträckan där jag tog mig tid att hitta ett bra vägval och sedan genomföra det offensivt och enligt planen.

2015-08-29 Midt Norsk långdistans

Kul att det finns så mycket som kan bli bättre, även om jag anser mig vara relativt bra på det här med orientering 😉 och mer utvecklingsmöjligheter kommer garanterat att skrivas upp på listan under lägret nu i veckan.

Hartzöhelger

Måndag och sista veckan på sommarjobbet är inledd. Därefter blir det O-ringen och tre veckors ledigt innan skolan drar igång igen. I sommar har jag jobbat på VA-kontoret i Upplands Väsby kommun med att inventera hur fastigheterna i kommunen hanterar sitt dagvatten. Flexibelt jobb och jag får vara både inne och ute, perfekt under sommaren. Men jag tänkte berätta lite mer om de två senaste helgerna då jag varit i sommarstugan ute på ön Hartzö i Sörmlands skärgård. Förra fredagen bestämde jag och Christian oss för att cykla ner till bryggan i Källvik, varifrån man måste åka båt sista 20 minuterna ut till ön. För att slippa allt stök genom Stockholm började vi med att ta pendeln till Tumba. Därifrån startade vi vår tur söderut via Vårsta och sedan ner till färjan över Skanssundet till Mörkö. Efter färjan, och ungefär en tredjedel av turen blev det glasstopp i solen innan vi fortsatte över Mörkö, förbi Vagnhärad och in på Källviksvägen. 66km blev det, på lite knappa 3 timmar med några kortare stopp. Kul med en långtur men jag märker att jag inte är någon van cyklist. Får ont lite här och var av att sitta i samma ställning så länge och blir lite frustrerad när pulsen är nere under 60%. Men för det mesta var det en ganska tuff cykling den här gången på grund av den hårda motvinden. Det är nackdelen med att cykla från en plats till en annan i stället för en rundtur, är det motvind så är det så hela vägen. Men annars var vädret det bästa för cykling med strålande sol hela kvällen och varmt i luften. En skön känsla att komma fram och härligt med middag när vi kommit ut till ön!

tumba-källvik cykel

Fyller på med energi på färjan över till Mörkö.
Fina cykelvägar i Sörmland
Trött Anna, trött cykel, äntligen framme!
Fin båttur ut till ön i kvällens sista solstrålar.
Kanske vackraste timmen på dygnet.
Framme på Hartzö!

 

Helgen bjöd på finaste sommarvädret och vindarna låg rätt så plötsligt gick temperaturen i vattnet från 16 grader upp till närmare 20. Fantastiskt kul att kunna bada länge och ordentligt. Förutom sol och bad, som helgen mest bestod i, blev det även två fina pass på kartan pappa ritat ute på ön. Riktigt fin och både tuff och svår skärgårdsterräng, perfekt SM träning. På lördagen blev det ett lugnare teknikpass och på söndagen OL-intervaller.

Sol och bad ute på Grönskär.

  
  
  

Nästa fredag tog jag bilen ner och sprang sedan en runda i skogen i Källvik innan vi åkte ut med båten. Pappa hade tagit fram en karta från laserdatan över ett område där jag inte sprungit tidigare så det var kul att upptäcka lite nya marker. Den här kvällen var det inte 25 grader som helgen innan utan närmare 15 så även om solen lyste var det kyligare på vägen ut med båten. På lördagen hade jag vilodag så det blev en lugn och skön morgon i stugan då det var ganska kallt och mulet ute. Men till lunch blev vädret bättre och vi kunde åka ut med båten för lite sol, och bad för de tuffa i vattnet som nu sjunkit till knappa 16 grader igen. Det var fint väder resten av dagen och kvällen bjöd på en stund med nästan helt vindstilla så jag och mamma passade på att ta en tur med kajakerna runt närmaste öarna. Så vackert i kvällssolen och härligt att smyga fram mellan kobbarna!

