Skidmagi

Landslagslägret i januari blev i år en veckas skidläger i Idre fjäll. Idre har alltid legat mig varmt om hjärtat, men då framförallt på sommaren med den fantastiska orienteringsterrängen och fjällmiljön. Nu börjar det bli länge sedan jag var här under barmarkstid. För skidåkning här har jag länge varit lite skeptisk, egentligen utan anledning, men det har bara blivit så att mina skidläger har hamnat på annan ort. Fortsätt läsa Skidmagi

Skidor

Har fått några dagar med massa skidåkning i Idre Fjäll och Lövåsen senaste dagarna. Väldigt bra alternativ till löpningen när det finns chans till det och ett enkelt sätt att få till många timmar utan att slita för mycket på kroppen så här under den första delen av grundträningsperioden. Har säkert sagt det förr, men jag blir så barnsligt glad av att åka skidor. De där åren när jag tävlade i längdskidor har satt sina spår. Fortsätt läsa Skidor

Nytt samarbete med Clif Bar

Det känns verkligen kul att jag nu har ett samarbete med CLIF BAR!

CLIF BAR är marknadsledande i USA på energibars och är tillverkade med naturligt hälsosamma, smakrika och ekologiska ingredienser som levererar effektiv energi och näring. CLIF BAR har ett stort utbud av energi bars, gels och shots med många olika och oemotståndliga smaker. För mig som elitorienterare är CLIF BARs produkter ett perfekt sätt att få i mig den snabba energi jag behöver före, under och efter ett långpass, en tävling, på fjällturen eller under en vanlig dag full med aktiviteter där inte enbart de ordinarie måltiderna räcker till för att hålla mage och humör på topp hela dagen. CLIF BARs produkter är också bra för mig som bryr mig om vad som hamnar i min kropp och hur världen och vår miljö påverkas av mina val.

Du kan läsa mer om CLIF BARs produkter, vad de innehåller och hur företaget jobbar för miljön på clifbar.se

clif-logo


Alla mina samarbetspartners kan du se under fliken SAMARBETSPARTNERS i menyn uppe till höger.

X-Kross ny samarbetspartner

Jag är mycket glad över att X-Kross vill samarbeta med mig och hjälpa mig i min satsning!

X-Kross erbjuder ett unikt sportglasögonsystem som är både bekvämt, imfritt och flexibelt. Alla de över 30 linser som finns att välja mellan passar på samma båge och det är enkelt att byta lins efter rådande förhållanden. Till exempel om jag springer i skogen och vill ha bästa skydd och kontrast eller om jag åker skidor på fjället och vill ha skydd mot sol och vind. Det finns linser anpassade för en mängd olika idrotter som till exempel löpning, cykel och skidor. Som den genomskinliga linsen för löpning som passar bäst vid nattorientering. Här hittar jag vad jag behöver för att skydda mina ögon mot väder, vind och pinnar i skogen och dessutom får jag bästa möjliga synupplevelse genom att färgen på linsen ökar kontrasten och ger en upplevd ljusförstärkning. Dessutom är de väldigt snygga! Gå in och kolla utbudet själv på x-kross.se

IMG_1266


X-Kross

Lite uppförsbacke

Efter skidlägret i Harsa och ett inte nådigt intervallpass på Bosön på måndagen fick jag feber och låg i soffan några dagar. Som tur var gick, den för mig relativt kraftiga, förkylningen över på mindre än en vecka och jag kunde börja smyga igång träningen igen lagom till nästa veckas intervallpass på Bosön. Men som för mig såklart bara blev en kort jogg och lite löpskolning. Jag kunde under veckan öka på träningen upp till normal dos ganska snabbt men väntade med de högintensiva passen för att vara på den säkra sidan. Så första intervallerna blev på Bosön i måndags, en vecka efter första passet efter förkylningen, två veckor efter senaste intervallpasset. Tungt är en underdrift, och det blir så extra tydligt när man springer på bana. Jag försökte lägga mig på en fart som kändes som vanligt i ansträngningsnivå men insåg att det gick på tok för sakta och ökade. Slet mig runt de två första 800m intervallerna (av 8 på planen) på dugliga tider men kände att detta inte var långsiktigt hållbart och fick ge mig mot klockan och försökte hålla en fart som kändes som jag skulle klara av hela passet på. Jag kämpade på allt jag hade och både mentalt och fysiskt kändes det verkligen som det gick i samma fart som på ett vanligt intervallpass, bara det att tiderna visade på runt 5s längre per varv än normalt. Frustrerande. Fel på klockan? Nej bara effekten av en förkylning och två veckor utan banlöpning och högintensiv träning. Det fick räcka med 6st intervaller idag, jag känner när det är dags att inse mina begränsningar och inte slå på tjurigheten och bara fortsätta pressa kroppen. Hade jag kört detta pass på stig utomhus är det möjligt att jag inte märkt av någon skillnad, eftersom jag då inte hade haft några tider att jämföra med utan mest gått på känsla och puls. Men inne på banan på Bosön kommer man inte undan, vilket kan vara både bra och dåligt. Vanligtvis bra för mig som har lätt att mesa lite och lägga mig på en lagom ansträngande nivå när jag egentligen kunnat pressa mig lite mer. Men tufft ett sånt här pass när facit blir så tydligt.

