Världscuputtagning och VM-tester

Många viktiga tävlingshelger. Efter 10Mila var det uttagningstävling 2 och 3 till den första världscuprundan i Finland. Sprint och medel under finalhelgen för Swedish League i Bollnäs. En sprint på fredagen som jag stod över för att kunna ladda fullt ut för medeldistansen på lördagen. Fortsätt läsa Världscuputtagning och VM-tester

Swedish League #4

I söndags var det dags för den fjärde Swedish League tävlingen för säsongen, men min första för i år. En långdistans i skogarna utanför Jönköping. Eftersom detta även var en av tre uttagningstävlingar under våren till den första världscup-rundan i Finland i slutet av maj bestämde jag mig för att denna helg endast springa söndagens långdistans. Därmed blev det lite tråkigt nog inget natt SM för mig i år. Verkligen synd, jag gillar natt mycket och det hade varit kul att försöka försvara guldet från ifjol. Men så här lade jag min plan och jag är nöjd med beslutet även i efterhand. Fortsätt läsa Swedish League #4

Swedish League #6

Det blev väldigt lite fokus på Swedish League för min del i år. I och med världscupen och EM bestämde jag som sagt att inte springa helgen i Göteborg och eftersom jag heller inte sprang sprinten nere i Brösarp under EM-testerna och inte planerade att springa sprinten i Sandviken i torsdags återstod bara ett lopp innan söndagens jaktstart och final. Med två lopp av 6 möjliga före finalen, där 4 + final räknas i totalen, kändes en final inte så relevant utan fokus den här helgen blev mot nästa stora mål, 10Mila i Falun nu till helgen.  Fortsätt läsa Swedish League #6

Finalhelg i Swedish League

Undrar om jag någonsin varit så här trött efter målgång på en tävling tidigare?! (Foto: Lars Rönnols) Jag tog verkligen i allt och fick pressa ut de allra sista krafterna jag hade under de sista kilometrarna på söndagens final. Det fanns ingen extra växel att lägga i, den jag kände att jag hade och kunde utnyttja på långsträckor och lättare partier på långdistansen förra helgen. Jag fick helt enkelt bara slita mig fram och trots att hjärnan skrek stopp och stanna och ge upp så gjorde jag inte det utan matade på, som i trans de där sista kilometrarna.

Det var en ganska tung finalhelg för mig, fysiskt och mentalt, resultatmässigt strålande och det är jag verkligen så nöjd över. Men lustigt att det kan svänga så på en vecka. Eller kanske inte lustigt alls egentligen, om man tänker efter. Efter uttagningsbeskedet i måndags om att jag får springa världscupen i juni gjordes träningsplanen med fokus på lång- och medeldistansen jag ska springa i Halden och Munkedal om lite drygt en vecka. Det innebär lite mer träning och därför mindre fokus på att jag skulle känna mig pigg den här helgen. Så den fysiska känslan har sina naturliga förklaringar. Mentalt blev förra helgen i Dalarna en stor urladdning efter att jag laddat inför den helgen i stort sett genom hela vintern. Så när uttagningen sen kom blev det naturligt att börja tänka framåt mot världscupen, vilket gjorde att helgens tävlingar helt klar kändes mindre viktiga.

Jag har ganska lätt för att bli nervös och vill det också för att känna att jag är laddad och redo för tävling. Men den här gången hände inget. Jag såg fram emot tävlingarna i Umeå och visste att det skulle bli magiskt fin terräng och kluriga banor, vilket passar mig och brukar kunna kännas extra motiverande. Men helt klart var det inte en lika fokuserad och målinriktad Anna som ställde sig på startlinjen i lördags. Jag hade liksom ingen press på mig själv och då blev jag heller inte riktigt motiverad för att tävla. När jag tänker efter har jag upplevt samma känsla på finalhelgen även tidigare år.

