Transgrancanaria

5.30 ringde klockan och 6.15 var frukosten äten och all utrustning till loppet i ordning och jag, Matleena och Mårten körde iväg mot starten av vårt lopp som gick i San Bartolomé klockan 8.00 på lördagsmorgonen. Det var forfarande mörkt när vi åkte och först när vi närmade oss byn uppe i bergen började det ljusna och solen var på väg upp. Det var en vacker morgon men bara kring 8 grader uppe i bergen så lite kyligt innan solen hann värma upp luften. Fortsätt läsa Transgrancanaria

Nya utmaningar

I morgon ska jag springa ett 31km långt löplopp i bergen här på Gran Canaria. 31km-klassen är den näst kortaste, utöver det finns det 19, 44, 83 och 125km på Transgrancanaria som loppet heter. 31km och 750m stigning, fast också en hel del utför då starten är en bit upp i bergen mot mitten av ön och målet nere vid havet i Maspalomas. De som springer 125km startar på den norra delen och korsar hela ön med totalt 8000m stigning, galet!  Fortsätt läsa Nya utmaningar

Långt jullov

Jag klarade alla mina tentorna i Trondheim, skönt! Vilket innebär att det nu endast kvarstår ett examensarbete mellan mig och min civilingenjörsexamen. Det innebär också att det här troligtvis är mitt sista jullov, lika bra att göra det lite extra långt då tänkte jag. Känns som jag hunnit med en hel del, samtidigt som dagarna för det mesta har varit lugna och sköna och inneburit mycket vila, återhämtning och umgänge mellan träningarna, precis så som ett jullov ska vara. Fortsätt läsa Långt jullov

Mina val

Jag har haft många bra tillfällen i sommar att testa mina prylar från X-kross, Clif Bar och Gococo och tänkte dela med mig lite om vad jag gillar bäst med dem! För jag har valt ut de produkter som jag tycker passar mig och som hjälper mig i min satsning mot mina mål, och jag är väldigt glad över att de vill hjälpa mig på vägen dit. Kanske får du några tips på vad som du tror kan passa dig, och hjälpa dig att nå dina mål.

Sportglasögonen från X-kross har kommit mer och mer till användning sedan jag fick dem i våras i och med det bättre vädret och starka solen. Skönt med den mörka, reflekterande linsen när det är soligt och ljust ute! Har hittat en variant för anpassningen av näsbyglarna till min näsa som gör att de sitter väldigt skönt och eftersom de är så lätta tänker jag inte på att jag har dem på mig när jag springer. Varken om de sitter på näsan eller uppe på huvudet. Så även om det bara är en modell på alla bågar går de lätt att anpassa så att de passar ens ansikte och sitter skönt. De nya vita bågarna med den speglade linsen style blue/green har varit min favorit i sommar.

IMG_0253 - version 2 IMG_5877

Clif Bar har ett bra sortiment som passar mig som uthållighetsidrottare. Jag gillar speciellt deras bars, som jag alltid har med mig en i väskan för att enkelt kunna fylla på med energi när det behövs. De har också varit perfekta att ha med på de längre turerna på cykel eller på fjället som jag gjort några nu i sommar. Alla 6 smakerna är goda och att kunna variera mellan dem är perfekt, men kakmonster som jag är så förstår man lätt på beskrivningen att Chocolate chip är helt rätt för mig.

Clif Bars
Hela sortimentet av energi bars. Från clifbar.se

IMG_6016

Deras produkter med lite snabbare energi är gels och shot bloks. Gelen finns i fyra smaker, några med koffein, och passar bra på tävling. Shot bloks är små tuggbara kuber som är enkla att få i sig medan man springer eller cyklar och har varit perfekta för att orka den där lilla extra sista biten på de långa passen och hålla humöret uppe när kroppen börjar känns trött. Då känns det också skönt att veta att det jag stoppar i mig är ekologiskt och bra för både min kropp och vår planet.

