Venla

Årets Jukolahelg bjöd på en kort och intensiv visit i Finland. Efter världscupen åkte jag hem för några dagars träning och lite paus efter en härlig men intensiv världscuprunda. Det var skönt att få komma hem, stänga en tävlingshelg, bara vara några dagar och sedan öppna upp nästa. Därmed anslöt jag till klubben i Finland lite senare än vanligt inför Jukola. En sväng på träningskartan och en titt på arenan hanns ändå med under fredagseftermiddagen, och sedan till boendet för lagsamling och uppladdning.

På tävlingsmorgonen blev det sedvanlig jogg med de som ville från klubben och därefter lagfotograferingar. Redan nu var det dags för de första tjejerna att lämna boende och åka mot arenan och starten av Venlakavlen. Jag fick några timmar till att fördriva på boendet innan det var min tur att åka.

Som planerat hann vi precis lagom till att se starten. En mäktig upplevelse när drygt 1700 lag står uppställda för start och tystnaden lägger sig över arenan sekunderna före startsignalen ljuder. Och sedan är allt igång. Förstasträckan, med Helena i mitt lag, följs på storbildsskärmen. Hon går precis sådär stabilt och bra som vi har hoppats på. Jobbar sig stadigt upp genom toppen av startfältet och tar sina gafflingar utan minsta tvekan. Vi växlar som 11a, 2.16 efter täten men med under minuten upp till andraplatsen då Halden har fått en liten lucka på förstasträckan.

Sedan är det dags för mig som sistasträckslöpare att gå bort till klubbtältet och börja byta om. Nervositeten stiger i takt med att jag får hålltider om hur Ausrine går ute i skogen av klubbkompisarna i tältet som ivrigt följer med på liveresultaten. 11a +2.04. 7a +1.40. 5a + 1.43. 2a + 1.45. 2a + 1.42. När jag inser att vi är med uppe i den absoluta toppen, som 2a efter ledande IFK Göteborg, gör fjärilarna i magen några extra varv. Jag får stå i tältet och fokusera för mig själv några minuter för att landa i mina tankar som vill flyga iväg åt alla möjliga håll. Men jag lyckas hantera anspänningen och efter några minuter har jag lugnat ner mig själv och känner mig bara så redo. Jag vet fortfarande inte vilket utgångsläge jag kan få, men nu vet jag att jag är redo för allt. Ausrine kommer till tältet och jag kan få några sista peppande ord innan jag sticker iväg för uppvärmning. Möter Johan direkt, som med ett litet flin frågar ”är du nervös eller?”. Men jag vet att han vet precis hur jag känner mig efter att ha varit i samma situation själv många gånger tidigare. Jag får några både lugnande och peppande ord, och nu vet jag att det enda jag vill är att gå ut och göra jobbet och njuta. Njuta av utgångsläget, av hur hårt jag har jobbat för att kunna bemästra just den här situationen, av känslan av att vara stark och säker ute i skogen, ensam eller i grupp.

Den första delen av uppvärmningen blir lätt när jag bara har dessa tankar i huvudet. Sedan är det dags att gå in i växlingsområdet. Få på mig GPS, scanna nummerlapp och nolla blickan. Sedan tar jag ett varv där inne för att hitta vart Tero står med vatten och liveresultat. Kommer fram till ledarna och får veta att Emma har tappat fram till andra radion, till 10de plats och nu är vi 6 minuter efter täten. Åh, lider med Emma som är där ute i skogen och kämpar och jag vet precis hur tufft det är att göra en så stor miss i en stafett. Men så lätt det är att råka dras med någon annan, om så bara för några sekunder, och sedan inte kunna läsa in sig exakt vart man är och tvingas stanna och släppa gruppen. Får ändå positiva besked om att det är nära till många av lagen framför och det går att plocka placeringar med ett bra lopp. Siktet ställs nu om och jaktinstinkten tar vid. Bara fokus framåt. Värmer upp ytterligare några varv och kommer tillbaka för mer livetider. Emma ligger i en klunga runt placering 10, det finns många platser att plocka och chans på topp 4. Jag joggar ner och ställer mig vid växlingsplanket för att vara redo. Gruppen med löpare kommer, men ingen blå Lidingötröja. Jag har svårt att uppskatta tiden och bryr mig inte så värst om den heller, jag ska ut och göra vad jag kan, oavsett vad som har hänt tidigare i stafetten. Emma kommer till växlingen och jag ser inga andra lag på samma sträcka runt omkring, så jag kommer få gå ut ensam. Skönt, då kan jag komma in i loppet bra och få upp en hög fart som jag själv sätter. Emma gör en så bra växling, håller modet uppe, kämpar hela vägen fram till växlingsplanket och ger mig fina peppande ord att ta med ut. Så starkt av henne i det läget!

Mitt lopp blir inte så värst spännande. Jag håller en hög fart från start och känner att kroppen svarar bra. Det är mycket folk i skogen från tidigare sträckor och jag kan aldrig riktigt urskilja vilka som springer sistasträckan av de löpare jag ser. Jag orienterar bra hela vägen, kan hålla hög fart tack vare alla upptrampade stigar i skogen och den lättlästa kartan som gör att jag på få ställen behöver sakta in något alls. Ett ganska tufft lopp fysiskt därför, och jag är trött på slutet, men går bra hela vägen in i mål. Vi blir 17de lag i mål, 11.44 minuter efter segrande Fredrikstad som vinner med nästan 4 minuter före IFK Göteborg. Jag har 17de snabbaste tid på sträckan, 3.22 min efter Tove som är snabbast med dryga minuten, ett lopp som jag är nöjd med att genomföra ensam och från det utgångsläget.