Men förutom ett tufft intervallpass har senaste veckans lugna träning bjudit på många fina turer. Bland annat ett pass på skidorna i Täby där jag kunde åka ett 28km långt spår i det vackra vinterlandskapet, det är lyx i Stockholm (!), och sedan kontraster på några fina löprundor på barmark under helgen nere i Skåne.

IMG_0423
Skidpass i Stockholm

IMG_0440

IMG_0476
Barmark i bokskogen i Skåne

IMG_0486
Härligt med sol på långpassen…

IMG_0504
…och på morgonjoggen!

Redan igår kväll kände jag en skillnad på piggheten i benen när 4e Mila Stockholm By Night avgjordes kring Årstaviken. Det var en lite annorlunda Mila med mest asfaltslöpning och hava banan på sprintkarta. Så hade kroppen varit lika seg som i måndags hade jag fått slita ordentligt eftersom banan inte gav några tillfällen till kartstopp eller lägre fart in mot kontrollerna. Slita fick jag visserligen göra ändå men nu kändes kroppen mer i balans och det var ett roligt lopp. Gjorde en stor tabbe, och det var jag inte ensam om, nämligen att jag inte såg den 8e kontrollen på första kartan (kartbyte genom att vända på kartan vid k8) och vände på kartan redan vid k7 vilket gjorde att jag inte alls lyckades läsa in mig och blev väldigt ställd. Tillslut var det någon i gruppen som samlats vid k7 som insåg misstaget och jag hängde på över bron till k8 och förstod egentligen ingenting av vad som skett förrän jag kom i mål och blev visad på kartan att k8 visst var med på båda sidorna. Vilken tabbe! Men det blev ändå en andraplats efter snabb-Helena och en skön känsla efter lite uppförsbacke senaste veckan.

 Karta

Träningshelger med lite olika karaktär

Senaste två helgerna har det varit mycket och bra träning med klubben. Först en OL-träningshelg i Stockholm med fyra fina pass och sedan skidläger i Harsa torsdag till söndag förra veckan.

Första helgen bestod av momentbana och stafetträning både lördag och söndag. På lördagen var vi ute på Lovön oh fick i princip barmark, medan vi på söndagen var upp mot Brottby på båda passen där det var lite mer snö. Men ändå riktigt bra teknikträning och det är kul att få till så många bra och kvalitativa pass under en helg. Båda stafetträningarna körde jag som högintensiv träning och jag fick fina kvitton på att vinterträningen går som jag vill. Inte bara fysiskt utan även tekniskt känns det som att bland annat klubbens stafetträningar och Mila by Night under vintern har lett till att jag snabbare kommer in i rätt fokus när jag får en karta i handen. Så det vill jag fortsätta med genom hela vintern.

IMG_0389
Klicka på bilden för att se alla kartorna från träningshelgen.