Loppet inleddes bra orienteringstekniskt men löptekniskt kunde jag inte hantera den steniga bottnen och berghällarna med blöt renlav. Jag gled, halkade och snavade och kände mig inte direkt som en elitlöpare. Det gjorde att jag hade svårt att hitta flytet i kratläsningen och fick ingen bra känsla. Gjorde ett litet parallellfel till 4an och sedan ännu ett vid 6an, efter en annars väl genomförd långsträcka. Därefter var Helena Jansson, som startade 2 minuter bakom mig, ikapp och jag lyckades inte riktigt göra mitt eget lopp utan påverkades en hel del av hennes beslut och tog mig inte tid att göra en egen plan för varje sträcka. Så när jag kom i mål, på en urfin 4e plats, hade jag ändå inte den där härliga känslan av mental trötthet på grund av totalt fokus i 40 minuter utan lite mer ”skönt att vara i mål” känslor. Konstigt det där… och hur det kan påverka så mycket, och ändå bara vara tankar.

Resultat

2015-05-23 SL medel Umeå
Medeldistansbana.

När sedan startlistan för söndagens final och jaktstart var klar och jag insåg att jag låg 2a i totalen kom nervositeten ordentligt. Jag brukar tycka att jaktstart är lite svårt och ovant men tidigare har den här finalen för mig handlat om en plats kring topp 10-15 och även om det har känts viktigt då så blev det här av en helt annan dimension. Jag försökte tänka mig det som ett helt vanligt långdistanslopp med individuell start, eftersom jag hade drygt 4 minuter fram till Emma Klingenberg och 1.34 min bak till Josefine Engström. Nästan som en individuell start. Men ändå kände jag mig på något vis jagad och när jag då inte fick 1an direkt, trots att jag var så nära och tyckte att jag hade bra koll, kunde jag inte tänka helt klart när jag försökte läsa in mig utan sekunderna gick snabbt tills Josefine redan var ikapp och vi fick tag på kontrollen. Efter det blev det ett slags parlopp där jag tror vi båda påverkades ganska mycket av den andra och inte riktigt klarade av att ta egna beslut. Bra i och för sig att hjälpas åt på en jaktstart för att hålla de andra bakom sig men inte helt optimalt för tekniken för min del. Blev lite svajigt och några krokar. Men också en hel del bra sträckor och jag lyckades få bra flyt i orienteringen till och från. Fysiskt kunde jag inte trycka på så som jag ville riktigt, kanske också lite beroende på terrängen, men det gick också lite upp och ner under loppet.

IMG_2487
Varvar ihop med Josefine Engström. Foto: Lars Rönnols

Vid varvningen fick vi höra att avståndet upp till Emma bara var runt 1,5 minut, men här kom också dödsstöten för min mentala inställning: Tove var på väg i kapp, hade plockat in över 6 minuter av vårt försprång och hade bara kring minuten kvar upp till mig och Josefine. Ville bara kunna lägga i nästa växel och segla ifrån, som det kändes efter varvningen förra helgen, men i stället kändes benen som bly och mentalt var jag så kraschad att jag bara ville gå av där och då och skita i allt, slippa pressen från mig själv. Men jag bet i och när Tove väl var ikapp vid nästa kontroll fortsatte jag att bita i och utan att veta vart jag fick krafterna ifrån så gav jag mig inte, jag bara skulle hålla hennes rygg ända in. Det gick! Jag klarade det, och tog en fantastisk 3e plats i totalen! Vilken känsla att lyckas när jag först varit nere i källaren och vänt med mitt självförtroende och sedan ändå lyckas kämpa in i det sista. En seger för självförtroendet efter en annars lite tuffare helg.

2015-05-24 SL final Umeå
Finalbanan.

Totalresultat Swedish League
Resultat (sträcktider final)
GPS från finalen

IMG_2486
Foto: Lars Rönnols
IMG_2488
Foto: Marcus Ramström

Elitidrott är inte alltid guld och gröna skogar, spikrak väg framåt. Det är oftast allt annat än det. Att hitta den rätta känslan i det man gör, och att förstå varför det inte alltid stämmer. Att då kunna hitta tillbaka och ta lärdom av vad som hänt.
Så jag tar in och njuter av vårens fantastiska resultat, lär av de nya erfarenheterna och sparar på godbitarna. Snart är det dags för nya äventyr och utmaningar!

