Blåbärsris och kullersten

Veckorna (och månaderna!!) flyter på och vi är redan inne i Juni. Vart tog sköna Maj vägen? Fast en hel del har jag ju hunnit med under den senaste månaden, det är väl därför den har flugit förbi så fort. Fortsätt läsa Blåbärsris och kullersten

Intensivt sprintande

Det blev ett intensivt sprintande med hela sex lopp under en veckas tid. Det hela började med andra deltävlingen i Stockholm City Cup på onsdagen. I grannkommunen Sundbyberg den här gången så jag hade löpavstånd till och från tävlingen. Skönt att en onsdagskväll bara kunna dra hemifrån, komma till en liten gräsyta inne i stan med 1000 andra pigga och glada orienterare, få springa en kul och fin sprint och sedan kunna jogga hem igen. Bra onsdagskväll helt enkelt. Fortsätt läsa Intensivt sprintande

Italy

Det blev bara drygt en vecka hemma i Sverige efter Portugal innan det var dags för nästa resa. Den här gången en kombinerad semester och ett landslagsläger. Det började med 5 dagars semester i Rom för mig och Christian, och när han sedan flög hem tog jag tåget över till Italiens östkust och anslöt i Vieste till det sprintläger som landslaget deltog i, i samband med de öppna Medelhavsmästerskapen, MOC.

Fortsätt läsa Italy

World Cup round #1

Världscupen för 2016 är igång och jag har lyckats samla på mig världscuppoäng i de två inledande individuella loppen! Världscupens återstående 3 rundor är EM, VM och en avslutande finalhelg i Schweiz i oktober. Jag sprang alltså både medel och sprint den gångna helgen nere i Polska Wroclaw, medan sista dagens sprintstafett blev från hejar-position. Fortsätt läsa World Cup round #1

Euromeeting 2015

Efter några dagars träning i den Estniska terrängen såg jag fram emot att på fredag eftermiddag äntligen få dra igång med tävlingarna. Först ut var en sprint med start och mål på skidstadion i Otepää. En förhållandevis enkel sprint tyckte jag, som inte är någon sprintspecialist direkt och kan ha lite svårt med kluriga vägvalssträckor eller att hålla koll och högsta fart när det är knixiga gränder. Men det här klarade jag av tekniskt och det kändes ändå inte för lätt och tråkigt med bara löpning, så jag gillade det. Fortsätt läsa Euromeeting 2015

O-ringen

Fem dagars tävlande i Borås är gjorda och det är en härlig trötthetskänsla i hela kroppen. Årets O-ringen blev en tuff historia, men väldigt kul med både bra tävlingar och roligt däremellan, även om vädret helt klart inte var det bästa för en vecka i juli. Jag var ganska osäker på formen när jag åkte ner till Borås för en vecka sedan. Det hade blivit tre veckors bra träning men efter förkylningen före sprint SM har jag inte riktigt känt mig i samma form som tidigare under våren. Jag tror också att jag omedvetet satte en lite större press på mig själv resultat- och prestationsmässigt inför årets O-ringen pga de fina resultaten under våren och jag ville visa för mig själv att jag kunde fortsätta hålla den höga nivån, både fysiskt och tekniskt.

Första och andra etappen var två tuffa långdistanser. Etapp 1 med mycket orientering och etapp 2 lite enklare och mer löpbetonat men fortfarande med mjukt och tungt underlag som snabbt sög energin ur benen. Jag märkte en stor skillnad på känslan i kroppen mot vårens tävlingar och fick flera gånger börja gå i backarna vilket jag i princip helt sluppit under våren. Den riktigt högsta farten fanns inte där längre, åtminstone upplevde jag det så i den här tunga terrängen. Så det var skönt att ändå se att mina lopp de två första dagarna räckte till 10de och 7e plats, 6-7 minuter efter täten per dag. Gjorde helt okej lopp tekniskt båda dagarna. Inga kontrollmissar och är nöjd med de flesta av vägvalen men har tappat på några vägval och var ibland slarvig med riktningen, framförallt i början på första etappen. Energin, och med den den mentala känslan och inställningen, gick ganska mycket upp och ner under de här två loppen. Efter vätskekontrollerna kunde det kännas bra under 10-15 minuter för att sedan hamna i en svacka igen och ha svårt att fokusera och tänka positivt och vara offensiv. Som tur var hade vi ganska tätt mellan vätskan så med påfyllning av sportdryck vid alla tillfällen jag kunde få klarade jag mig igenom loppen utan någon total vägg, men det kändes nära vid ett par tillfällen.

Sträcktider etapp 1, långdistans
Sträcktider etapp 2, långdistans

IMG_4111
Etapp 1, långdistans
IMG_4112
Etapp 2, långdistans
DSC_5813
Riktigt trött efter målgång! Foto: O-ringen

Min analys efter de två första dagarna var att jag ändå hade kvar farten från i våras i kroppen men att tävlingsuppehållet och kanske framförallt tiden sedan en ordentlig grundträningsperiod med mycket långpass var för lång efter hela vårsäsongens tävlingsperiod och att kroppen därför inte riktigt orkade hålla tävlingsfart över 80 minuter. Jag har heller inte sprungit i så här tungsprungen terräng på länge vilket såklart är något man måste träna på för att bli bättre på. Så det två första dagarna blev riktigt bra lopp för att hitta tillbaka till tävlingsfarten och flytet i orienteringen.

Tredje dagen var det sprint för elitklasserna. En kul och klurig bana i Borås centrum med ordentligt utmanande orientering i början och lite mer löpning mot slutet. Jag blev verkligen ställd på flera av sträckorna i början och gjorde ett större fel till 6an och fick spring runt ett extra hus i onödan. Tidstappet blev runt 20s men i övrigt var det ett bra sprintlopp och just på O-ringen handlar sprinten mest om att göra ett stabilt lopp för mig, placeringen är inte lika viktigt. Jag hade kul och det brukar vara ett bra betyg på både min form och banan när det gäller sprint. Extra roligt med all publik som verkligen höjer stämningen under loppet.