Skidlägret i Harsa blev även det mycket och bra träning. Bara lågintensiva pass men flera av dem upp mot 3h vilket ger grundträningen en extra boost. Bra att passa på att få några längre pass eftersom det är svårt att springa så länge utan risk för skador. Sista passet för lägret blev en riktig utmaning: 3 varv skate på SM-milen, som är en riktigt tuff tävlingsbana och som jag brukar ha som mål att ta mig runt i alla fall ett varv varje gång jag är i Harsa på läger, bara för att se att jag fortfarande klarar det. Så nu var alltså målet inställt på 3 varv, och dessutom som lägrets sista pass..! Men det gick, även om musklerna var himla trötta upp för den lååånga stigningen på både andra och tredje varvet. Men det är så skönt att sätta upp mål som känns lite sådär precis utanför gränserna och sedan klara dem. Det ger motivation för mig, och en extra kick. Att det dessutom blev helgens bästa väder just denna söndag gjorde inte uppgiften svårare, även om det var riktigt tufft!

IMG_0359
Solen går upp över granarna medan vi klättrar upp för den långa stigningen första gången.

IMG_0373
Uppe på toppen för sista gången! Nästan bara utför kvar hem nu, tjohoo!

IMG_0345
Fint första pass för lägret med perfekta klassiska spår.

IMG_0343
Träningssällskap ger den bästa motivationen!

 

 

Skidläger i Idre

Inget snack om att orientering är den idrott jag älskar mest, men skidor kommer inte långt därefter. Kanske lätt att säga nu, 7år efter att jag slutat tävla och kanske inte riktigt kommer ihåg hur fruktansvärt jobbigt det faktiskt var. Även om flera av minnena jag har är just från nervositeten före loppen, känslan att innan start veta att det jag snart kommer att utsätta mig för kommer göra så ont och vara så jobbigt att jag bara vill lägga mig ner och ge upp. Men det var ändå värt det på något sätt, så skönt efteråt, så härligt att ha tagit i allt och pressat ur max ur kroppen. Jag har inte riktigt den känslan inför en orienteringstävling. Där är jag så mycket mer fokuserad på mitt tekniska genomförande innan loppet. Såklart är jag så trött att jag tror jag ska dö även på en orienteringstävling, men inte hela tiden, i alla fall är jag inte medveten om tröttheten lika ofta som under ett skidlopp, där det i princip är det enda huvudet har att tänka på. Men det är ju också en fin avvägning det där med tröttheten. Att klara av att stå på benen i ett skidlopp kräver mindre hjärnkapacitet än att klara av att hitta alla kontrollerna på bästa möjligt sätt på en orienteringstävling. Det går att köra sig fullkomligt slut i skidor på ett sätt som jag tror är svårt om man också ska hitta hem själv. Lite som jag fick uppleva på SM ultralång i höstas när jag mot slutet av banan var så trött att minnesluckorna tillslut blev så stora att jag inte visste hur jag hamnat där jag helt plötsligt var. Inte det bästa sättet att genomföra ett orienteringslopp och därför krävs att man håller sig på rätt sida så trött så du blir dum i huvet gränsenMen kanske är det något att förbättra till framtiden, att oftare vara närmare den gränsen, men på rätt sida.

Så nu när jag inte längre tävlar i skidor och behöver oroa mig för att må illa av nervositet i timmar före start så kan jag inget annat än älska skidåkning. Jag plockar helt enkelt ut de bästa bitarna ur denna sport. Jag slipper hets-leta snö i november/december och va arg på 3 grader och regn i Stockholm utan kan njuta av att vädret är helt perfekt för löpning och orientering hemma och när jag känner för det åka norrut för att få några extra roliga träningstimmar under grundträningens tidiga månader. Därför åkte jag förra veckan med min skidklubb Sundbybergs IK till snön och Idre Fjäll.

Onsdag till söndag var en lagom start på vinterns skidåkning för en springande Stockholmare som inte kommit ut på så många rullskidpass på ett tag. Hej träningsvärk, som alltid..! Men jag gör det lite med flit också, jag vill känna den där goa möra känslan i kroppen efter några dagar på läger, och det blir ju extra lätt på ett skidläger så man får ju passa på. Blev knappa 15mil och 12.5h skidåkning i fantastiska förhållanden. Hur ofta har man vindstilla, sol och -3 grader i december?! Riktigt njutbart och till och med svårt att gå in och sluta åka för dagen ibland, även om benen och armarna var ganska så trötta till och från. Nog för att vädret i Stockholm funkar bra för orientering men träningen blir en aning lättare med dessa vyer kan jag lugnt meddela.