Stafett är stafett och precis allt kan hända. Att springa i ett lag och dela sin prestation med de andra förstärker alla känslor och upplevelser. Det gör det till något helt fantastiskt, och till något väldigt speciellt. Vi bevisar återigen för oss själva att det är långt där uppe vi hör hemma. Vi vet att vi kan och vi vet att oftast så sitter alla de små detaljerna där precis så som vi vill ha dem, bara inte riktigt den här gången. Men en dag!! (Åh nu kommer fjärilarna tillbaka! 😉 )

GPS str 4 | Resultat

2019-06-15 Venla str 4

Toppfoto: Peter Holgersson

Observationstävlingar i Skåne

En tävlingsresa är så mycket mer än bara de där viktiga loppen man springer. Det kändes extra tydligt i torsdags när jag, Helena och Thomas flugit ner till Malmö och inackorderat oss på vårt boende utanför Brösarp. Första riktiga tävlingsresan för i år och samtidigt första tävlingen med kniven mot strupen, observationstävlingar inför uttagningarna till världscupen i Polen och EM i Tjeckien senare i vår. Fortsätt läsa Observationstävlingar i Skåne

– 2015 –

I morgon är det den 1 november och det innebär att träningsåret 2016 startar. Jag har nog aldrig tidigare längtat så mycket till att få dra igång ett nytt träningsår. Det känns verkligen som de senaste veckornas viloperiod och förkylning har proppat mig full med energi och motivation som bara vill ut nu och denna söndag den 1 november har fått symbolisera startskottet för all den energin, målmedvetenheten och glädjen jag ser framför mig i min satsning mot kommande säsong. Fortsätt läsa – 2015 –

Euromeeting 2015

Efter några dagars träning i den Estniska terrängen såg jag fram emot att på fredag eftermiddag äntligen få dra igång med tävlingarna. Först ut var en sprint med start och mål på skidstadion i Otepää. En förhållandevis enkel sprint tyckte jag, som inte är någon sprintspecialist direkt och kan ha lite svårt med kluriga vägvalssträckor eller att hålla koll och högsta fart när det är knixiga gränder. Men det här klarade jag av tekniskt och det kändes ändå inte för lätt och tråkigt med bara löpning, så jag gillade det. Fortsätt läsa Euromeeting 2015

En avslutande SM helg

Jag fick avsluta mina SM lopp som jag inledde dem i April, med ett silver! Denna gång i stafett tillsammans med Helena och Annica. Den här gången fick jag chansen att springa sista sträckan igen, som jag gjort så många gånger tidigare i Täby OK när jag var yngre men inte lika frekvent de senare åren i Lidingö. Det kändes riktigt kul att få testa på utmaningen igen, men såklart även nervöst. Fortsätt läsa En avslutande SM helg

Starka tävlingskänslor och vilja

I helgen avgjordes långdistans SM på Muskö utanför Nynäshamn. Jag fick ett bra teknikpass i relevant terräng på fredagen och formen kändes bra inför helgen. Men efter lite frånvaro från Stockholmsterrängen sedan i våras kändes det skönt att helgen inleddes med ett kval, där jag i lugn och ro kunde komma tillrätta med tekniken och löpkänslan i den här terrängen. Fortsätt läsa Starka tävlingskänslor och vilja

O-ringen

Fem dagars tävlande i Borås är gjorda och det är en härlig trötthetskänsla i hela kroppen. Årets O-ringen blev en tuff historia, men väldigt kul med både bra tävlingar och roligt däremellan, även om vädret helt klart inte var det bästa för en vecka i juli. Jag var ganska osäker på formen när jag åkte ner till Borås för en vecka sedan. Det hade blivit tre veckors bra träning men efter förkylningen före sprint SM har jag inte riktigt känt mig i samma form som tidigare under våren. Jag tror också att jag omedvetet satte en lite större press på mig själv resultat- och prestationsmässigt inför årets O-ringen pga de fina resultaten under våren och jag ville visa för mig själv att jag kunde fortsätta hålla den höga nivån, både fysiskt och tekniskt.

Första och andra etappen var två tuffa långdistanser. Etapp 1 med mycket orientering och etapp 2 lite enklare och mer löpbetonat men fortfarande med mjukt och tungt underlag som snabbt sög energin ur benen. Jag märkte en stor skillnad på känslan i kroppen mot vårens tävlingar och fick flera gånger börja gå i backarna vilket jag i princip helt sluppit under våren. Den riktigt högsta farten fanns inte där längre, åtminstone upplevde jag det så i den här tunga terrängen. Så det var skönt att ändå se att mina lopp de två första dagarna räckte till 10de och 7e plats, 6-7 minuter efter täten per dag. Gjorde helt okej lopp tekniskt båda dagarna. Inga kontrollmissar och är nöjd med de flesta av vägvalen men har tappat på några vägval och var ibland slarvig med riktningen, framförallt i början på första etappen. Energin, och med den den mentala känslan och inställningen, gick ganska mycket upp och ner under de här två loppen. Efter vätskekontrollerna kunde det kännas bra under 10-15 minuter för att sedan hamna i en svacka igen och ha svårt att fokusera och tänka positivt och vara offensiv. Som tur var hade vi ganska tätt mellan vätskan så med påfyllning av sportdryck vid alla tillfällen jag kunde få klarade jag mig igenom loppen utan någon total vägg, men det kändes nära vid ett par tillfällen.

Sträcktider etapp 1, långdistans
Sträcktider etapp 2, långdistans

IMG_4111
Etapp 1, långdistans
IMG_4112
Etapp 2, långdistans
DSC_5813
Riktigt trött efter målgång! Foto: O-ringen

Min analys efter de två första dagarna var att jag ändå hade kvar farten från i våras i kroppen men att tävlingsuppehållet och kanske framförallt tiden sedan en ordentlig grundträningsperiod med mycket långpass var för lång efter hela vårsäsongens tävlingsperiod och att kroppen därför inte riktigt orkade hålla tävlingsfart över 80 minuter. Jag har heller inte sprungit i så här tungsprungen terräng på länge vilket såklart är något man måste träna på för att bli bättre på. Så det två första dagarna blev riktigt bra lopp för att hitta tillbaka till tävlingsfarten och flytet i orienteringen.