 


  
  
  
  

På söndagen var det slut på vila och två pass på planen. Först en förkortad medeldistans i högfart och på eftermiddagen ett lugnt teknikpass. Vädret var lite mer ostadigt idag men vi försökte oss ut på skäret efter lunch men fick snabba oss hem ganska snart, precis innan regnet kom. Så var det träning och middag och dags att åka hem för sista veckan med jobb.

Frukost ute i solen, sommarlyx!
Fortfarande sol på oss, men inte länge till…

Skarpt läge

I helgen var det äntligen dags för de där uttagningstävlingarna som hela vintern och våren varit de viktigaste individuella tävlingarna för mig för att få chansen att senare i sommar få tävla med landslaget i den blågula dräkten. Jag gillar när det är tydligt uttalat vilka tävlingar som är ”testlopp” och viktiga att prestera på. Jag har lättare att jobba mot ett sådant mål, till skillnad mot om tex alla tävlingar i Swedish League under hela våren skulle vara grundande för en uttagning. Nu har jag kunnat ha den här helgens tävlingar som målbild under vintern och motiverats av att tänka på dem. Så det är alltid en lite speciell känsla när en sådan helg väl kommer, först har den så långe känts så avlägsen, som en dröm, och så plötsligt är det dags att prestera. Då är det skönt att veta att alla förberedelser är gjorde på bästa möjliga sätt och det är bara att lita på sin egen förmåga.

Helgen bestod av en sprint i Säter på torsdagen, följt av medeldistans med samma arena på fredagen och avslutades sedan med en långdistans i Bjursås. Jag valde att avstå sprinten. Tycker att skogsdistanserna just nu är där jag har bäst chanser och också det jag tycker är roligast. Så för att optimera känslan inför dem, både fysiskt och mentalt (eftersom jag ganska lätt kan bli rätt så irriterad av ett dåligt sprintlopp) kändes det smartast att inte springa sprinten alls. Det gjorde att jag i stället fick tid till att komma ut på en karta under torsdagen. För att jogga ut kroppen lite och för att få en bild av vad som kunde vänta under helgen. Bra för en stockholmare att få känna på lite ordentliga backar och högt blåbärsris igen för att inte bli allt för förvånad på själva tävlingen.

IMG_0124

Så fredagens medeldistans blev min första tävling för helgen. Jag var helt klart lite extra nervös, ungefär i klass med på 10Mila, men hade planen klar för mig. Det var orienteringen som gällde, fullt fokus på den, sen försöka pressa på ordentligt i löpningen när det gick och tekniken tillät. Försöka vara offensiv. Såhär i efterhand har jag ändå lite svårt att riktigt vara nöjd med loppet. Tekniskt gick det felfritt, utom att jag tappade lite tid på mitt vägval till 8an, men det var ändå ett beslut jag tog där och då, dock felaktigt, men ingen bom. Så ett tekniskt bra lopp borde, och brukar, jag vara nöjd med, men den här gången blev jag lite väl passiv och då infinner sig inte den där riktiga flyt-känslan och då är det svårt att känna sig riktigt nöjd efteråt. Men det var en lurig bana och en terräng med stora variationer i sikt vilket gjorde att farten hela tiden behövde anpassas. Jag gjorde det jag behövde för att säkra upp ett bra lopp, vågade sänka farten för att inte chansa. Slutade på 7e plats, 2.32 efter segrande Emma Klingenberg, med en känsla av att det fanns mer att ge till långdistansen två dagar senare.

Resultat och GPS

2015-05-15 Swedish League medel Säter
Medeldistans i Säter.

Lördagen blev en lugn dag med lite återhämtningsjogg och senare på eftermiddagen och kvällen samling och middag med landslaget. Kvällen avslutades på bästa sätt med en urban med klubben arrangerad av Frida och Fredrik. Alltid lika kul! Och intressant att se hur tävlingsfokuset infinner sig om så bara för en 3 minuter lång urban.

IMG_0159
Fin utsikt från toppen av backarna i Romme Alpin.