IMG_3050

Gococos löparstrumpor som jag sprungit med hela sommaren har verkligen varit toppen i alla väder! För eftersom sommaren verkligen har erbjudit alla typer av väder är de nu testade fullt ut. Okej kanske inte i snö då, eller ja en liten bit över snö blev det faktiskt uppe på fjället förra helgen. Men det blir bra att testa ullstrumporna i de kalla blöta Trondheimsmyrarna i höst, tror de kommer hålla fötterna varma och skönt. Det finns en mängd olika modeller och massa fina färger att välja mellan, och alla strumporna sitter skönt på foten och glider inte omkring i skorna eller ner över hälen. Modellen Technical Cushion har en lite mer vadderad häl och tå vilket är väldigt skönt när jag springer länge, för att avlasta foten lite extra. Medan den lite tunnare och lägre skurna Light Sport passar perfekt på gymmet, morgonjoggen eller intervallpasset på stig. Jag gillar att springa med kompression på vaderna och har därför använt både de knälånga kompressionsstrumporna och compression calf sleeves utan fot, där jag själv kan välja vilken strumpa jag vill ha till, beroende på vilket pass jag ska köra eller om jag till exempel vill ha nytta av kompressionseffekten mot slutet av ett längre pass men inte vill behöva byta hela strumpan. Då är calf sleevesen perfekta att ha med sig och dra på när vaderna börjar bli trötta.

IMG_5612 IMG_6017

IMG_4940

Om du skulle undra över något eller vill veta mer om produkterna är det bara att fråga! Skriv en kommentar, skicka ett meddelande eller kom fram på nästa tävling så ska jag hjälpa dig så gott jag kan.

Nytt samarbete med Clif Bar

Det känns verkligen kul att jag nu har ett samarbete med CLIF BAR!

CLIF BAR är marknadsledande i USA på energibars och är tillverkade med naturligt hälsosamma, smakrika och ekologiska ingredienser som levererar effektiv energi och näring. CLIF BAR har ett stort utbud av energi bars, gels och shots med många olika och oemotståndliga smaker. För mig som elitorienterare är CLIF BARs produkter ett perfekt sätt att få i mig den snabba energi jag behöver före, under och efter ett långpass, en tävling, på fjällturen eller under en vanlig dag full med aktiviteter där inte enbart de ordinarie måltiderna räcker till för att hålla mage och humör på topp hela dagen. CLIF BARs produkter är också bra för mig som bryr mig om vad som hamnar i min kropp och hur världen och vår miljö påverkas av mina val.

Du kan läsa mer om CLIF BARs produkter, vad de innehåller och hur företaget jobbar för miljön på clifbar.se

clif-logo


Alla mina samarbetspartners kan du se under fliken SAMARBETSPARTNERS i menyn uppe till höger.

X-Kross ny samarbetspartner

Jag är mycket glad över att X-Kross vill samarbeta med mig och hjälpa mig i min satsning!

X-Kross erbjuder ett unikt sportglasögonsystem som är både bekvämt, imfritt och flexibelt. Alla de över 30 linser som finns att välja mellan passar på samma båge och det är enkelt att byta lins efter rådande förhållanden. Till exempel om jag springer i skogen och vill ha bästa skydd och kontrast eller om jag åker skidor på fjället och vill ha skydd mot sol och vind. Det finns linser anpassade för en mängd olika idrotter som till exempel löpning, cykel och skidor. Som den genomskinliga linsen för löpning som passar bäst vid nattorientering. Här hittar jag vad jag behöver för att skydda mina ögon mot väder, vind och pinnar i skogen och dessutom får jag bästa möjliga synupplevelse genom att färgen på linsen ökar kontrasten och ger en upplevd ljusförstärkning. Dessutom är de väldigt snygga! Gå in och kolla utbudet själv på x-kross.se

IMG_1266


X-Kross

Nytt pb på 3000m

Det har gått bättre och bättre på intervallerna på Bosön under hösten och jag har klockat varvtider som legat under vad jag tidigare år haft när det börjat närma sig vår och tävlingssäsong. Det är grymt kul att märka av sin egen utveckling på det viset. I en idrott där det annars inte finns så mycket tider att gå på, eftersom förutsättningarna alltid är olika i skogen, får man göra sig olika former av tester för att lättare kunna mäta sin utveckling. Ett sådant test som jag försökt genomföra ett flertal gånger per år, i alla fall under vintrarna, är 3000m på bana. För tre år sedan hade jag aldrig sprungit 3000m på tid. Nu har jag gjort det ett flertal gånger, men är fortfarande långt ifrån expert på hur man ”ska” springa ett 3000m-test. Oavsett om jag gör rätt eller fel så har jag tyckt att det är lättast att bestämma en tid per varv som jag vill hålla och sen försöka ligga på den farten/tiden genom hela testet.