Tredje dagen var det sprint för elitklasserna. En kul och klurig bana i Borås centrum med ordentligt utmanande orientering i början och lite mer löpning mot slutet. Jag blev verkligen ställd på flera av sträckorna i början och gjorde ett större fel till 6an och fick spring runt ett extra hus i onödan. Tidstappet blev runt 20s men i övrigt var det ett bra sprintlopp och just på O-ringen handlar sprinten mest om att göra ett stabilt lopp för mig, placeringen är inte lika viktigt. Jag hade kul och det brukar vara ett bra betyg på både min form och banan när det gäller sprint. Extra roligt med all publik som verkligen höjer stämningen under loppet.

Sträcktider etapp 3, sprint

IMG_4130
Etapp 3, sprint
IMG_4135
Foto: Martin Ericson

Efter sprinten var det vilodag, som mest kändes som den gjorde mig tröttare men jag tror ändå att kroppen tyckte det var en bra idé inför avslutningen på tävlingsveckan som bestod av en medeldistans och den avslutande långdistansen med jaktstart.

Fjärde etappens medeldistans var en bra och tekniskt utmanande banan med många kortsträckor och riktningsändringar. Terrängen var betydligt mer stenig i botten och sikten och löphastigheten oftast begränsad av den täta skogen. Så min upplevelse under banan var inte alls att det gick särskilt fort men jag försökte pressa på även om stenarna var hala och besvärliga och jag svor en del över den nedsatta framkomligheten. Tekniskt hade jag ett skönt flyt och trots att jag mest ville hålla blicken på marken för att inte snava över stenarna tvingade jag mig att läsa kartan ofta och jag fick kontrollerna direkt och som jag ville. Trots lite besvärlig terräng och delvis ganska svåra kontroller som höll nere farten var jag ordentligt trött ganska tidigt på banan och jag tror även den intensiva fokuseringen som krävdes första halvan av banan påverkade mig mer än vanligt såhär efter tre dagars tuffa tävlingar. Beslutsförmågan var märkbart sämre mot slutet av banan och till 13de kontrollen har jag inte gjort en bra plan utan tagit ett för snabbt beslut att gå på den vänstra övergången. På den sträckan tappade jag drygt 40s och också ledningen på etappen. Orkade hålla ihop loppet bra och ledde när jag gick i mål och blev tillslut 4a på etappen, 36s efter Hausken och bara 6s från 3e platsen. Så nära, men ändå häftigt att se hur lite som saknas för en etappseger.

Sträcktider etapp 4, medeldistans

IMG_4138
Etapp 4, medeldistans
DSC_6751
Målgång på etapp 4. Foto: O-ringen
IMG_4142
Intervju efter målgång medan jag fortfarande har ledningen i mål och bästa tid till radion (kontroll 11) när alla passerat. Fin känsla! Foto: O-ringen

Härligt att få göra ett riktigt bra lopp och med en så fin slutplacering. Bra extra kick inför sista etappens jaktstart och i totalen låg jag nu 7a med runt 2.30 min upp till Helena på 6e platsen och 3 minuter ner till löparna bakom. Jaktstart är alltid speciellt och den mentalt tuffa upplevelsen under Swedish League finalen i våras gjorde inte saken bättre utan nervositeten var rätt hög inför långdistansen på etapp 5. Jag visste dessutom att det skulle bli tufft fysiskt med mycket stigning i början. Tanken på att behöva spurta var inte så lockande så jag var glad över den lucka jag hade till löparna framför och bakom och hoppades på att få springa själv hela banan. Det blev en kamp mot terrängen, tröttheten och de negativa tankarna och de besvärliga vägvalen och bördiga terrängen hjälpe inte direkt till att göra det enklare för mig den här dagen. Jag fick inte alls något bra flyt eller framförhållning utan sprang hackigt och fastnade i flera av passagerna. Det blev inga kontrollmissar men jag trodde ändå att jag skulle bli ifattsprungen pga de dåligt genomförda sträckorna och tröttheten jag kände gjorde det svårt att vända tankarna och försöka kämpa. Så mycket man hinner tänka under en långdistans, och så viktigt det är att ha rätt tankar. När jag mötte Alva på en stig på väg mot kontroll 12 blev jag lite mer taggad och vid 16de var jag ifatt Helena som läst fel på kontrollpunkten och tappat ett par minuter där. Vi låg sedan ihop de avslutande sluttningskontrollerna utför mot arenan och farten trissades upp. Efter lite utförslöpning kändes det som om jag kunde ha lite energi kvar till en spurt men efter en stark avslutning av Helena ner för sista kanten kunde jag aldrig täppa avståndet på asfaltsinlöpningen mot Borås Arena utan gick i mål några sekunder efter henne, som 7a. Skönt att ha det sista jobbiga gjort och nöjd att jag höll ihop loppet bra både tekniskt och mentalt, trots lite svajigt ute i skogen och att jag höll min placering. När jag klarade mitt mål att komma topp 20 förra året hade jag nog inte kunnat tro att jag skulle bli 7a bara ett år senare. Häftigt och också skönt att jag kunde visa för mig själv att farten och tekniken jag haft i vår inte var något tillfälligt, trots en fysiskt lite sämre känsla nu. Och även om sista etappen kändes riktigt tung och flytet inte riktigt fanns där blev jag 5a på etappen.

Sträcktider etapp 5, långdistans

IMG_4173
Etapp 5, långdistans och jaktstart
IMG_0141
Försöker spurta med de krafter som finns kvar att ge efter fem tuffa tävlingar.
IMG_4149
Trötta men nöjda Lidingötjejer. 3-3 gav statistiken efter fem dagar, om man frågar mig 🙂
IMG_4148
Topp 10 i D21 Elit.
IMG_0137
Bra och god energi efter hårda tävlingar.

En bra vecka med fem tuffa men roliga tävlingar som gett massor av motivation till sommarens träning och höstens mål!