Sträcktider etapp 3, sprint

IMG_4130
Etapp 3, sprint
IMG_4135
Foto: Martin Ericson

Efter sprinten var det vilodag, som mest kändes som den gjorde mig tröttare men jag tror ändå att kroppen tyckte det var en bra idé inför avslutningen på tävlingsveckan som bestod av en medeldistans och den avslutande långdistansen med jaktstart.

Fjärde etappens medeldistans var en bra och tekniskt utmanande banan med många kortsträckor och riktningsändringar. Terrängen var betydligt mer stenig i botten och sikten och löphastigheten oftast begränsad av den täta skogen. Så min upplevelse under banan var inte alls att det gick särskilt fort men jag försökte pressa på även om stenarna var hala och besvärliga och jag svor en del över den nedsatta framkomligheten. Tekniskt hade jag ett skönt flyt och trots att jag mest ville hålla blicken på marken för att inte snava över stenarna tvingade jag mig att läsa kartan ofta och jag fick kontrollerna direkt och som jag ville. Trots lite besvärlig terräng och delvis ganska svåra kontroller som höll nere farten var jag ordentligt trött ganska tidigt på banan och jag tror även den intensiva fokuseringen som krävdes första halvan av banan påverkade mig mer än vanligt såhär efter tre dagars tuffa tävlingar. Beslutsförmågan var märkbart sämre mot slutet av banan och till 13de kontrollen har jag inte gjort en bra plan utan tagit ett för snabbt beslut att gå på den vänstra övergången. På den sträckan tappade jag drygt 40s och också ledningen på etappen. Orkade hålla ihop loppet bra och ledde när jag gick i mål och blev tillslut 4a på etappen, 36s efter Hausken och bara 6s från 3e platsen. Så nära, men ändå häftigt att se hur lite som saknas för en etappseger.

Sträcktider etapp 4, medeldistans

IMG_4138
Etapp 4, medeldistans
DSC_6751
Målgång på etapp 4. Foto: O-ringen
IMG_4142
Intervju efter målgång medan jag fortfarande har ledningen i mål och bästa tid till radion (kontroll 11) när alla passerat. Fin känsla! Foto: O-ringen

Härligt att få göra ett riktigt bra lopp och med en så fin slutplacering. Bra extra kick inför sista etappens jaktstart och i totalen låg jag nu 7a med runt 2.30 min upp till Helena på 6e platsen och 3 minuter ner till löparna bakom. Jaktstart är alltid speciellt och den mentalt tuffa upplevelsen under Swedish League finalen i våras gjorde inte saken bättre utan nervositeten var rätt hög inför långdistansen på etapp 5. Jag visste dessutom att det skulle bli tufft fysiskt med mycket stigning i början. Tanken på att behöva spurta var inte så lockande så jag var glad över den lucka jag hade till löparna framför och bakom och hoppades på att få springa själv hela banan. Det blev en kamp mot terrängen, tröttheten och de negativa tankarna och de besvärliga vägvalen och bördiga terrängen hjälpe inte direkt till att göra det enklare för mig den här dagen. Jag fick inte alls något bra flyt eller framförhållning utan sprang hackigt och fastnade i flera av passagerna. Det blev inga kontrollmissar men jag trodde ändå att jag skulle bli ifattsprungen pga de dåligt genomförda sträckorna och tröttheten jag kände gjorde det svårt att vända tankarna och försöka kämpa. Så mycket man hinner tänka under en långdistans, och så viktigt det är att ha rätt tankar. När jag mötte Alva på en stig på väg mot kontroll 12 blev jag lite mer taggad och vid 16de var jag ifatt Helena som läst fel på kontrollpunkten och tappat ett par minuter där. Vi låg sedan ihop de avslutande sluttningskontrollerna utför mot arenan och farten trissades upp. Efter lite utförslöpning kändes det som om jag kunde ha lite energi kvar till en spurt men efter en stark avslutning av Helena ner för sista kanten kunde jag aldrig täppa avståndet på asfaltsinlöpningen mot Borås Arena utan gick i mål några sekunder efter henne, som 7a. Skönt att ha det sista jobbiga gjort och nöjd att jag höll ihop loppet bra både tekniskt och mentalt, trots lite svajigt ute i skogen och att jag höll min placering. När jag klarade mitt mål att komma topp 20 förra året hade jag nog inte kunnat tro att jag skulle bli 7a bara ett år senare. Häftigt och också skönt att jag kunde visa för mig själv att farten och tekniken jag haft i vår inte var något tillfälligt, trots en fysiskt lite sämre känsla nu. Och även om sista etappen kändes riktigt tung och flytet inte riktigt fanns där blev jag 5a på etappen.

Sträcktider etapp 5, långdistans

IMG_4173
Etapp 5, långdistans och jaktstart
IMG_0141
Försöker spurta med de krafter som finns kvar att ge efter fem tuffa tävlingar.
IMG_4149
Trötta men nöjda Lidingötjejer. 3-3 gav statistiken efter fem dagar, om man frågar mig 🙂
IMG_4148
Topp 10 i D21 Elit.
IMG_0137
Bra och god energi efter hårda tävlingar.

En bra vecka med fem tuffa men roliga tävlingar som gett massor av motivation till sommarens träning och höstens mål!