Fjällycka och finväder i Funäsdalsfjällen

 

Sitter i bilen på väg till Eksjö för 10-mail läger med klubben under helgen. Det ska bli riktigt kul att få vara på läger med klubben igen och få förbereda sig tillsammans mot ett stort mål! Det är dessutom ett härligt vårväder med sol och jag bara längtar ut i skogen på fina kartor. Så när jag tänker tillbaka på förra veckan då jag var i fjällen med familjen känns det verkligen avlägset. Just därför, på grund av att det var barmark och fint hemma och det verkligen kändes som att säsongen snart skulle dra igång och jag knappt kunde vänta till att få tävla igen, var jag i år inte helt säker på att jag ville åka till fjällen i slutet på mars. Förra året var det fortfarande rätt mycket snö i Stockholm den här veckan och tanken på att börja tävla var mer avlägsen. Men såhär i efterhand är jag väldigt glad att jag åkte.

Vilken vecka vi fick! Sol i princip hela tiden och flera dagar helt vindstilla till och med uppe på kalfjället. Det var perfekt att få en bra vecka med mycket grundträning och det var dessutom underbart att få njuta av våren i fjällen när den är som bäst. Jag åkte många fina träningspass på skidor, både långa lugna turer och tuffare intervaller och hittade flera nya spår som jag inte åkt förra året, som var första året vi var i Funäsdalen. Utöver träningen blev det en fantastisk dag på fjället med solen i ansiktet och en härlig eftermiddag med slalom i backarna i Tänndalen. Så jag är verkligen glad att jag åkte!

När jag kom hem fick jag dessutom stilla min längtan efter att få tävla i Sverige. Jag sprang Måsenstafetten med en hel hög andra lidingöare. Vi var totalt 17 lag i alla olika åldersklasser! Själv sprang jag sista sträckan i ett av våra tre starka damlag tillsammans med Sofia och Annica. Båda två sprang riktigt bra och jag gick ut som 4a knappa minuten efter vårt förstalag. Tyvärr var benen riktigt sega efter en veckas skidåkning och terrängen var väldigt öppen och lättlöpt så jag fick göra vad jag kunde med den farten benen kunde hålla. Orienteringen blev relativt lätt när terrängen var så öppen och tydlig men det var ändå väldigt kul att få springa första stafetten för säsongen och jag ser verkligen fram emot resten! Den häng gången blev vi 4a, 5a och 19 av drygt 50 lag. Kartan från Måsenstafetten går att se här.

Harsa och grötpannkakor i Falun

 

Precis lagom till att skolan dragit igång efter en lång tentaperiod efter jul var det dags för skidläger i Harsa med Lidingö. Väldigt lägligt för min del eftersom jag kände att min träningsmotivation just börjat dala så smått efter tentorna och jag behövde en liten skjuts för att orka genomföra grundträningstimmarna lite lättare, då är det helt perfekt med ett läger! Det var även bra dagar för mig att få utan löpning eftersom benhinnan jag kände av första gången precis före jul just börjat kännas lite sämre och jag valt att inte springa alls på någon vecka för att få bukt med det innan barmarksläger och annat kul senare i vår då jag definitivt vill kunna springa obehindrat. Så på torsdagsmorgonen åkte jag upp till fina Hälsingland för att få snö, skidspår och massa bra träning med härliga klubbkompisar. Det blev ett riktigt bra läger med bra pass och all träning gick att genomföra som planerat, även om vi kom fram lite senare än planerat på torsdagen och fick köra båda våra två pass med pannlampa och med bara två timmars vila mellan. Inte optimalt men vad gör man inte för att följa träningsplanen aka Bibeln 😉 Skämt och sido så tycker jag inte själv att jag är en slav under min träningsplan, mer än att den hjälper mig att komma ut på de passen som känns lite svårare och jobbigare mentalt, vilket är bra! Men på läger kan man ju få bra återhämtning och båda passen var lugna och inte allt för långa så det kändes inget dåligt med att ha dem så tätt inpå varandra.
Jag och min eviga kompanjon Helena var ett bra team på alla passen och vi fick även sällskap av andra från klubben på våra långpass, vilka inledde dagarna på lägret. 2.30-3.00h på förmiddagen och intervaller eller lugnt återhämtningspass på eftermiddagarna var upplägget och kroppen svarade bra på träningen.