IMG_0187
IMG_0177
IMG_0189

Söndagens stora snackis var vädret, egentligen kanske inte så mycket under själva söndagen utan mest dagarna före. Prognosen visade 2-3 grader och snöblandat regn för hela söndagen. Klassiskt Skottlansväder med andra ord, precis som på långdistanstävlingen under lägret. Skönt att i alla fall vara förberedd på det den här gången, och veta hur jag reagerade då, för att kunna dra nytta av situationen den här gången. Förutom min inställning hittade jag också två andra moment som saknades i Skottland och som kunde göra dagens lopp till en något lättare utmaning, SI (i stället för emit) och plastficka på kartan. Man får glädjas åt det lilla.

Det blev aldrig så farligt egentligen. Sprang med underställströja och det var helt klart skönt, så lite kallt var det allt, men slapp vantarna och tror inte det regnade särskilt mycket när jag sprang. Klurig inledning med kortkontroll till första i ett väldigt detaljerat och stenigt område. Fick stanna till fler gånger på bara några få meter för att verkligen få koll på kurvorna och fick tillslut kontrollen utan någon sväng men med en del sekunder tappade på kartstopp mot en optimal kontrolltagning. Men lyckades hålla mig lugn och tänka att det var bättre med 30 sekunders tapp på extra kartläsning än minuter på en miss. Det fanns gått om kilometrar kvar av banan att tjäna in den tiden på. Långsträckan till 2an var precis vad jag hade tänkt när jag tittade på den gamla kartan före tävlingen var den optimala utmaningen i den här terrängen. En lång sträcka, flackt utför, med relativt lätt orientering större delen av sträckan, där farten successivt ökas, och sedan en avslutning rakt in i det detaljrika området med kurvbild som var lite klurig att få ett tydligt grepp om vid första anblicken. Så när jag såg sträckan hade jag planen helt klart för mig, hög fart fram till hyggeskanten och sedan noggrann riktning och våga stanna upp om så krävdes för att få en bild över hur kurvbilden såg ut sista biten in mot kontrollen. Klarade att följa min plan helt och fick kontrollen bra. Resten av de lite kortare sträckorna i det detaljrika området gick bra tekniskt men jag hade lite problem att få flyt i löpningen med den steniga bottnen. Lite tidstapp, runt 40s, till 5an pga dålig riktning. Sprang förbi det svarta krysset men när jag sedan lyfte blicken för att se kanten på grönområdet kollade jag inte av med kompassen och drog för mycket höger. Insåg det så fort jag kommit ur grönområdet men den längre sträckan det blev att springa tog ändå lite tid mot en ren sträcka mer rakt på. Det kändes skönt med en långsträcka till 9an och att få komma ur det steniga området där jag fått spänna mig ordentligt för att klara av att springa och benen började bli trötta av den tekniskt löpningen. Kunder pressa på ordentligt uppför mot vätskan och på småstigarna. 11an var banans klart tuffaste sträcka. Tugga, tugga uppför på ängarna. Skönt med lite utför och vätska på varvningen. Fick höra att jag ledde med 30 sekunder där och fick nya krafter att pressa på ännu hårdare under sista varvet. Lite längre sträcka uppför till 13de och jag körde på så hårt jag kunde. Var ordentligt trött när jag stämplade vid punkthöjden men hade fått upp farten och kunde orientera offensivt på resten av banan in mot mål. Lite svajigt ner mot näst sista och hann bli lite osäker uppe på höjden, kände att jag var på gränsen till att tröttheten tog överhand över tankarna men lyckades bromsa in, skärpa hjärnan ett sista försök och fick kontrollen. Ledning i mål och när alla passerat varvningen låg jag 4a där. Men med mitt starka sistavarv räckte det ända till 2a plats efter att alla kommit i mål, bara 56 sekunder efter Josefine Engström som tog en fin seger. Skönt att känna att allt fungerar så bra, både tekniskt och fysiskt och att jag lyckats pricka in formen så bra till dessa viktiga tävlingar!

Resultat

2015-05-17 Swedish League lång Bjursås
Långdistans i Bjursås.
IMG_0204
Foto: Skogssport
IMG_0203
Topp 6 i D21E. Foto: Lars Rönnols

Toppfoto: Lars Rönnols