Vill du se mer från O-ringen är dessa fem korta filmer från veckans etapper kul: O-ringen TV


Toppfoto: Etapp 4. Foto: Peter Holgersson

SM sprint

En väldigt utdragen vårsäsong avslutades i början av veckan i Sundsvall med SM i sprint och sprintstafett. Eller det kanske inte riktigt räknas som vårsäsong längre men eftersom jag i år knappt haft någon paus i tävlandet sedan april så känns det som en enda lång vårsäsong. Och för mig är det ganska ovanligt att tävla mellan Jukola och O-ringen, förutom kanske någon liten flerdagarstävling som är mer som bra träning, nu var det ju ett SM, eller ja faktiskt två, det handlade om. Anledningen till att sprint SM låg i slutet av juni i år var för att den var en del i SM-veckan som arrangeras två gången per vår (en sommar och en vinter variant) med massor av idrotter som avgör sina SM i en och samma stad under en vecka.

Vi inledde med ett kval till den individuella sprinten på söndagen. Dock blev det ett ganska avslaget sådant då vi var 34 startade i D21 på 40 finalplatser. Så det räckte med ett godkänt lopp för att säkra en plats i finalen på tisdagen. Efter midsommar fick jag en liten förkylning som gick över ganska snabbt men där täpptheten i näsan satt kvar ganska länge så även om jag hunnit träna tre dagar innan kvalet så kändes det skönt att det inte gällde något utan jag kunde köra igenom loppet på det sätt som skulle bli bäst för uppladdningen till måndagens sprintstafett och tisdagens final. Så det blev några intervaller under uppvärmningen och sedan ett kontrollerat lopp lite under den vanliga tävlingsfarten och med fokus på tekniken och att få framförhållning i kartläsningen. Bra med ett genrep eftersom sprint inte varit min mest sprungna distans i år…

Så jag gick vidare från kvalet och kunde börja ladda till att springa första sträckan i Lidingös förstalag på sprintstafetten. Men först lite härligt klubbhäng och middag hemma hos Alice och hela eftermiddagen bjöd på strålande väder och riktig sommarkänsla.

IMG_3527
IMG_3542

Starten på stafetten gick klockan 18 på måndagskvällen så vi startade dagen med en långfrukost och sedan en tur ut på Alnön innan det blev genomgång av taktik med klubben och lite vila. Sprintstafett är en ny distans och genomfördes första gången på VM förra året och detta blev det första svenska mästerskapet. Jag har sprungit en sprintstafett med samma upplägg (dam-herr-herr-dam) tidigare men då var det mer som en träning och jag minns inte ens om jag hade ett fullt lag den gången. I alla fall så sprang jag första sträckan då, som nu, vilket gjorde att jag ändå hade något att referera till när jag förberedde mig för loppet. Men jag fick inte riktigt den starten jag ville trots att jag inledde bra och var först vid min gaffel till 1an. Min SI-bricka hade inte startat vilket innebar att touch free funktionen vi skulle använda för att slippa stanna och stämpla och i stället bara kunna dra SI-pinnen inom 30cm från enheten inte fungerade. Jag hann springa iväg några meter från kontrollen innan jag insåg att stämplingen inta tagit och fick vända. Det var svårt att komma åt att stämpla i enheten med alla andra löpare kring kontrollen och efter att ha varit först vid kontrollen lämnade jag den nu sist i ledet. Så jag fick börja jaga ikapp och stämpla som vanligt i enheterna på resten av kontrollerna. Banan kändes ganska enkel och jag plockade en del lag och lite tid på gafflingarna och låg ändå ganska bra med vid varvningen men till 13de kontrollen tolkar jag definitionen fel och tror att jag ska till insidan av muren, när kontrollen egentligen sitter på andra sidan. Så jag springer in på en gård dit jag inte ska och får vända om och runda huset och muren. Missen tar runt 1 minut och jag växlar långt efter täten, alldeles för långt för att vara sprint. Så besviken och arg efteråt, en känsla jag knappt upplevt i år efter många stabila lopp och få sprintar, vilket är den disciplin där jag lättast blir arg och frustrerad över att det inte går som jag vill. Nick, Öystein och Helena på mitt lag springer bra från utgångsläget lite längre bak och plockar placeringar och vi blir tillslut 5a vilket ger både SM-löv och prispengar. Tur man har stabila och bra lagkompisar i stafett! Andralaget med Matleena, Erik, Julian och Emma gjorde väldigt fina lopp och låg före oss ända ut på sista sträckan och blev tillslut 8a! Så två Lidingölag på podiet!

GPS från sprintstafett

Resultat sprintstafett

IMG_3568
IMG_3572

På tisdag förmiddag var det sedan dags för nästa final, den individuella sprinten. Det blev en lång väntan i karantänen och det kändes skönt att äntligen få springa iväg till start strax före 12. Kroppen hade känts helt okej på stafetten kvällen innan, även om jag helt klart kände att farten jag haft i vår inte fanns där efter förkylningen men att jag i alla fall var fit for fight igen att klara ännu ett tufft lopp. Det blev verkligen ett tufft lopp, fast på ett lite annat vis än vanligt på sprint. Det var några längre sträckor med rejäla backar och jag fick acceptera att benen inte hade samma styrka och snabbhet i backarna den här veckan. Däremot är jag nöjd med att jag ändå hade krafter kvar att kunna hålla en hög fart hela vägen, trots en löptid på över 19 minuter för mig, vilket är långt för att vara sprint. Tekniskt gick loppet bra och jag hade mycket bättre framförhållning och ett annat lugn. Jag fick bra flyt hela banan och då är sprint så mycket roligare, även om kroppen känns tung och seg. Så med de förutsättningarna jag hade den här gången är jag nöjd med både mitt lopp och min 8de plats vilket gav mitt första SM-löv i sprint!

IMG_3595
Foto: Thomas Furuheim
IMG_3576
Foto: Skogssport

Eftersom tävlingarna gick i samband med SM-veckan finns också finalen som TV sändning på SVT play. Första timmen är herrarnas tävling där Mårten tog ett silver och andra timmen är damerna där Helena fick brons! Före oss sprang juniorerna och Emma vann D20! Vilken dag för Lidingö!