IMG_5840

Efter fyra härliga dagar i Harsa stannade jag till i Falun på vägen hem för att hälsa på min vän Lisa och åka lite mer skidor. Alltid lika trevligt att vara där och umgås! Den här gången fick jag med mig ett smart recepttips hem som jag redan har använt flitigt: grötpannkakor. Pannkakor är en av mina favoriträtter och den här varianten är dessutom mer mättande och supersnabb att laga, perfekt! Det bygger på att man får lite rester över från havregrynsgröten på morgonen. Låt gröten stå kvar i kastrullen och när du blir sugen på pannkakor, kanske till lunch eller före/efter träningen, blandar du bara ut den med lite mjölk, bakpulver, kanel, mjöl och ägg till en smet som är lite tjockare än vanlig pannkakssmet och steker pannkakorna i önskad storlek. Supergott!

IMG_5897

Jag hann inte vara i skolan många dagar innan det var dags för nästa resa, den här gången en semesterresa och inte ett träningsläger(!), men såklart blir det träning även denna veckan, som jag ska spendera i solen (som jag saknat så och inte sett på veckor!) på Gran Canaria.

Snö och träningsvärk på skidläger

Förra veckan spenderade jag på skidläger i Bruksvallarna. Ett läger som min skidklubb Sundbybergs IK har haft sedan jag började åka skidor och de senaste åren har det varit just i Bruksvallarna. Det är väldigt bra skidåkning i Bruksvallarna, speciellt så här i december när det kan vara ont om snö på andra bra skidorter längre söderut. Det var bra med snö i år och många spår var öppna och fint pistade så det gick ingen nöd på oss och vi kunde åka mil på mil i fina spår.

Jag gillar att åka på läger så här i början av vintern. Det är ett härligt sätt att komma igång bra med mängdträningen och att vara på läger ger en extra motivation och energikick. Sova, äta, träna. Så härligt att inte behöva tänka på mycket annat än bra återhämtning mellan passen under några dagar.

Skidåkning är så härligt! Tänk att jag kan springa i ett helt år och så helt plötsligt köra flera pass på över två timmar på skidor utan att få mer ont än lite träningsvärk. Det hade nog inte gått så bra att göra tvärt om, att åka skidor (och inte springa) i massa månader och sedan springa två-timmarspass utan att få ont någon stans, i alla fall inte för mig. Så att skidåkning är så skonsamt är tur och bra! Sen kan man ju diskutera om den där träningsvärken är ”att inte ha ont”, för rejält med träningsvärk fick jag. Armarna, ljumskarna, vaderna, låren, fötterna. Men läger brukar ju innebära att kroppen blir lite tröttare än vanligt och så även denna gång.

Det blev 11 timmar och 121 km skidåkning under de 5 dagarna. Tredje dagen var det dags för 3h långpass på förmiddagen och jag gav mig ut med träningsgruppen som till en början bestod av runt 25 st killar från Sumpan. Det blåste en del och spåren på myrarna var igenyrda men längre bak i ledet var det helt klart åkbart och jag kunde hänga med bra i den relativt höga farten. Jag hade redan hunnit få en hel del träningsvärk, framförallt i armarna och vaderna, från de tidigare dagarna men det var bara att bita i och hålla avståndet till åkaren framför så att inga luckor skapades i ledet. Energin gick lite upp och ner under passet men jag fyllde på varje halvtimme med dricka och tog en bit energibar efter 2h för att inte gå tom på energi. De andra droppade av en efter en under tidens gång, tog kortare vägar hem eller saktade ner lite på farten för att orka hela vägen. Det är verkligen kul att så många kan börja träningen ihop och ha sällskap av varandra men sedan göra det som passar bäst för en själv och känna efter så att träningen blir optimal för individen. Till slut var vi bara 6 tappra åkare kvar och jag var riktigt trött och mör i musklerna. Så härligt att få pressa sina gränser lite och se vad jag klarar av. Jag springer väldigt sällan mer än 2h så bara att träna 3h är rätt ovanligt för mig och händer bara när jag åker skidor. Att seden köra de här timmarna i en fart en bra bit över bekväm långpassfart gjorde att passet verkligen blev en utmaning och ett härligt kvitto på hur mycket jag orkar och kan kämpa på. Den mentala inställningen gör mycket och idag hade jag bestämt mig för att det skulle gå, jag skulle orka hänga med hela vägen. Jag ville se om jag kunde och känna hur det kändes. Jag kunde och det kändes skönt! I alla fall efter 3.03 när jag tog av mig skidorna och gick in i värmen. Sen blev det mindre skönt. Tröttheten tog över och lunchen intogs under tystnad med en tom blick riktad framför mig. Men å så nöjd jag var inombords. Jag klarade utmaningen!