Eftersom jag känt på intervallerna att jag blivit snabbare mot förra vintern ville jag försöka sätta upp ett mål inför den här vinterns första 3000m-test i måndags som var lite utmanande. Min bästa tid förra vintern, senast jag spring 3000m på max, och mitt personbästa, var 11.40. En tid jag då var mycket nöjd med eftersom det den gången inneburit en förbättring med 14 sekunder. Med den tiden i åtanke och mina varvtider från de senaste intervallpassen fick målet tillslut bli 11.15, alltså 2s snabbare per varv än vad jag satsade på när jag sprang på 11.40. 2 sekunder kan tyckas ynkligt men 2s per varv på en 200m bana i 3km blir hela 30s och därför försökte jag intala mig själv före start att 11.30 var en okej tid om jag nu inte skulle klara mitt uppsatta mål på 11.15. Men det gick! Till och med med en sekunds marginal och det nya personliga rekordet sattes till 11.14. Vilken härlig känsla att sätta upp ett mål att springa på en tid jag aldrig förut klarat och sedan klara av det! Visst har jag en bit kvar till de riktigt snabba tjejerna, men att vara 30s efter känns så mycket närmare än att vara en hel minut långsammare. Och känslan av att ta steg framåt, stora som små, den är oslagbar!

Men jag har inte bara hängt inne på Bosön och tränat senaste veckorna, förutom intervallerna och styrkan där blir det också många långpass på stigarna kring klubbstugan eller runt Brunnsviken, i Ursviksskogen eller längs vattnet och bland villorna i Djursholm. Jag har också hunnit vara ute på en del teknikträningar i dagsljus och sprungit andra deltävlingen i Stockholm Mila By Night, några av kartorna finns här.

IMG_9184
Sällsynt att få springa långpass med solen i ögonen den här hösten, så man får passa på när tillfälle bjuds.

Fjällen från nya perspektiv

IMG_8361

Jag försöker alltid få till en tur upp till fjällen på vintern och en på sommaren/hösten. Jag behöver det för att stilla min fjällabstinens och fylla på med energi till ett halvår framåt tills nästa gång jag får se de vackra vyerna och andas den friska luften. Vem vet, jag kanske var en fjällräv i mitt förra liv. Jag har börjat gilla hösten bättre än sommaren i fjällen för man slipper myggen och det blir så otroligt vackra färger. Men hösten kan dock ha sina nackdelar med sämre väder och risk för snö, men inte den här gången. Det här gången blev det precis så där vackert som jag hoppats på! På förra årets vandring i Jämtlandsfjällen väcktes nyfikenheten till att testa på fjällöpning då vi mötte många löpare som sprang mellan stugorna med bara några kilos packning. Eftersom jag tycker så mycket om att springa ville jag såklart testa och gjorde alltså denna långhelg slag i saken tillsammans med min skidåkarkompis Lisa.

Vi tog bilen från Falun på torsdag morgon och var kl 14 på parkeringen i Kläppen utanför Ljungdalen i Härjedalen där vi startade vår fyradagarstur. Första dagen blev en ganska lätt och kort löpning på 12km från parkeringen till Helags fjällstation. Jag hade en 20l löparryggsäck med ca6-7kg packning men jag måste säga att 20l var väldigt på gränsen till för litet för att få med sig allt jag hade och jag hade tur som hade Lisa med mig som några gånger fick ta min regnjacka för att jag skulle få plats med lunchpaketet. Så nu i efterhand har jag finslipat lite på packlistan och tror att jag kan klara mig med samma väska nästa gång, men då blir det mindre grejer som får följa med. I alla fall så fick vi en fin tur på leden upp till stationen där vi mestadels sprang men fick ta lite pauser för att vänja oss vid att springa med packningen. Helags fjällstation bjöd på fjällyx med varmdusch och bastu och mysig boende som alltid på STF stationer och fjällstugor, jag älskar den stämningen och atmosfären som är där!