Sändningen på SVT play

GPS från finalen

Resultat final

Lite uppförsbacke

Efter skidlägret i Harsa och ett inte nådigt intervallpass på Bosön på måndagen fick jag feber och låg i soffan några dagar. Som tur var gick, den för mig relativt kraftiga, förkylningen över på mindre än en vecka och jag kunde börja smyga igång träningen igen lagom till nästa veckas intervallpass på Bosön. Men som för mig såklart bara blev en kort jogg och lite löpskolning. Jag kunde under veckan öka på träningen upp till normal dos ganska snabbt men väntade med de högintensiva passen för att vara på den säkra sidan. Så första intervallerna blev på Bosön i måndags, en vecka efter första passet efter förkylningen, två veckor efter senaste intervallpasset. Tungt är en underdrift, och det blir så extra tydligt när man springer på bana. Jag försökte lägga mig på en fart som kändes som vanligt i ansträngningsnivå men insåg att det gick på tok för sakta och ökade. Slet mig runt de två första 800m intervallerna (av 8 på planen) på dugliga tider men kände att detta inte var långsiktigt hållbart och fick ge mig mot klockan och försökte hålla en fart som kändes som jag skulle klara av hela passet på. Jag kämpade på allt jag hade och både mentalt och fysiskt kändes det verkligen som det gick i samma fart som på ett vanligt intervallpass, bara det att tiderna visade på runt 5s längre per varv än normalt. Frustrerande. Fel på klockan? Nej bara effekten av en förkylning och två veckor utan banlöpning och högintensiv träning. Det fick räcka med 6st intervaller idag, jag känner när det är dags att inse mina begränsningar och inte slå på tjurigheten och bara fortsätta pressa kroppen. Hade jag kört detta pass på stig utomhus är det möjligt att jag inte märkt av någon skillnad, eftersom jag då inte hade haft några tider att jämföra med utan mest gått på känsla och puls. Men inne på banan på Bosön kommer man inte undan, vilket kan vara både bra och dåligt. Vanligtvis bra för mig som har lätt att mesa lite och lägga mig på en lagom ansträngande nivå när jag egentligen kunnat pressa mig lite mer. Men tufft ett sånt här pass när facit blir så tydligt.

Men förutom ett tufft intervallpass har senaste veckans lugna träning bjudit på många fina turer. Bland annat ett pass på skidorna i Täby där jag kunde åka ett 28km långt spår i det vackra vinterlandskapet, det är lyx i Stockholm (!), och sedan kontraster på några fina löprundor på barmark under helgen nere i Skåne.

IMG_0423
Skidpass i Stockholm

IMG_0440

IMG_0476
Barmark i bokskogen i Skåne
IMG_0486
Härligt med sol på långpassen…
IMG_0504
…och på morgonjoggen!

Redan igår kväll kände jag en skillnad på piggheten i benen när 4e Mila Stockholm By Night avgjordes kring Årstaviken. Det var en lite annorlunda Mila med mest asfaltslöpning och hava banan på sprintkarta. Så hade kroppen varit lika seg som i måndags hade jag fått slita ordentligt eftersom banan inte gav några tillfällen till kartstopp eller lägre fart in mot kontrollerna. Slita fick jag visserligen göra ändå men nu kändes kroppen mer i balans och det var ett roligt lopp. Gjorde en stor tabbe, och det var jag inte ensam om, nämligen att jag inte såg den 8e kontrollen på första kartan (kartbyte genom att vända på kartan vid k8) och vände på kartan redan vid k7 vilket gjorde att jag inte alls lyckades läsa in mig och blev väldigt ställd. Tillslut var det någon i gruppen som samlats vid k7 som insåg misstaget och jag hängde på över bron till k8 och förstod egentligen ingenting av vad som skett förrän jag kom i mål och blev visad på kartan att k8 visst var med på båda sidorna. Vilken tabbe! Men det blev ändå en andraplats efter snabb-Helena och en skön känsla efter lite uppförsbacke senaste veckan.

 Karta

Nytt träningsår och utvecklingslandslag

IMG_8938

En hektisk höst har nu lugnat ner sig och jag börjar känna vinterträningens ro. Det är fortfarande en hel del aktiviteter inplanerade de kommande helgerna, med klubbens KickOff och årsfest mm, men veckodagarna har blivit lugnare i och med att höstens två kurser är avklarade och jag nu bara läser en kurs denna period. Mer tid till träning och återhämtning vilket kommer behövas för att klara träningstimmarna framöver. Jag brukar se fram emot vinterträningen, så även i år. Det ger mig ett lugn att veta att jag nu har hela 5 månader tills jag vill vara i form igen och massor med tid till att finslipa på detaljer, men också bara borra ner huvudet och köra, men enligt planen såklart.

VM-lägret i Skottland efter 25-manna följdes av Blodslitet och sedan två veckor med mindre träning där jag mest fokuserade på att köra det som kändes kul och försöka prioritera skolan lite mer inför tentorna. Dagen efter att jag skrivit två tentor på 4h var, lika jobbigt som en tuff tävling faktiskt, startade jag upp det nya träningsåret med ett 10km terränglopp. Ett kul och fint lopp mestadels på små stigar och med en hel del tuffa backar. En perfekt start på träningen mot 2015.