Vill du se mer från O-ringen är dessa fem korta filmer från veckans etapper kul: O-ringen TV


Toppfoto: Etapp 4. Foto: Peter Holgersson

SM sprint

En väldigt utdragen vårsäsong avslutades i början av veckan i Sundsvall med SM i sprint och sprintstafett. Eller det kanske inte riktigt räknas som vårsäsong längre men eftersom jag i år knappt haft någon paus i tävlandet sedan april så känns det som en enda lång vårsäsong. Och för mig är det ganska ovanligt att tävla mellan Jukola och O-ringen, förutom kanske någon liten flerdagarstävling som är mer som bra träning, nu var det ju ett SM, eller ja faktiskt två, det handlade om. Anledningen till att sprint SM låg i slutet av juni i år var för att den var en del i SM-veckan som arrangeras två gången per vår (en sommar och en vinter variant) med massor av idrotter som avgör sina SM i en och samma stad under en vecka.

Vi inledde med ett kval till den individuella sprinten på söndagen. Dock blev det ett ganska avslaget sådant då vi var 34 startade i D21 på 40 finalplatser. Så det räckte med ett godkänt lopp för att säkra en plats i finalen på tisdagen. Efter midsommar fick jag en liten förkylning som gick över ganska snabbt men där täpptheten i näsan satt kvar ganska länge så även om jag hunnit träna tre dagar innan kvalet så kändes det skönt att det inte gällde något utan jag kunde köra igenom loppet på det sätt som skulle bli bäst för uppladdningen till måndagens sprintstafett och tisdagens final. Så det blev några intervaller under uppvärmningen och sedan ett kontrollerat lopp lite under den vanliga tävlingsfarten och med fokus på tekniken och att få framförhållning i kartläsningen. Bra med ett genrep eftersom sprint inte varit min mest sprungna distans i år…

Så jag gick vidare från kvalet och kunde börja ladda till att springa första sträckan i Lidingös förstalag på sprintstafetten. Men först lite härligt klubbhäng och middag hemma hos Alice och hela eftermiddagen bjöd på strålande väder och riktig sommarkänsla.

IMG_3527
IMG_3542

Starten på stafetten gick klockan 18 på måndagskvällen så vi startade dagen med en långfrukost och sedan en tur ut på Alnön innan det blev genomgång av taktik med klubben och lite vila. Sprintstafett är en ny distans och genomfördes första gången på VM förra året och detta blev det första svenska mästerskapet. Jag har sprungit en sprintstafett med samma upplägg (dam-herr-herr-dam) tidigare men då var det mer som en träning och jag minns inte ens om jag hade ett fullt lag den gången. I alla fall så sprang jag första sträckan då, som nu, vilket gjorde att jag ändå hade något att referera till när jag förberedde mig för loppet. Men jag fick inte riktigt den starten jag ville trots att jag inledde bra och var först vid min gaffel till 1an. Min SI-bricka hade inte startat vilket innebar att touch free funktionen vi skulle använda för att slippa stanna och stämpla och i stället bara kunna dra SI-pinnen inom 30cm från enheten inte fungerade. Jag hann springa iväg några meter från kontrollen innan jag insåg att stämplingen inta tagit och fick vända. Det var svårt att komma åt att stämpla i enheten med alla andra löpare kring kontrollen och efter att ha varit först vid kontrollen lämnade jag den nu sist i ledet. Så jag fick börja jaga ikapp och stämpla som vanligt i enheterna på resten av kontrollerna. Banan kändes ganska enkel och jag plockade en del lag och lite tid på gafflingarna och låg ändå ganska bra med vid varvningen men till 13de kontrollen tolkar jag definitionen fel och tror att jag ska till insidan av muren, när kontrollen egentligen sitter på andra sidan. Så jag springer in på en gård dit jag inte ska och får vända om och runda huset och muren. Missen tar runt 1 minut och jag växlar långt efter täten, alldeles för långt för att vara sprint. Så besviken och arg efteråt, en känsla jag knappt upplevt i år efter många stabila lopp och få sprintar, vilket är den disciplin där jag lättast blir arg och frustrerad över att det inte går som jag vill. Nick, Öystein och Helena på mitt lag springer bra från utgångsläget lite längre bak och plockar placeringar och vi blir tillslut 5a vilket ger både SM-löv och prispengar. Tur man har stabila och bra lagkompisar i stafett! Andralaget med Matleena, Erik, Julian och Emma gjorde väldigt fina lopp och låg före oss ända ut på sista sträckan och blev tillslut 8a! Så två Lidingölag på podiet!

GPS från sprintstafett

Resultat sprintstafett

IMG_3568
IMG_3572

På tisdag förmiddag var det sedan dags för nästa final, den individuella sprinten. Det blev en lång väntan i karantänen och det kändes skönt att äntligen få springa iväg till start strax före 12. Kroppen hade känts helt okej på stafetten kvällen innan, även om jag helt klart kände att farten jag haft i vår inte fanns där efter förkylningen men att jag i alla fall var fit for fight igen att klara ännu ett tufft lopp. Det blev verkligen ett tufft lopp, fast på ett lite annat vis än vanligt på sprint. Det var några längre sträckor med rejäla backar och jag fick acceptera att benen inte hade samma styrka och snabbhet i backarna den här veckan. Däremot är jag nöjd med att jag ändå hade krafter kvar att kunna hålla en hög fart hela vägen, trots en löptid på över 19 minuter för mig, vilket är långt för att vara sprint. Tekniskt gick loppet bra och jag hade mycket bättre framförhållning och ett annat lugn. Jag fick bra flyt hela banan och då är sprint så mycket roligare, även om kroppen känns tung och seg. Så med de förutsättningarna jag hade den här gången är jag nöjd med både mitt lopp och min 8de plats vilket gav mitt första SM-löv i sprint!

IMG_3595
Foto: Thomas Furuheim
IMG_3576
Foto: Skogssport

Eftersom tävlingarna gick i samband med SM-veckan finns också finalen som TV sändning på SVT play. Första timmen är herrarnas tävling där Mårten tog ett silver och andra timmen är damerna där Helena fick brons! Före oss sprang juniorerna och Emma vann D20! Vilken dag för Lidingö!