Fredag morgon startade med ytterligare fjällyx i form av frukostbuffé och här gjorde vi även vårt lunchpaket som vi tog med oss på dagens tur upp på toppen av Helags. Prognosen visade på sol från sen förmiddag men på morgonen var det mulet så i stället för att sitta i stugan och vänta på att molnen skulle försvinna från toppen drog vi ut på ett intervallpass längs leden mot Sylarna. 8st tuffa 5min intervaller, skön känsla att springa utan ryggsäcken efter gårdagen. Lagom till att vi var klara med passet och tillbaka på stationen såg man toppen av Helags utan moln och vi tog direkt våra väskor med lunch och torrt ombyte och började turen upp till toppen. Vi fick en magisk utsikt hela vägen upp och solen värmde även om det var lite kyligt i luften, så underbart! Lite bilder från toppturen får försöka göra känslan rättvisa:

Det blev bad i en liten fjällsjö när vi tagit oss ner från fjället och sedan lite välförtjänt slappande i kvällssolen innan dusch och bastu. Kvällen avslutades på bästa sätt med trerätters middag på fjällstationen efter solnedgången.

Nästa dag bestämde vi oss för att byta boende till sista natten så turen gick mot Fältjägaren. Men inte längs leden utan vi började med att ta oss över helagsmassivet och västerut ner mot Sylsjön. Så det blev obanad löpning och vi var ute hela dagen, sprang för det mesta men även stavgång i hängmyrarna och såklart en hel del stopp för att njuta av naturen. Lunchpausen bjöd på bad i en bäck och lunch på klipporna i solen. Riktigt vackert och härligt! Efter så många timmar på fjället var vi ordentligt möra när vi började närma oss fjällstugan och det var skönt att komma fram och få lite middag i oss. Här i den lite mindre stugan Fältjägaren fanns inget rinnande vatten eller el så det blev ytterligare ett sjöbad och spel till levande ljus innan vi slocknade i sängarna efter en lång och härlig dag.

Sista dagen var det dags att ta sig tillbaka till bilen i Ljungdalen. Det blev en 21km lång löptur både på led och över fjället. Det märktes att kroppen börjat vänja sig vid löpfarten och steget man får av att spring med packning men det kändes också att det blivit några mil och både vader och lår var ömma och trötta när vi gav oss iväg sista dagen. Så även om jag gärna stannat längre var det skönt att komma fram till bilen efter några timmars löpning.

Tack Lisa för en underbar upplevelse! Detta bara måste jag göra igen. Men nästa gång blir det en än mer slimmad packning.

Mer fart i benen

Starten på Mila by night
Foto: Lars Rönnols


2014-01-08
Skitiga löparskor efter många leriga pass! Dags för nya snart..?

Senaste två veckorna har varit lite sega fysiskt på träningarna. Jag har kört de mesta träningarna själv och då är det alltid svårt att riktigt veta hur fort det går och om tröttheten i kroppen beror på att det går fort eller att jag är sliten. Jag hat försökt att springa de högintensiva passen och kört alternativt på distanspassen för att hjälpa benhinnan att bli helt bra. Nu känns den i princip inte längre så nu hoppas jag på att kunna springa mer, men ska försöka hålla mig mycket i skogen och på mjukt underlag, nu när det är så fint i skogen utan snön. Tillbaka till min sega kropp, det har liksom känts som om den inte riktigt vet hur den ska göra när jag vill springa ett tufft intervallpass. Jag får inte upp pulsen ordentligt och även om jag tycker att jag tar i allt jag har så blir jag inte riktigt så där härligt trött och nöjd utan mest bara seg och missnöjd och vill gå hem. Det är inte alls lika kul då, men så igår vände det!