141504593571138000_resized
Foto från http://www.jattenbulelopet.se

I helgen var det höstsamling med landslaget i Borås och uppstart för 2015. Jag är en av 5 tjejer som är uttagen till utvecklingslandslaget och jag ser verkligen fram emot lägren med truppen under vintern. Det känns kul att vara en del av det svenska landslaget och det ger mig en extra motivation till att vilja nå ännu längre. Mer om de svenska landslagsgrupperna går att läsa här: A-laget och utvecklingslandslaget.
Under helgen i Borås blev det förutom bra föreläsningar och info om landslagsverksamheten under 2015 också många bra träningspass. Vi körde ett nutritionsprojekt som  innebar två 3000m test på bana och för mig som var i testgruppen även intag av olika återhämtningsdrycker efter varje pass och i samband med vissa måltider. Kul att testa något nytt och jag hoppas att resultatet ger något värdefullt att fundera över i upplägget av kost under en intensiv tävlingshelg som testet försökte simulera. För intensiv har helgen verkligen. Efter det första 3000m testet på fredag em var det på kvällen dags för etapp 1 av Borås O-event, nattsprint. Under helgen följde sedan E2 och 3 vilket var Up n’ downhill sprint och Zoo-sprint och helgen avslutades med det andra 3000m testet. Jag försökte att ta sprintloppen som bra träning och körde på i hög fart för att få relevant sprintträning. Sen om farten blev så hög varierade en del under helgen och benen kändes allt från toppform till tunga som stockar, men inte så konstigt med tanke på det tuffa upplägget och att jag är i uppstarten av grundträningen. Då brukar känslan i kroppen kunna variera en hel del från pass till pass.

November innebär också att Mila Stockholm by Night har dragit igång med första deltävlingen av 5 arrangerad av Järla igår. Det var en kul bana i fin terräng i Nackareservatet och jag fick till ett lopp jag är riktigt nöjd med och som räckte till seger i damklassen.

2014-11-12 Mila by Night 1

Vårsummering

2014-05-15 14.49.27

Den intensiva våren har bara rusat förbi och så plötsligt tog det slut. Som vanligt efter Jukola känns det alltid både skönt och ledsamt att tävlingarna är över för några veckor. Skönt för att äntligen få lite mer tid till att träna ordentligt och mot ett mer långsiktigt mål än nästa helg men tråkigt att inte få fortsätta tävla och få nya utmanande banor och terränger att klara av. Formen höll i sig länge i år och kanske just därför blev jag inte heller lika sliten mentalt av allt tävlande. När det går bra är det ju extra kul och motivationen inför nästa helg höjs ytterligare.

Efter en lätt förkylning och en helg hemma utan tävlingar var det dags för VM-tester i Italien i mitten på maj. Jag åkte ner med ett gäng lidingöare och fick en fantastisk resa även om den tog slut alldeles för fort. Förutom att springa VM-test på medel- och långdistans blev det några fina träningar och toppturer. Lite otur hade vi med vädret och fick inte så vackra vyer som jag hoppats på uppifrån topparna på runt 2000m men det vart en häftig känsla att komma upp dit ändå och alltid lika kul med det härliga gänget i klubben.

Testerna gick helt okej, tyvärr en miss för mycket båda dagarna och på medeln var resultatlistan otroligt tight så svängen på dryga minuten gav en placering 7 platser längre ner på den svenska resultatlistan och inte direkt något bra resultat. Men utom det var det ett bra lopp och riktigt kul orientering i den steniga sluttningen norr om Asiago. Lången däremot gav ett resultat jag är nöjd med även om jag missade närmare 3 minuter i början och det var en riktig utmaning att springa den banan med fokus och positiva tankar hela vägen. Tuffa backar och till och med lite fläckar med snö som låg kvar på den höjden.

Efter Italien var det Silva League finalhelg i Luleå med sprint, medel och jaktstart. Äntligen kändes ett sprintlopp inte bara som en mardröm utan jag hade kul hela banan även fast jag var trött och det var riktigt jobbigt. Jag tror äntligen att jag hittat någon slags form även utanför skogen och loppet gav mig min bästa placering på sprint sen jag vet inte när. Trots en klantmiss på ett vägval där jag sprang runt en mur som egentligen var passerbar och tappade 20s så blev jag 10a. Medeln dagen efter bjöd på riktigt kul och svår orientering och det gällde verkligen att ha högt fokus och våga ta de viktiga kartstoppen, speciellt som det nästan inte gick att läsa kartan i farten med all undervegetation och sten i sluttningarna. Jag gjorde några minuter på första och sista(!) kontrollen vilket var otroligt frustrerande när resten gick  så bra, men det gäller ju att klara av hela banan.. blev ändå 10a även den dagen och fick därmed gå ut som 10de tjej i jaktstarten på söndagens final. Finalen blev ett tungt lopp med trötta ben som strävade emot i varje backe (vilket det fanns rätt långa av..) men tekniskt gick det bra och jag fick fin draghjälp av Josefin och kunde därför lättare bita i mentalt och pressa mig hela vägen imål. Jag plockade till 8e plats vilket jag är riktigt nöjd med efter att ha varit 14de två år i rad och det känns verkligen som jag varit snäppet bättre den här våren än tidigare.

Riktigt häftig film från helgens tävlingar av Andreas Almkvist går att se här.

01dbfd8a61a63d4afb38e4d158424a10477dd6a7fd

Så var det dags för en SM distans igen och den här gången var det sprint i Uppsala med kval på lördagen och final på söndagen. Jag hade riktigt höga förväntningar före tävlingen, framförallt på terrängen och banläggningen som jag hört skulle bli klurig men rättvis. Det blev precis så bra som jag kunnat hoppas och båda loppen är de roligaste sprintarna jag sprungit i Sverige. På kvalet krävdes snabb beslutsamhet och sedan noggrann kartläsning under sträckan för att inte tappa bort sig. Perfekt för mig som då lättare kan ta ut mig ordentligt men ändå inte gå ut för hårt så att jag inte orkar hela vägen. Finalen var en tuff utmaning fysiskt med den branta backen upp mot slottet som skulle tas flera gånger. Även det loppet var bra tekniskt och hade flera svåra vägval. Jag hade inte riktigt krafter nog att hålla farten hela vägen men är väldigt nöjd med loppet och 14e platsen som verkligen visar min fysiska förbättring den här våren.