Sändningen på SVT play

GPS från finalen

Resultat final

Världscupdebut

Häftigt att äntligen få debutera i världscupen, och att då få springa både lång- och medeldistans i nordisk terräng gör det hela ännu lite bättre. Även om västra Sverige och Norge inte är den typen av nordisk terräng som jag är mest van vid så blir det ändå hemmaplan vilket alltid är lite extra kul.

Långdistansen gick en bit söder om Halden på onsdagen. Jag kände mig bra förberedd tekniskt efter att ha sprungit model event dagen före och formen kändes som jag hade lyckats behålla och bygga upp lite ytterligare från uttagningstävlingarna i Dalarna för några veckor sedan. Undervegetationen på en del av modelkartan var tung men jag kände ändå att jag hade bra styrka att ta mig fram genom den och i backarna. Innan start försökte jag tänka tillbaka på långdistansen i Åmål i början av vårsäsongen där vi inledde med två lite kluriga kontroller och sedan en tuff långsträcka och hur jag där fick känslan av att jag kunde börja loppet kontrollerat, ta mig tid till att hitta det bästa välvalet på långsträckan och trots lite dåligt genomförande i början av långsträckan hade jag ledningen totalt efter den. Så det kändes som den taktiken var en bra plan även nu. Som jag väntat mig började banan med tre kortare sträckor i bitvis lite diffusare terräng och till 4an kom en långsträcka. Jag var noggrann men inte passiv och fick kontrollerna bra. Tog mig tid till att bestämma vägval och genomförde det okej, men med några tidstapp framförallt kring sjön på mitten av sträckan där det var blötare och risigare än jag trott och jag höll inte uppe farten så bra som jag borde. Men i det här startfältet räcker inte en okej inledning och jag var ikappsprungen med 2 minuter av norska Kamilla Olaussen redan där. Det gjorde att jag började tvivla på min egen fart och förmåga att välja rätt vägval i den här terrängtypen. Inte bra att börja tvivla på sig själv och efter en sämre sträcka till 6an och en miss på 7an hade jag svårt att känna mig lika stark och offensiv som på tävlingarna under våren. Kom ihop med Kamilla igen mitt på långsträckan till 9an och trodde att jag tagit fel vägval igen, när det egentligen var jag som sprungit in lite tid på henne efter mina missar på kontroll 6 och 7. Så lätt det är att tolka fel och tro en massa saker under ett lopp när man egentligen inte har hela situationen klar för sig. Så onödigt men så svårt att låta bli att bli påverkad av det. Vid varvningen fick jag i alla fall höra att Kamilla gått bra fram dit och det kändes lite bättre. Fick mer energi, dels mentalt och klarade av att göra en omstart därifrån, dels i form av gel och sportdryck vilket också gör tankarna lite mer skärpta på uppgiften och inte på placering och annat onödigt. Hade helt klart en bättre känsla och mer offensiv löpning efter varvningen och kände mig stark när det blev lite mer undervegetation och backar men också bättre sikt så att jag fick ett annat flyt i orienteringen. Hade kunnat vara ganska nöjd med loppet om jag klarat av att genomföra sista slingan så hela vägen men ett parallellfel till 14de och även en miss på kontroll 15 innebar ytterligare närmare 3 minuters tapp och ett lopp jag verkligen inte är nöjd med totalt sett. Lite kul att det ändå precis räckte till en 30de plats och därmed poäng i världscupen på mitt första lopp. Men besviken över att inte göra vad jag vet att jag kan och gjort hela våren.

Resultat och GPS

2015-06-03 Världscup lång Halden
Långdistansen med vägval
IMG_2765
Stämplar vid sista kontrollen. Foto: Jens Erik Mjølnerød
IMG_2763
Bra backe uppför på både varvning och spurt. Foto: Svensk Orientering

Efter långdistansen väntade tre dagar utan tävling för mig. Först en tävlingsfri dag för alla. Jag åkte med ett gäng till Haldens klubbstuga på Høiås på förmiddagen och sprang ett distanspass på stig. Så fina omgivningar och skog. Dessutom första dagen med lite sommarkänsla. Efter löpturen blev det en tur till Fredrikstens fästning där sprintstafetten skulle gå på fredagen och därefter en härlig dag i solen.

IMG_2793
IMG_2796
IMG_2805
IMG_2819
IMG_2871
IMG_2837
IMG_2848
IMG_2859

På fredagen sprang jag en fin medeldistansträning på morgonen, sen blev det mest häng ute i det fina vädret innan det var dags att dra till fästningen för att heja fram Sveriges tre lag på sprintstafetten. Det var en kul tävling att vara publik på och det gick att följa löparna bra från arenan och via GPS. Väldigt spännande mot slutet med två av de svenska lagen i ensam ledning på sista sträckan och det blev tillslut seger!

IMG_2909
Från morgonens medelträning
IMG_2932
Helena Jansson på väg mot sista kontrollen och seger för Sverige lag 1 i sprintstafetten.
IMG_2992
Prispallen på sprintstafetten, Sverige, Danmark, Schweiz.

Efter sprintstafetten var det flytt från Halden till nytt boende i Sverige och såklart firande av den svenska segern på kvällen.

Jag var ute på en till medelträning på lördag förmiddag och började känna mig riktigt sugen på att snart få tävla igen. Efter lunch och lite lugnt häng på boendet drog vi ut till Lysekil för att heja fram svenskarna som sprang sprint. En bra dag för laget även idag men tyvärr blev tävlingen tillsist struken pga problem med stämplingssystemet. Men många bra prestationer av svenskarna och en fin eftermiddag i Lysekil.