Jag är hemma i Stockholm igen och kan vara med på klubbträningarna, få sällskap och draghjälp och sporras av de andra tjejerna. Underbart! I går sprang jag tredje deltävlingen av Stockholm Mila by night som den här gången hade start och mål på Gärdet och banan gick i skogen runt Kaknästornet. Kul med nya områden och speciellt så centralt! Det blev så klart inte samma typ av orientering som de tidigare två deltävlingarna men det är lite grejen med Mila by night, att det är olika terrängtyper och ibland mycket stigar. Det var helt klart klurig orientering ändå med mycket detaljer på kartan och några vägval. Men nu var det faktiskt inte orienteringen jag tänkte berätta om från det här loppet utan den fysiska biten. Jag var lite småsen till start och när jag väl kom fram var det bara en minut kvar till den gemensamma starten för damklassen, så jag hann inte tänka så mycket på hur min uppvärmning blivit utan det var mest bara att köra. Det var en lång sträcka över gärdet till första kontrollen och mina snabbfotade klubbkompisar drog i väg i bra fart och jag hängde på. Och det gick! Det gick utan problem! Så klart var det jobbigt men ändå inte så himla mycket jobbigare än om jag sprungit där själv i den farten jag hade tyckt varit snabbt och ändå säkert varit 30s efter vid första kontrollen. Jag fortsatte i den höga farten och njöt av att benen och kroppen äntligen ville ta i, kunde ta i och tyckte om att bli trötta. Det var jobbigt sista kilometern hem över gärdet mot målet när jag inte säkert visste om jag höll på att bli ifattjagad av löpare bakom eller om jag hade en lucka. Men det var också så underbart att ha genomfört loppet i allra högsta fart, hela vägen fram. Jag behövde den där snabba inledningen över gärdet till första kontrollen för att inse att jag kunde hålla den farten. Jag behövde hjälpen av de snabba löparna runt omkring mig för att hitta det rätta tempot. Jag tycker inte att jag springer långsamt när jag tävlar, såklart tycker jag att jag springer så fort jag kan och är så trött att jag inte kan springa fortare men ibland undrar jag om det är riktigt sant. Om det kanske bara är huvudet som säger att jag är trött fast jag har mer att ge. Jag vet att det är så för det är ju lite grejen med uthållighetsidrott, att kunna pressa sig så hårt det bara går och inte lyssna på kroppens signaler om trötthet och smärta. Men jag har nog inte riktigt fattat det så tydligt som nu, att jag kan ha en växel till, utan att bli så mycket tröttare, att ändå orka lika långt. Det är svårt i en individuell idrott att veta hur andra gör. Inte blir det lättare av att man i orientering är ensam ute i skogen när man tävlar och knappt ser en enda konkurrent på hela banan. Hur ska man då veta vilken fart som krävs? Jag fick en bra känsla för det igår och den ska jag behålla och minnas, och så ofta som möjligt ta tillfället i akt och bli påmind om den genom att springa orientering i tävlingsfart med andra snabba löpare runt omkring mig i skogen.

2014-01-08 Mila by night 3
Stockholm Mila by night 3 vid Gärdet.

Jul och en irriterad benhinna

God Jul och Gott Nytt År!


Min jul har varit lugn och skön och firats hemma. Nu i mellandagarna har jag bland annat hunnit med lite shopping på rean och träffat släkten, mycket kul att få se alla! Ledigheten fortsätter en vecka till i Småland innan första tentan den 7 januari, men såklart blir det även en del plugg under nästa vecka.

Jag har senaste veckan haft lite problem med ena benhinnan. Har inte sprungit så många pass och de jag har sprungit har jag försökt att hålla mig i skogen eller på så mjukt underlag som möjligt för att minska stötarna för benhinnan. Men nu tycker jag att det börjar kännas bättre och benhinnan är inte alls lika öm att trycka på så förhoppningsvis springer jag som vanligt igen inom en vecka. Jag tycker att jag har varit försiktig och trappat upp väglöpningen i steg men det blev tydligen lite för mycket löpning på hårt underlag ändå och benhinnan blev irriterad. Ingen farlig skada så länge man är vaksam på signalerna och tar hand om det från början. Att bara köra på är inte ett alternativ och därför har jag bara sprungit några få pass den här veckan och tränat resten alternativt. Vattenlöpning, rullskidor, cykel och styrka.