01791e48dd1c6edde4d2e67aa6fdee990295355245

Stafettdags igen, årets andra stora stafett, Jukola. Jag flög till Finland redan på onsdagen med ett gäng killar i klubben för att få testa på terrängen i några dagar och få lite bra träning. Mentalt var det skönt att komma dit och börja ladda redan på onsdagen efter en tuff tentavecka i skolan och sedan några dagars uppstart på sommarjobbet. Så det behövdes lite tid till att bara träna och tänka stafett och orientering igen för att hinna bli taggad. Jag sprang andra sträckan i Venla med Helena, Ausrine och Annica på laget och fick ett riktigt kul utgångsläge i tätklungan. Efter lite gafflingar i början av banan blev vi färre och jag låg en del först och drog för att få orientera själv. Det var en riktigt härlig känsla att känna att jag kunde ligga först utan att någon ville springa fortare och härligt att kunna ta kontrollerna precis som jag ville. Alla tjejerna sprang grymt bra och våra två lag kom 9a och 15de och andralaget var såklart bästa andralag! Så häftigt att vi har så många löpare som kan hänga med i täten på världens största stafett och göra så stabila och säkra lopp genom hela stafetten. Såklart hade vi ett Lidingö-tjejlag i Jukola även i år, förutom att vi saknade en löpare och fick låna in en kille på 5e sträckan. Sofia, Anna, Rachael, Ausrine, Johan, Annica, Adela var laget och vi blev 255e bästa lag av drygt 1600 lag. Så impad över allas insatser och som tidigare var det en oförglömlig upplevelsa att springa andra sträckan och även fast jag missade nästan 10 min för att huvudet var för trött för att orka läsa kartan hela tiden plockade jag 200 lag på min sträcka, det är lite det som är tjusningen med Jukola, folk överallt! Fortsättningen av natten blev lika underhållande den med herrlaget som låg ensamma i täten genom stora delar av stafetten och till slut blev 2a bara 11s efter Kalevan Rasti! Mycket starkt att visa att insatsen på 10-mila bara var en början på hur bra det här laget kommer prestera i framtiden. Inspirerande och motiverande!

0158a4472d23b300707266350589a65453b034dea4
014d0bf8ae75980f2a0d242fc5b854063481140294

012f1bc5a3d7c904681d9fb3aa9b195b50abb734c6  014606849ca62ee0ab70372fd0df5f64e6508a6d87  0152010ed3568bf6e5128aa65d9ca78ff9950cd236

Så nu är det mer fokus på träning igen. Nästa tävling blir O-ringen och sen får vi se om det blir något mer innan SM i höst. I uttagningen till Student VM är jag reserv så kanske kan jag få ta på mig sverigekläderna igen i sommar. Det vore ju kul att få vara med och fightas om medaljerna och försvara guldet i stafetten från förra gången!

Stafetter och Silva League

Annica växlar ut mig i ledningen på tredje sträckan på 10mila
Foto: Lars Rönnols


2014-05-03 12.04.11
Bästa klubben med goaste lagkänslan!

Som vanligt går veckorna så otroligt fort när tävlingarna dragit igång, man hinner knappt komma hem innan det är dags att packa väskan igen och dra iväg på nästa tävlingshelg. Men det är också en del av det hela som jag älskar. Dels möjligheten att få se Sverige, uppleva vårens gång från söder till norr och upptäcka nya små städer och platser, dels den fantastiska känslan att vara med alla härliga vänner och att få uppleva allt detta tillsammans med dem. Tävlandet är så mycket mer än bara själva tävlingarna, även om det är huvudskälet till mina resor och den delen som kanske får störst plats här.

Så sedan natt SM har det hunnit vara tre fullspäckade helger med tävlingar. Först påskhelg i Kolmården med Stigtomtakavlen, Silva League i Finspång och Kolmårdskavlen. En riktigt härlig långhelg med första sommarkänslan, shortsväder, fantastisk terräng och skönt klubbhäng. Det började så bra det kunde med seger i Stigtomtakavlen för mig, Akvile och Frida. Jag sprang sista sträckan och fick gå ut i täten efter att Akvile och Frida gjort fantastiska lopp. Vi var en hel del löpare till en början men jag försökte att fokusera på min orientering och inte lägga någon energi på de andra lagen vilket gick bra då jag i början till stora delar fick dra klungan och då kunde orientera i min fart. Jag blev rätt nervös precis innan jag skulle ut på min sträcka och nervositeten satte sig i benen och gjorde de helt matta och sega, så början av banan var jag lite irriterad på att inte kunna trycka på i den farten jag ville. Men det släppte till slut när jag kom in i loppet och mot slutet tänkte jag inte på det längre. Det var en riktigt kul bana med många kontroller och riktningsändringar i den fina sörmlandsterrängen och jag fick till ett bra lopp tekniskt i princip helt utan missar. Efter varvningen var vi plötsligt bara tre lag i tätklungan och efter en gafflad kontroll insåg jag att jag fått en liten lucka på väg mot tredje sista. Jag försökte öka farten för att behålla luckan men det räckte med att jag tog fel håll in mot stämplingen runt punkthöjden på näst sista för att de andra två skulle vara ikapp igen och det blev spurt hela vägen ner mot sista och efter en liten fight vid sista kontrollen som jag gick segrande ur hade jag det lilla försprång som behövdes för att ta hem spurten och vinna före OK Linné. Det var verkligen en härlig känsla att vinna och jag flög fram på spurten av publikens rop, underbar känsla som jag gärna vill uppleva igen och även en bra erfarenhet för mig att veta att jag kan hänga med och till och med styra en sistasträcka och sedan ta hem spurten.