IMG_3003
IMG_3006
IMG_3010

Så var det söndag och äntligen min tur att tävla igen! Det kändes riktigt bra före start och ute på uppvärmningskartan hade jag bra flyt tekniskt och gillade kartan och benen var pigga och starka. Härlig känsla och jag hittade ett bra lugn mentalt och min plan var att hålla kartkontakten, vara noggrann med riktningen och springa offensivt. Gick bra till första kontrollen och fick den direkt. Tyckte andra såg lite klurig ut så läste ganska noga hur jag skulle ta kontrollen och vilken ingång jag ville ha medan jag sprang ut från 1an mot mossen. Planen var att gå ganska rakt på, alltså höger om den gula höjden mitt på sträckan och vara noggrann med riktningen därifrån. Passerar mossen och hinner tänka att oj kom jag så långt åt vänster på höjden, men bestämde mig för att jag ändå ville runda till höger om gulhöjden så viker av något höger. Funderar någon sekund över hur hög höjden känns men fortsätter hålla koll på kompassen och gör en liten högersväng för att slippa högsta punkten. Börjar ana att något inte helt stämmer när höjden till höger om mig känns värdigt mycket större än en kurva plus en punkthöjd men ser inte riktigt pga den täta granskogen så fortsätter lita på riktningen och väntar på mossen. Men det kommer ingen mosse när gulhöjden tar slut och i stället står jag nedanför ett flera meter hög stup. Blir väldigt ställd och får inte alls ihop vart jag kan ha hamnat. helt ologiskt tänker jag att det är branten mellan kontroll 2 och 3 jag hamnat vid och fortsätter upp på höjden framför mig för att se sluttningen där kontrollen ska vara. Men när jag kommer upp på den lilla höjden är det bara en stor grön utförssluttning framför mig. Förstår vart jag hamnat, vänder om och får kontrollen direkt. Tappar 3 minuter på den svängen men klarar relativt bra av att fortsätta fokusera på orienteringen och får 3an och 4an bra. Väljer rakt på till 5an och har hög fart genom mossen men tappar lite tid mot de som startar senare på att vassen är hög och svårt att ta sig igenom. Hade varit bättre med ett vänstervägval på stig så här tidigt. Offensiv löpning genom den tunga undervegetationen och är riktigt trött efter långsträckan men håller nere farten lite till 6an där det är lite diffusare för att få den direkt. Bra även till 7an och tar stigen runt till 8an vilket känns skönt för benen men blir ganska tufft ändå i den hårda motvinden. Kanske var  lite för trött efter stiglöpningen för tror att jag är högre upp på höjden, upp mot det gula, och viker ner vänster i stället för upp höger precis vid kontrollen. Ingen kontroll och fortsätter tro att jag varit för högt upp men ser lite längre ner stigen och viker upp mot kontrollen. Ytterligare drygt 1 minuts miss. Bombar rakt på till 9an och gör rätt beslut när jag väljer att gå runt höjderna på första halvan av sträckan till 10an. Bra och snabb orientering resten av kontrollerna fram till varvningen och attackerar det höga gräset ute på ängen så att benen är ordentligt möra på väg upp för backen till kontroll 13. Men känner att det är bara att ge allt hela vägen och trycker på bra i backarna även om benen är grymt trötta nu. Kommer lite för mycket vänster till 14 men styr upp och tappar bara 10talet sekunder. Fin chans till att pressa ut det allra sista i motvinden på upploppet och får ändå ha ledningen i mål i några minuter och sitta i ledarstolen. Finns alltid fördelar med att starta tidigt.

Såklart är det helt omöjligt att ha över 4 minuter i bomtid och få en okej placering på en världscup, inte heller kan jag vara nöjd med ett sånt lopp. Men det finns mycket med loppet idag som är väldigt bra och på den nivån jag har kunnat hålla tidigare under våren. Det känns grymt skönt att veta att det inte är långt bort och att jag verkligen har höjt min kapacitet i år, även i den högsta konkurrensen. Tråkigt bara att göra vårens två sämsta lopp när jag äntligen får chansen att springa världscup. Men det kommer fler chanser, och de ska jag ta!

Resultat

2015-06-07 Världscup medel Munkedal
Medeldistans i Munkedal

Finalhelg i Swedish League

Undrar om jag någonsin varit så här trött efter målgång på en tävling tidigare?! (Foto: Lars Rönnols) Jag tog verkligen i allt och fick pressa ut de allra sista krafterna jag hade under de sista kilometrarna på söndagens final. Det fanns ingen extra växel att lägga i, den jag kände att jag hade och kunde utnyttja på långsträckor och lättare partier på långdistansen förra helgen. Jag fick helt enkelt bara slita mig fram och trots att hjärnan skrek stopp och stanna och ge upp så gjorde jag inte det utan matade på, som i trans de där sista kilometrarna.

Det var en ganska tung finalhelg för mig, fysiskt och mentalt, resultatmässigt strålande och det är jag verkligen så nöjd över. Men lustigt att det kan svänga så på en vecka. Eller kanske inte lustigt alls egentligen, om man tänker efter. Efter uttagningsbeskedet i måndags om att jag får springa världscupen i juni gjordes träningsplanen med fokus på lång- och medeldistansen jag ska springa i Halden och Munkedal om lite drygt en vecka. Det innebär lite mer träning och därför mindre fokus på att jag skulle känna mig pigg den här helgen. Så den fysiska känslan har sina naturliga förklaringar. Mentalt blev förra helgen i Dalarna en stor urladdning efter att jag laddat inför den helgen i stort sett genom hela vintern. Så när uttagningen sen kom blev det naturligt att börja tänka framåt mot världscupen, vilket gjorde att helgens tävlingar helt klar kändes mindre viktiga.

Jag har ganska lätt för att bli nervös och vill det också för att känna att jag är laddad och redo för tävling. Men den här gången hände inget. Jag såg fram emot tävlingarna i Umeå och visste att det skulle bli magiskt fin terräng och kluriga banor, vilket passar mig och brukar kunna kännas extra motiverande. Men helt klart var det inte en lika fokuserad och målinriktad Anna som ställde sig på startlinjen i lördags. Jag hade liksom ingen press på mig själv och då blev jag heller inte riktigt motiverad för att tävla. När jag tänker efter har jag upplevt samma känsla på finalhelgen även tidigare år.