Skarpt läge

I helgen var det äntligen dags för de där uttagningstävlingarna som hela vintern och våren varit de viktigaste individuella tävlingarna för mig för att få chansen att senare i sommar få tävla med landslaget i den blågula dräkten. Jag gillar när det är tydligt uttalat vilka tävlingar som är ”testlopp” och viktiga att prestera på. Jag har lättare att jobba mot ett sådant mål, till skillnad mot om tex alla tävlingar i Swedish League under hela våren skulle vara grundande för en uttagning. Nu har jag kunnat ha den här helgens tävlingar som målbild under vintern och motiverats av att tänka på dem. Så det är alltid en lite speciell känsla när en sådan helg väl kommer, först har den så långe känts så avlägsen, som en dröm, och så plötsligt är det dags att prestera. Då är det skönt att veta att alla förberedelser är gjorde på bästa möjliga sätt och det är bara att lita på sin egen förmåga.

Helgen bestod av en sprint i Säter på torsdagen, följt av medeldistans med samma arena på fredagen och avslutades sedan med en långdistans i Bjursås. Jag valde att avstå sprinten. Tycker att skogsdistanserna just nu är där jag har bäst chanser och också det jag tycker är roligast. Så för att optimera känslan inför dem, både fysiskt och mentalt (eftersom jag ganska lätt kan bli rätt så irriterad av ett dåligt sprintlopp) kändes det smartast att inte springa sprinten alls. Det gjorde att jag i stället fick tid till att komma ut på en karta under torsdagen. För att jogga ut kroppen lite och för att få en bild av vad som kunde vänta under helgen. Bra för en stockholmare att få känna på lite ordentliga backar och högt blåbärsris igen för att inte bli allt för förvånad på själva tävlingen.

IMG_0124

Så fredagens medeldistans blev min första tävling för helgen. Jag var helt klart lite extra nervös, ungefär i klass med på 10Mila, men hade planen klar för mig. Det var orienteringen som gällde, fullt fokus på den, sen försöka pressa på ordentligt i löpningen när det gick och tekniken tillät. Försöka vara offensiv. Såhär i efterhand har jag ändå lite svårt att riktigt vara nöjd med loppet. Tekniskt gick det felfritt, utom att jag tappade lite tid på mitt vägval till 8an, men det var ändå ett beslut jag tog där och då, dock felaktigt, men ingen bom. Så ett tekniskt bra lopp borde, och brukar, jag vara nöjd med, men den här gången blev jag lite väl passiv och då infinner sig inte den där riktiga flyt-känslan och då är det svårt att känna sig riktigt nöjd efteråt. Men det var en lurig bana och en terräng med stora variationer i sikt vilket gjorde att farten hela tiden behövde anpassas. Jag gjorde det jag behövde för att säkra upp ett bra lopp, vågade sänka farten för att inte chansa. Slutade på 7e plats, 2.32 efter segrande Emma Klingenberg, med en känsla av att det fanns mer att ge till långdistansen två dagar senare.

Resultat och GPS

2015-05-15 Swedish League medel Säter
Medeldistans i Säter.

Lördagen blev en lugn dag med lite återhämtningsjogg och senare på eftermiddagen och kvällen samling och middag med landslaget. Kvällen avslutades på bästa sätt med en urban med klubben arrangerad av Frida och Fredrik. Alltid lika kul! Och intressant att se hur tävlingsfokuset infinner sig om så bara för en 3 minuter lång urban.

IMG_0159
Fin utsikt från toppen av backarna i Romme Alpin.