Vissa tyckte kanske min ”stämplingsteknik” vid sista kontrollen såg lite väl tuff ut, jag måste erkänna att jag reagerade helt instinktivt och till och med skämdes lite efteråt över min aktion, men stafett är tufft och såklart finns det en tävlingsdjävul även i mig. Här kan ni avgöra själva: spurtstrid Stigtomtakavlen.

Och här en intervju för Södermanlands Nyheter.

2014-04-18 16.35.10
Segrande laget!
2014-04-18 12.18.47
Intervju med Södermanlands Nyheter

Efter en lugn dag utan tävling men med en fin stafetträning med klubben och skönt häng i solen var det dags för vårens första Silva League. Finspång bjöd på en långdistans i fantastisk terräng där man kunde njuta av orienteringen och skogen under hela loppet. Jag hade lite svårt att bedöma vilken fart jag kunde hålla för att orka hela loppet och dessutom när det var första varma dagen för året som jag vet lätt kan påverka mig en del. Men jag körde på i den fart som orienteringen tillät och försökte tempoväxla i den öppna berghällsterrängen. Så skönt att få göra ett lopp helt utan misstag och den fysiska känslan var bra genom hela loppet den med. Loppet räckte till en 6e plats och bästa SL resultat för mig! Underbart härligt att kunna vara nöjd med loppet rakt igenom och känna att jag kan det här.

GPS

2014-04-21 15.06.51(2)
Foto: Annette Önerud

Kolmårdskavlen dagen efter bjöd återigen på vacker terräng, lite mer snabblöpt och väldigt bra sikt men rolig orientering och jag fick prova på första sträckan vilket jag inte gör alltför ofta. Men det var en kul upplevelse och också det en bra erfarenhet om att min fart räcker till bra i år och jag klarar av att orientera bra även med folk runt omkring mig som trissar upp farten. Jag lyckades till och med vara i ledningen vid förvarningen men efter en lite miss på kontrollen efter växlade jag 25s efter, men ändå nöjd med sträckan. Frida och Annica sprang båda två riktigt bra och vi blev 2a efter Domnarvet.

2014-04-21 21.37.02
Foto: Lars Rönnols

2014-04-21 21.44.22

En riktigt bra helg att summera och lägga till pluskontot! Många härliga känslor att spara och massa nytt sug efter mer tävlingar!

Kartor från helgen finns här.

Nästa helg var det Silva League sprint och Lång i Skåne/Halland som gällde. Vi var lite färre från klubben den här helgen men inte desto mindre trevligt och nu var det verkligen riktig sommarkänsla hela helgen. På lördagen var det sprint i Båstad. Jag hade svårt att veta vad jag skulle vänta mig, särskilt när det var nästan ett halvår sedan jag sprang en sprint sist (även träning) men jag kände mig ändå säker på min plan jag ville ha under loppet. Det kändes inget vidare i kroppen under uppvärmningen men jag försökte fokusera på annat och början av banan var mycket kontroller och kartläsning vilket fick mig att fokusera helt på orienteringen och jag glömde bort mina sega ben. Sen kom lite längre sträckor som var rätt tuffa fysiskt och efter varvningen var orienteringen lite lättare så hjärnspökena hann ikapp och jag märkte av det jag kanske saknade mest av att inte ha sprungit sprint på länge: förmågan att bita ihop och pressa mig hela vägen. I stället var jag inte fullt så tuff mot mig själv som jag velat och känslan när jag gick i mål var att jag nästa gett upp mentalt mot tröttheten i slutet av banan. Men annars var det ett helt ok sprintlopp för min del med bara några små misstag och jag klarade av topp 30 och fick mig några SL-poäng (26a).

2014-04-28 08.23.28
Foto: Lars Rönnols

Söndagens långdistans såg jag fram emot lite mer än sprinten och jag var inställd på ett ganska tufft lopp i värmen och med en del fina stigningar längs Vallåsen. Jag hade nog däremot inte riktigt räknat med så utmanande vägval som jag tyckte att det blev. Jag hade svårt att bestämma vilket vägval som såg bäst ut för att inget av alternativen såg särskilt bra ut. Inte som i Finspång direkt, där jag direkt kände vilket alternativ jag tyckte passade mig bäst och kunde genomföra det med en känsla av att jag gjort ett bra val. Nu var det mer pest eller kolera, vilket grönområde är minst tätt? (Bortskämd Stockholmare..) Det verkar ändå som jag gjorde bra val i början av banan och jag kunde köra på bra även genom grönområdena utan att tappa farten eller motivationen. Hörde att jag hade ledningen vid varvningen och visste att säkert fler skulle falla bort längs vägen så jag fortsatte att kämpa på. Efter två tuffa kortkontroller rakt upp för sluttningen efter varvningen vart tydligen huvudet lite för trött och jag valde något konstigt halvdant vägval lite rakt på men ändå runt. Riktigt dumt då jag dessutom först inte klarade av att hålla höjd mot slalombackarna utan sprang som ett S på sträckan. Tappade många minuter på vägvalet och missade dessutom kontrollen med 1,5min. Började bli riktigt trött och undrade varför vätskan inte skulle komma förrän efter hela fjärilen när jag plötsligt mellan kontroll 12 och 13 sprang på den och insåg att jag missat markeringen på kartan. Trevlig överraskning och jag kände hur energin kom tillbaka till både ben och huvud av sportdrycken. Orienterade bra och offensivt i fjärilen och hade bra fart uppför de branta bokskogsbackarna. Efter fjärilen var det en kortare men tuff uppförssträcka till kontroll 21 där det var vätska. Jag såg på långt håll vart kontrollen skulle vara och tog tillfället att ta upp min gel ut fickan och öppna den för att kunna minimera tiden vid vätskan. Troligtvis pga av detta, att jag visste vart jag skulle och in mot kontrollen inte hade fokus på att hitta skärmen och ta kontrollen på bästa sätt utan på att göra processen vid vätskan så snabbt som möjligt, så glömde jag att stämpla! Nej, nej, nej! Ända sedan dåvarande klubbkompisen Oskar glömde stämpla vid vätskekontrollen på SM i Halland (tror jag det var..?) har jag alltid tänkt ”stämpla först” när jag kommer till en kontroll med vätska. Men inte denna gången, nu var det som bortblåst och jag fortsatte mot nästa kontroll i full fart. Någonstans halvvägs till nästa kontroll börjar jag få en konstig känsla i kroppen, något kändes inte rätt. Vad hade förra kontrollen för kodsiffra? 300!? Har jag stämplat vid 300? Jag övertalade mig själv att jag såklart hade stämplat men bara inte kom ihåg det ordentligt och fortsatte, men känslan släppte inte och resten av banan var det väldigt svårt att skjuta ifrån tanken på den där stämplingens vara eller icke vara. Trots dåligt vägval och bom på 12an hade jag behållit ledningen från varvningen till mål men vid utstämplingen fick jag min dom: felstämplad, det saknad en stämpel på kontroll 21… Känslorna välde fram och jag var så besviken på att jag glömt att stämpla, hur kunde jag glömma?! Ganska snart kunde jag i alla fall acceptera mitt misstag och försöka se de bra delarna i loppet jag gjort. Eftersom jag faktiskt var vid kontrollen, även om jag tydligen inte stämplade, kunde jag jämföra mig tid med de andras och idag hade den räckt till en 18de plats. Kanske inget jag hade varit så nöjd med ändå, efter förra helgen hade jag större förhoppningar på min placering. Men ett tufft lopp som gav många bra lärdomar jag kommer ta med mig länge. Det som känns mest surt är att jag missar ett resultat på en skogsdistans i Silva League vilka är få i år och därför hade även poängen från en 18de plats suttit fint till totalen.