Loppet inleddes bra orienteringstekniskt men löptekniskt kunde jag inte hantera den steniga bottnen och berghällarna med blöt renlav. Jag gled, halkade och snavade och kände mig inte direkt som en elitlöpare. Det gjorde att jag hade svårt att hitta flytet i kratläsningen och fick ingen bra känsla. Gjorde ett litet parallellfel till 4an och sedan ännu ett vid 6an, efter en annars väl genomförd långsträcka. Därefter var Helena Jansson, som startade 2 minuter bakom mig, ikapp och jag lyckades inte riktigt göra mitt eget lopp utan påverkades en hel del av hennes beslut och tog mig inte tid att göra en egen plan för varje sträcka. Så när jag kom i mål, på en urfin 4e plats, hade jag ändå inte den där härliga känslan av mental trötthet på grund av totalt fokus i 40 minuter utan lite mer ”skönt att vara i mål” känslor. Konstigt det där… och hur det kan påverka så mycket, och ändå bara vara tankar.

Resultat

2015-05-23 SL medel Umeå
Medeldistansbana.

När sedan startlistan för söndagens final och jaktstart var klar och jag insåg att jag låg 2a i totalen kom nervositeten ordentligt. Jag brukar tycka att jaktstart är lite svårt och ovant men tidigare har den här finalen för mig handlat om en plats kring topp 10-15 och även om det har känts viktigt då så blev det här av en helt annan dimension. Jag försökte tänka mig det som ett helt vanligt långdistanslopp med individuell start, eftersom jag hade drygt 4 minuter fram till Emma Klingenberg och 1.34 min bak till Josefine Engström. Nästan som en individuell start. Men ändå kände jag mig på något vis jagad och när jag då inte fick 1an direkt, trots att jag var så nära och tyckte att jag hade bra koll, kunde jag inte tänka helt klart när jag försökte läsa in mig utan sekunderna gick snabbt tills Josefine redan var ikapp och vi fick tag på kontrollen. Efter det blev det ett slags parlopp där jag tror vi båda påverkades ganska mycket av den andra och inte riktigt klarade av att ta egna beslut. Bra i och för sig att hjälpas åt på en jaktstart för att hålla de andra bakom sig men inte helt optimalt för tekniken för min del. Blev lite svajigt och några krokar. Men också en hel del bra sträckor och jag lyckades få bra flyt i orienteringen till och från. Fysiskt kunde jag inte trycka på så som jag ville riktigt, kanske också lite beroende på terrängen, men det gick också lite upp och ner under loppet.

IMG_2487
Varvar ihop med Josefine Engström. Foto: Lars Rönnols

Vid varvningen fick vi höra att avståndet upp till Emma bara var runt 1,5 minut, men här kom också dödsstöten för min mentala inställning: Tove var på väg i kapp, hade plockat in över 6 minuter av vårt försprång och hade bara kring minuten kvar upp till mig och Josefine. Ville bara kunna lägga i nästa växel och segla ifrån, som det kändes efter varvningen förra helgen, men i stället kändes benen som bly och mentalt var jag så kraschad att jag bara ville gå av där och då och skita i allt, slippa pressen från mig själv. Men jag bet i och när Tove väl var ikapp vid nästa kontroll fortsatte jag att bita i och utan att veta vart jag fick krafterna ifrån så gav jag mig inte, jag bara skulle hålla hennes rygg ända in. Det gick! Jag klarade det, och tog en fantastisk 3e plats i totalen! Vilken känsla att lyckas när jag först varit nere i källaren och vänt med mitt självförtroende och sedan ändå lyckas kämpa in i det sista. En seger för självförtroendet efter en annars lite tuffare helg.

2015-05-24 SL final Umeå
Finalbanan.

Totalresultat Swedish League
Resultat (sträcktider final)
GPS från finalen

IMG_2486
Foto: Lars Rönnols
IMG_2488
Foto: Marcus Ramström

Elitidrott är inte alltid guld och gröna skogar, spikrak väg framåt. Det är oftast allt annat än det. Att hitta den rätta känslan i det man gör, och att förstå varför det inte alltid stämmer. Att då kunna hitta tillbaka och ta lärdom av vad som hänt.
Så jag tar in och njuter av vårens fantastiska resultat, lär av de nya erfarenheterna och sparar på godbitarna. Snart är det dags för nya äventyr och utmaningar!

Skarpt läge

I helgen var det äntligen dags för de där uttagningstävlingarna som hela vintern och våren varit de viktigaste individuella tävlingarna för mig för att få chansen att senare i sommar få tävla med landslaget i den blågula dräkten. Jag gillar när det är tydligt uttalat vilka tävlingar som är ”testlopp” och viktiga att prestera på. Jag har lättare att jobba mot ett sådant mål, till skillnad mot om tex alla tävlingar i Swedish League under hela våren skulle vara grundande för en uttagning. Nu har jag kunnat ha den här helgens tävlingar som målbild under vintern och motiverats av att tänka på dem. Så det är alltid en lite speciell känsla när en sådan helg väl kommer, först har den så långe känts så avlägsen, som en dröm, och så plötsligt är det dags att prestera. Då är det skönt att veta att alla förberedelser är gjorde på bästa möjliga sätt och det är bara att lita på sin egen förmåga.

Helgen bestod av en sprint i Säter på torsdagen, följt av medeldistans med samma arena på fredagen och avslutades sedan med en långdistans i Bjursås. Jag valde att avstå sprinten. Tycker att skogsdistanserna just nu är där jag har bäst chanser och också det jag tycker är roligast. Så för att optimera känslan inför dem, både fysiskt och mentalt (eftersom jag ganska lätt kan bli rätt så irriterad av ett dåligt sprintlopp) kändes det smartast att inte springa sprinten alls. Det gjorde att jag i stället fick tid till att komma ut på en karta under torsdagen. För att jogga ut kroppen lite och för att få en bild av vad som kunde vänta under helgen. Bra för en stockholmare att få känna på lite ordentliga backar och högt blåbärsris igen för att inte bli allt för förvånad på själva tävlingen.