Det har varit helt fantastiskt att kunna springa i skogen utan snö så här länge in på vintern, och hur länge till det blir vet vi inte. Men nu börjar jag längta efter snön och att kunna åka skidor här hemma som jag kunnat de senaste vintrarna. Speciellt nu när benhinnan varit irriterad har det inte varit så frestande att ge sig ut på rullskidorna i december, men det är sånt man får ta om man inte kan springa alla pass. Men barmarken har gett många fina teknikpass som jag verkligen uppskattat. Bland annat råkade det bli så att jag körde tre teknikpass i Kårsta på 8 dagar. (Kårsta är kartan precis norr om där Silva League gick i norra Stockholm i maj 2012.) Tur då att Kårsta är min favoritterräng här i Stockholm så det blev verkligen tre njutbara pass den veckan! Här är ett smakprov på en av träningarna:
(Om det ser rörigt ut är det för att rutten för korridoren från kontroll 5 även ligger kvar i den vanliga banan.)

2013-12-17 kårsta långsträckor + korridor

Vardag igen

Nu är sommaren slut, eller nej det är den verkligen inte för det är fortfarande soligt och varmt ute, men sommarlovet är slut och därmed börjar vardagen återställas igen. Men det börjar lukta lite höst i skogen och mornarna är lite kyliga, jag gillar verkligen den här årstiden, det känns att det börjar närma sig SM!

Vardag betyder mer uppstyrda dagar och rutiner, även om livet som studerande inte är så himla uppstyrt ändå. Men det blir i alla fall fler klubbträningar på kvällen och därmed fler träningar med folk som peppar och taggar vilket jag tycker är väldigt kul såhär efter en sommar med många ensampass.

Jag har kört en del roliga träningar sedan jag kom hem efter mina läger. Bland annat sprang jag Bellmanstafetten med några tjejer från mitt sommarjobb. Det var en kul upplevelse med massa folk och härlig stämning. 5km på asfalt och jag fick sistasträckan i vårt lag. Eftersom jag har väldigt lite erfarenhet av att springa uppmätta banor på hårt underlag och på tid visste jag inte riktigt vad jag skulle förvänta mig för tid av mig själv. Det ända jag kunde referera till var när jag sprang Premiärmilen i våras på drygt 44 min så jag tänkte att om jag hade 21-22 min ungefär kunde jag vara nöjd. Det var väldigt kul att springa sista sträckan och speciellt eftersom de flesta jag sprang om var killar som hade lite svårt att släppa förbi mig. Men jag höll en jämn och fin fart och till slut fick de flesta ge sig. Min tid blev 20.40 vilket jag är otroligt nöjd med och jag hade en bra känsla i kroppen hela vägen.

2013-09-05 (3)

En vecka senare var det dags för löptest vid klubbstugan. Vi har en slinga på 4km på både liten och stor stig i ganska kuperad terräng. Jag har sprungit den en gång tidigare och det var i oktober förra året. Då sprang jag med pannlampa, hade lite svårt att hitta och har för mig att vädret var ganska otrevligt. Men i alla fall hade jag 22.42 den gången. Den här gången var det inte mörkt men jag kom knappt ihåg banan så det blev inte så mycket ”terrängkännedom” den här gången heller. Uppvärmningen var tung och jag hade lite problem med andningen i den kvava luften men när jag väl stack iväg var känslan i kroppen bättre och jag återhämtade mig fort i utförsbackarna och tyckte att jag kunde trycka på bra uppför. Min tid blev 20.39, pb med 2 min! Trots att jag den här gången sprang i dagsljus tror jag nog ändå att jag har förbättrat mig en del sen förra gången och det är ett kul besked!

Coach Thomas har lagt en ny slinga för skogsintervaller vid klubbstugan, en SM-slinga som är brutalt tuff. Eller så kändes det i alla fall när vi joggade runt den på uppvärmningen första passet. Men när man väl fått upp farten var den inte omöjlig i alla fall, men jobbig så det räcker! Rakt uppför ett berg två gånger, den andra gången med lite Göteborgs-brants-klättring på mitten, och rakt ner igen. Den har jag kört två pass i så här långt, det blir nog några till innan SM. Bra att öva på känslan att pressa allt man har med benen stumma av mjölksyra.