Efter en helg med två individuella lopp var motivationen på topp för en stafett inför helgen då det var dags för 10-mila i Eksjö. UK hade en svår uppgift att ta ut våra lag men tillslut blev det klart att jag fick tredje sträckan i förstalaget tillsammans med Helena, Annica, Ausrine och Ines. Uppladdningen inför helgen blev precis som jag velat med klubben på plats några dagar före helgen och bra teknikpass, vilda spekulationer om bansträckningar och spelkvällar. Så teamkänslan var på topp både hos tjejerna och killarna inför starten. Helena och Annica sprang på bästa sätt och jag fick gå ut i ensam ledning med bara ett finskt lag några sekunder bakom och sedan en minuts lucka ner till nästa klunga. Det var verkligen häftigt att stå i växlingsfållan och höra flera minuter innan jag gick ut hur Annica låg i täten och veta att jag skulle få gå ut först och få göra mitt eget lopp. Den här gången klarade jag av att hålla nerverna i styr och på en lagom nivå så att de inte påverkade mig fysiskt som ibland tidigare när jag har blivit helt seg och matt i benen. Första kontrollen var rätt lurig, en grop i ett tätt grönområde som var lätt att smita förbi men jag tog det lugnt in mot kontrollen och fick den bra. Efter det var den lite bättre sikt och därmed lite lättare orientering. Jag fick ligga först och göra mitt eget lopp hela vägen till tv-kontrollen och tänkte inte mycket på att jag hade en löpare i ryggen. Eter tv kontrollen kom återigen en svårare kontroll i en sluttning med sämre sikt och även fast jag var noggrann och tog fler kartstopp på vägen ner från hygget för att få rätt riktning ner mot kontrollen drog jag snett och kunde inte riktigt läsa in mig i sluttningen. Jag såg en annan kontroll och bestämde mig för att det var bästa stället att fortast läsa in mig så jag sprang dit, fick direkt ordning på vart jag var och tog min kontroll. Missen kändes inte så stor eftersom jag direkt tog kommandot och redde ut misstaget men den var tillräckligt stor för att klungan som gått ut bakom skulle hinna ifatt och nu var jag inte längre ensam i täten utan hade fler snabba löpare runt mig som alla ville dra. Det var bara stigningen över åsen och några sluttningskontroller kvar på banan och jag kände att jag hade bar med krafter kvar och försökte flera gånger dra upp farten lite extra för att hänga av så många som möjligt in mot växling. Jag växlade som tvåa sekunden efter Mora och just för Pan och är trots missen nöjd med mitt genomförande av sträckan och att jag kunde behålla tätpositionen genom hela loppet. Även en rak kort sträcka passar mig bra och det känns skönt att veta att jag klara så många olika situationer i en stafett nu. Ausrine och Ines sprang också väldigt bra och efter en tuff avslutning med många topplöpare på sistasträckan blev vi tillslut 7a!

GPS

2014-05-03 12.19.53
Laddat gäng inför 10-mila!
2014-05-03 19.20.24
Först vid TV-kontrollen på sträcka 3
10MilaBlogg-27
Intervju efter växling. Foto: Göran Johansson
2014-05-04 20.02.02
7e plats för det här coola laget!

Min 10-milainsats tog inte slut med en 5km rak sträcka i damkavlen utan jag gav mig under natten även ut på sträcka 4 i vårt 4elag i herrkavlen. Lite sliten och lite svårt att ladda om men jag såg fram mot att få springa natt och det blev en rolig upplevelse även om kroppen kändes lite sliten. Men på natten tycker jag oftast att jag känner mig ganska pigg och jag hittade ett gäng med killar som höll en lagom fart så det blev en trevlig upplevelse på 11,6km och dryga 90min under 10-milanatten. Sov lite och såg sedan killarnas suveräna avslutning när de gick imål som 2a!! Så imponerad av allas lopp och prestationer. Vilket team och vilken harmoni i hela gruppen. Alla kan verkligen prestera på topp när man har den känslan i klubben, underbart att få uppleva!