IMG_0187
IMG_0177
IMG_0189

Söndagens stora snackis var vädret, egentligen kanske inte så mycket under själva söndagen utan mest dagarna före. Prognosen visade 2-3 grader och snöblandat regn för hela söndagen. Klassiskt Skottlansväder med andra ord, precis som på långdistanstävlingen under lägret. Skönt att i alla fall vara förberedd på det den här gången, och veta hur jag reagerade då, för att kunna dra nytta av situationen den här gången. Förutom min inställning hittade jag också två andra moment som saknades i Skottland och som kunde göra dagens lopp till en något lättare utmaning, SI (i stället för emit) och plastficka på kartan. Man får glädjas åt det lilla.

Det blev aldrig så farligt egentligen. Sprang med underställströja och det var helt klart skönt, så lite kallt var det allt, men slapp vantarna och tror inte det regnade särskilt mycket när jag sprang. Klurig inledning med kortkontroll till första i ett väldigt detaljerat och stenigt område. Fick stanna till fler gånger på bara några få meter för att verkligen få koll på kurvorna och fick tillslut kontrollen utan någon sväng men med en del sekunder tappade på kartstopp mot en optimal kontrolltagning. Men lyckades hålla mig lugn och tänka att det var bättre med 30 sekunders tapp på extra kartläsning än minuter på en miss. Det fanns gått om kilometrar kvar av banan att tjäna in den tiden på. Långsträckan till 2an var precis vad jag hade tänkt när jag tittade på den gamla kartan före tävlingen var den optimala utmaningen i den här terrängen. En lång sträcka, flackt utför, med relativt lätt orientering större delen av sträckan, där farten successivt ökas, och sedan en avslutning rakt in i det detaljrika området med kurvbild som var lite klurig att få ett tydligt grepp om vid första anblicken. Så när jag såg sträckan hade jag planen helt klart för mig, hög fart fram till hyggeskanten och sedan noggrann riktning och våga stanna upp om så krävdes för att få en bild över hur kurvbilden såg ut sista biten in mot kontrollen. Klarade att följa min plan helt och fick kontrollen bra. Resten av de lite kortare sträckorna i det detaljrika området gick bra tekniskt men jag hade lite problem att få flyt i löpningen med den steniga bottnen. Lite tidstapp, runt 40s, till 5an pga dålig riktning. Sprang förbi det svarta krysset men när jag sedan lyfte blicken för att se kanten på grönområdet kollade jag inte av med kompassen och drog för mycket höger. Insåg det så fort jag kommit ur grönområdet men den längre sträckan det blev att springa tog ändå lite tid mot en ren sträcka mer rakt på. Det kändes skönt med en långsträcka till 9an och att få komma ur det steniga området där jag fått spänna mig ordentligt för att klara av att springa och benen började bli trötta av den tekniskt löpningen. Kunder pressa på ordentligt uppför mot vätskan och på småstigarna. 11an var banans klart tuffaste sträcka. Tugga, tugga uppför på ängarna. Skönt med lite utför och vätska på varvningen. Fick höra att jag ledde med 30 sekunder där och fick nya krafter att pressa på ännu hårdare under sista varvet. Lite längre sträcka uppför till 13de och jag körde på så hårt jag kunde. Var ordentligt trött när jag stämplade vid punkthöjden men hade fått upp farten och kunde orientera offensivt på resten av banan in mot mål. Lite svajigt ner mot näst sista och hann bli lite osäker uppe på höjden, kände att jag var på gränsen till att tröttheten tog överhand över tankarna men lyckades bromsa in, skärpa hjärnan ett sista försök och fick kontrollen. Ledning i mål och när alla passerat varvningen låg jag 4a där. Men med mitt starka sistavarv räckte det ända till 2a plats efter att alla kommit i mål, bara 56 sekunder efter Josefine Engström som tog en fin seger. Skönt att känna att allt fungerar så bra, både tekniskt och fysiskt och att jag lyckats pricka in formen så bra till dessa viktiga tävlingar!

Resultat

2015-05-17 Swedish League lång Bjursås
Långdistans i Bjursås.
IMG_0204
Foto: Skogssport
IMG_0203
Topp 6 i D21E. Foto: Lars Rönnols

Toppfoto: Lars Rönnols