IMG_0124

Så fredagens medeldistans blev min första tävling för helgen. Jag var helt klart lite extra nervös, ungefär i klass med på 10Mila, men hade planen klar för mig. Det var orienteringen som gällde, fullt fokus på den, sen försöka pressa på ordentligt i löpningen när det gick och tekniken tillät. Försöka vara offensiv. Såhär i efterhand har jag ändå lite svårt att riktigt vara nöjd med loppet. Tekniskt gick det felfritt, utom att jag tappade lite tid på mitt vägval till 8an, men det var ändå ett beslut jag tog där och då, dock felaktigt, men ingen bom. Så ett tekniskt bra lopp borde, och brukar, jag vara nöjd med, men den här gången blev jag lite väl passiv och då infinner sig inte den där riktiga flyt-känslan och då är det svårt att känna sig riktigt nöjd efteråt. Men det var en lurig bana och en terräng med stora variationer i sikt vilket gjorde att farten hela tiden behövde anpassas. Jag gjorde det jag behövde för att säkra upp ett bra lopp, vågade sänka farten för att inte chansa. Slutade på 7e plats, 2.32 efter segrande Emma Klingenberg, med en känsla av att det fanns mer att ge till långdistansen två dagar senare.

Resultat och GPS

2015-05-15 Swedish League medel Säter
Medeldistans i Säter.

Lördagen blev en lugn dag med lite återhämtningsjogg och senare på eftermiddagen och kvällen samling och middag med landslaget. Kvällen avslutades på bästa sätt med en urban med klubben arrangerad av Frida och Fredrik. Alltid lika kul! Och intressant att se hur tävlingsfokuset infinner sig om så bara för en 3 minuter lång urban.

IMG_0159
Fin utsikt från toppen av backarna i Romme Alpin.

IMG_0187
IMG_0177
IMG_0189

Söndagens stora snackis var vädret, egentligen kanske inte så mycket under själva söndagen utan mest dagarna före. Prognosen visade 2-3 grader och snöblandat regn för hela söndagen. Klassiskt Skottlansväder med andra ord, precis som på långdistanstävlingen under lägret. Skönt att i alla fall vara förberedd på det den här gången, och veta hur jag reagerade då, för att kunna dra nytta av situationen den här gången. Förutom min inställning hittade jag också två andra moment som saknades i Skottland och som kunde göra dagens lopp till en något lättare utmaning, SI (i stället för emit) och plastficka på kartan. Man får glädjas åt det lilla.

Det blev aldrig så farligt egentligen. Sprang med underställströja och det var helt klart skönt, så lite kallt var det allt, men slapp vantarna och tror inte det regnade särskilt mycket när jag sprang. Klurig inledning med kortkontroll till första i ett väldigt detaljerat och stenigt område. Fick stanna till fler gånger på bara några få meter för att verkligen få koll på kurvorna och fick tillslut kontrollen utan någon sväng men med en del sekunder tappade på kartstopp mot en optimal kontrolltagning. Men lyckades hålla mig lugn och tänka att det var bättre med 30 sekunders tapp på extra kartläsning än minuter på en miss. Det fanns gått om kilometrar kvar av banan att tjäna in den tiden på. Långsträckan till 2an var precis vad jag hade tänkt när jag tittade på den gamla kartan före tävlingen var den optimala utmaningen i den här terrängen. En lång sträcka, flackt utför, med relativt lätt orientering större delen av sträckan, där farten successivt ökas, och sedan en avslutning rakt in i det detaljrika området med kurvbild som var lite klurig att få ett tydligt grepp om vid första anblicken. Så när jag såg sträckan hade jag planen helt klart för mig, hög fart fram till hyggeskanten och sedan noggrann riktning och våga stanna upp om så krävdes för att få en bild över hur kurvbilden såg ut sista biten in mot kontrollen. Klarade att följa min plan helt och fick kontrollen bra. Resten av de lite kortare sträckorna i det detaljrika området gick bra tekniskt men jag hade lite problem att få flyt i löpningen med den steniga bottnen. Lite tidstapp, runt 40s, till 5an pga dålig riktning. Sprang förbi det svarta krysset men när jag sedan lyfte blicken för att se kanten på grönområdet kollade jag inte av med kompassen och drog för mycket höger. Insåg det så fort jag kommit ur grönområdet men den längre sträckan det blev att springa tog ändå lite tid mot en ren sträcka mer rakt på. Det kändes skönt med en långsträcka till 9an och att få komma ur det steniga området där jag fått spänna mig ordentligt för att klara av att springa och benen började bli trötta av den tekniskt löpningen. Kunder pressa på ordentligt uppför mot vätskan och på småstigarna. 11an var banans klart tuffaste sträcka. Tugga, tugga uppför på ängarna. Skönt med lite utför och vätska på varvningen. Fick höra att jag ledde med 30 sekunder där och fick nya krafter att pressa på ännu hårdare under sista varvet. Lite längre sträcka uppför till 13de och jag körde på så hårt jag kunde. Var ordentligt trött när jag stämplade vid punkthöjden men hade fått upp farten och kunde orientera offensivt på resten av banan in mot mål. Lite svajigt ner mot näst sista och hann bli lite osäker uppe på höjden, kände att jag var på gränsen till att tröttheten tog överhand över tankarna men lyckades bromsa in, skärpa hjärnan ett sista försök och fick kontrollen. Ledning i mål och när alla passerat varvningen låg jag 4a där. Men med mitt starka sistavarv räckte det ända till 2a plats efter att alla kommit i mål, bara 56 sekunder efter Josefine Engström som tog en fin seger. Skönt att känna att allt fungerar så bra, både tekniskt och fysiskt och att jag lyckats pricka in formen så bra till dessa viktiga tävlingar!

Resultat

2015-05-17 Swedish League lång Bjursås
Långdistans i Bjursås.
IMG_0204
Foto: Skogssport
IMG_0203
Topp 6 i D21E. Foto: Lars Rönnols

Toppfoto: Lars Rönnols