Photo 2013-12-07 13 57 17 Photo 2013-12-07 13 56 11 Photo 2013-12-07 13 41 40 Photo 2013-12-08 09 51 42 Photo 2013-12-07 14 15 55

Första, fast ändå inte…

Välkomna till min alldeles egna blogg!

Några av er kanske har följt mig sedan i höstas på o-team.se. Du som inte har det får gärna gå in där och läsa om vad som hänt mig under vintern, här hittar du alla mina tidigare inlägg. O-team var en mycket bra och spännande idé men tyvärr var det lite svårare än vi trodde att skriva kontinuerligt och några av medlemmarna hade redan egna bloggar de också ville uppdatera. Så det rann lite ut i sanden. Men jag upptäckte att det var väldigt kul att skriva så ni som även tyckte det var kul att läsa får mer än gärna fortsätta med det här! Eller börja också såklart.

Sista jag skrev var efter ett lite knackigt utlandsläger i Turkiet men både skador och sjukdom. Så kan det gå, men sedan jag kom hem har träningen flytit på riktigt bra och jag har både hunnit med en vecka i fjällen med familjen och en intervallvecka här hemma.

Fjällen var underbart! Vi hade fantastiskt väder varje dag och spåren var av absolut högsta kvalitet! Många mil nypistade spår varje morgon och att jag aldrig varit där förut (Funäsfjällen med Nordic Ski Center) gjorde att det blev mång långa och fina upptäckarturer, blandat med några intervallpass och även lite slalom.

Photo 2013-03-10 12 09 12  Photo 2013-03-12 10 26 25Photo 2013-03-13 12 26 25  Photo 2013-03-13 13 11 26Photo 2013-03-13 13 11 35

Jag hade in i det sista hoppats på tävlingspremiär nu i söndags när Måsenstafetten skulle ha varit. Men på grund av snöläget blev den inställd, och så även en del andra tävlingar jag hade tänkt springa framöver. Väldigt tråkigt eftersom det just nu bara kryper i benen av längtan till barmark och tävlingspremiär! Men när Måsen inte blev av tog jag i stället tillfället i akt och anmälde mig till Premiärmilen. Ett löplopp på en mil som gick här i Lilljansskogen i Stockholm. Jag har sprungit två millopp hittills i mitt liv, Täbyloppet och The Run i Uppsala. De loppen har skiljt sig ganska mycket från det jag fick uppleva på Premiärmilen. Båda de tidigare loppen har gått på stig och i relativt kuperad terräng. Premiärmilen var (enligt min mening) helt platt och nästan bara asfalt. Men den största skillnaden var alla andra löpare, jag har i stort sätt sprungit ensam på de andra loppen, men nu var det trångt på banan. Första två km fick jag sicksacka fram men sen var det bara bra med mycket folk för det var så mycket lättare att kämpa hela vägen när man kunde tävla mot de runt omkring och hela tiden peppas av det. Så det var ett väldigt kul lopp och en fin ny erfarenhet att ett löplopp inte alltid behöver vara det värsta som finns (vilket jag har tyckt innan och därför nästan aldrig sprungit några). Jag sprang mina 10.000m på 44.24 vilket jag är supernöjd med! Väldigt bra för mig att träna på att pressa mig och hålla en jämn hög belastning under en längre tid, och utan att få koppla bort hjärnan med en karta.

bild  image

Det verkade som om löploppet gav resultat i min förmåga att pressa mig för i går gjorde jag nytt pb på 3000m på Bosön. 11.54 blev den nya tiden, hela 15s bättre än förra gången! Gött med sån respons såhär inför stundande tävlingssäsong.

I morgon åker jag till Blekinge för påskläger med klubben, ser fram emot det riktigt mycket! Lägret inleds för mig med en nattsträcka i ett av våra två starka damlag på 4-mannastafetten. Resten av helgen blir det både tävlingar och träningar för att finslipa tekniken och njuta av (förhoppningsvis…) barmarken!