Ikväll blir det lite mer fart i benen och mindre klättring, jag ska nämligen köra höstens första intervallpass på bana. Ska bli kul att se hur det känns efter ett par månaders uppehåll under sommaren.

2013-09-05 (2).JPG

Första, fast ändå inte…

Välkomna till min alldeles egna blogg!

Några av er kanske har följt mig sedan i höstas på o-team.se. Du som inte har det får gärna gå in där och läsa om vad som hänt mig under vintern, här hittar du alla mina tidigare inlägg. O-team var en mycket bra och spännande idé men tyvärr var det lite svårare än vi trodde att skriva kontinuerligt och några av medlemmarna hade redan egna bloggar de också ville uppdatera. Så det rann lite ut i sanden. Men jag upptäckte att det var väldigt kul att skriva så ni som även tyckte det var kul att läsa får mer än gärna fortsätta med det här! Eller börja också såklart.

Sista jag skrev var efter ett lite knackigt utlandsläger i Turkiet men både skador och sjukdom. Så kan det gå, men sedan jag kom hem har träningen flytit på riktigt bra och jag har både hunnit med en vecka i fjällen med familjen och en intervallvecka här hemma.

Fjällen var underbart! Vi hade fantastiskt väder varje dag och spåren var av absolut högsta kvalitet! Många mil nypistade spår varje morgon och att jag aldrig varit där förut (Funäsfjällen med Nordic Ski Center) gjorde att det blev mång långa och fina upptäckarturer, blandat med några intervallpass och även lite slalom.

Photo 2013-03-10 12 09 12  Photo 2013-03-12 10 26 25Photo 2013-03-13 12 26 25  Photo 2013-03-13 13 11 26Photo 2013-03-13 13 11 35

Jag hade in i det sista hoppats på tävlingspremiär nu i söndags när Måsenstafetten skulle ha varit. Men på grund av snöläget blev den inställd, och så även en del andra tävlingar jag hade tänkt springa framöver. Väldigt tråkigt eftersom det just nu bara kryper i benen av längtan till barmark och tävlingspremiär! Men när Måsen inte blev av tog jag i stället tillfället i akt och anmälde mig till Premiärmilen. Ett löplopp på en mil som gick här i Lilljansskogen i Stockholm. Jag har sprungit två millopp hittills i mitt liv, Täbyloppet och The Run i Uppsala. De loppen har skiljt sig ganska mycket från det jag fick uppleva på Premiärmilen. Båda de tidigare loppen har gått på stig och i relativt kuperad terräng. Premiärmilen var (enligt min mening) helt platt och nästan bara asfalt. Men den största skillnaden var alla andra löpare, jag har i stort sätt sprungit ensam på de andra loppen, men nu var det trångt på banan. Första två km fick jag sicksacka fram men sen var det bara bra med mycket folk för det var så mycket lättare att kämpa hela vägen när man kunde tävla mot de runt omkring och hela tiden peppas av det. Så det var ett väldigt kul lopp och en fin ny erfarenhet att ett löplopp inte alltid behöver vara det värsta som finns (vilket jag har tyckt innan och därför nästan aldrig sprungit några). Jag sprang mina 10.000m på 44.24 vilket jag är supernöjd med! Väldigt bra för mig att träna på att pressa mig och hålla en jämn hög belastning under en längre tid, och utan att få koppla bort hjärnan med en karta.

bild  image

Det verkade som om löploppet gav resultat i min förmåga att pressa mig för i går gjorde jag nytt pb på 3000m på Bosön. 11.54 blev den nya tiden, hela 15s bättre än förra gången! Gött med sån respons såhär inför stundande tävlingssäsong.

I morgon åker jag till Blekinge för påskläger med klubben, ser fram emot det riktigt mycket! Lägret inleds för mig med en nattsträcka i ett av våra två starka damlag på 4-mannastafetten. Resten av helgen blir det både tävlingar och träningar för att finslipa tekniken och njuta av (förhoppningsvis…) barmarken!