Venla

Årets Jukolahelg bjöd på en kort och intensiv visit i Finland. Efter världscupen åkte jag hem för några dagars träning och lite paus efter en härlig men intensiv världscuprunda. Det var skönt att få komma hem, stänga en tävlingshelg, bara vara några dagar och sedan öppna upp nästa. Därmed anslöt jag till klubben i Finland lite senare än vanligt inför Jukola. En sväng på träningskartan och en titt på arenan hanns ändå med under fredagseftermiddagen, och sedan till boendet för lagsamling och uppladdning.

På tävlingsmorgonen blev det sedvanlig jogg med de som ville från klubben och därefter lagfotograferingar. Redan nu var det dags för de första tjejerna att lämna boende och åka mot arenan och starten av Venlakavlen. Jag fick några timmar till att fördriva på boendet innan det var min tur att åka.

Som planerat hann vi precis lagom till att se starten. En mäktig upplevelse när drygt 1700 lag står uppställda för start och tystnaden lägger sig över arenan sekunderna före startsignalen ljuder. Och sedan är allt igång. Förstasträckan, med Helena i mitt lag, följs på storbildsskärmen. Hon går precis sådär stabilt och bra som vi har hoppats på. Jobbar sig stadigt upp genom toppen av startfältet och tar sina gafflingar utan minsta tvekan. Vi växlar som 11a, 2.16 efter täten men med under minuten upp till andraplatsen då Halden har fått en liten lucka på förstasträckan.

Sedan är det dags för mig som sistasträckslöpare att gå bort till klubbtältet och börja byta om. Nervositeten stiger i takt med att jag får hålltider om hur Ausrine går ute i skogen av klubbkompisarna i tältet som ivrigt följer med på liveresultaten. 11a +2.04. 7a +1.40. 5a + 1.43. 2a + 1.45. 2a + 1.42. När jag inser att vi är med uppe i den absoluta toppen, som 2a efter ledande IFK Göteborg, gör fjärilarna i magen några extra varv. Jag får stå i tältet och fokusera för mig själv några minuter för att landa i mina tankar som vill flyga iväg åt alla möjliga håll. Men jag lyckas hantera anspänningen och efter några minuter har jag lugnat ner mig själv och känner mig bara så redo. Jag vet fortfarande inte vilket utgångsläge jag kan få, men nu vet jag att jag är redo för allt. Ausrine kommer till tältet och jag kan få några sista peppande ord innan jag sticker iväg för uppvärmning. Möter Johan direkt, som med ett litet flin frågar ”är du nervös eller?”. Men jag vet att han vet precis hur jag känner mig efter att ha varit i samma situation själv många gånger tidigare. Jag får några både lugnande och peppande ord, och nu vet jag att det enda jag vill är att gå ut och göra jobbet och njuta. Njuta av utgångsläget, av hur hårt jag har jobbat för att kunna bemästra just den här situationen, av känslan av att vara stark och säker ute i skogen, ensam eller i grupp.

Den första delen av uppvärmningen blir lätt när jag bara har dessa tankar i huvudet. Sedan är det dags att gå in i växlingsområdet. Få på mig GPS, scanna nummerlapp och nolla blickan. Sedan tar jag ett varv där inne för att hitta vart Tero står med vatten och liveresultat. Kommer fram till ledarna och får veta att Emma har tappat fram till andra radion, till 10de plats och nu är vi 6 minuter efter täten. Åh, lider med Emma som är där ute i skogen och kämpar och jag vet precis hur tufft det är att göra en så stor miss i en stafett. Men så lätt det är att råka dras med någon annan, om så bara för några sekunder, och sedan inte kunna läsa in sig exakt vart man är och tvingas stanna och släppa gruppen. Får ändå positiva besked om att det är nära till många av lagen framför och det går att plocka placeringar med ett bra lopp. Siktet ställs nu om och jaktinstinkten tar vid. Bara fokus framåt. Värmer upp ytterligare några varv och kommer tillbaka för mer livetider. Emma ligger i en klunga runt placering 10, det finns många platser att plocka och chans på topp 4. Jag joggar ner och ställer mig vid växlingsplanket för att vara redo. Gruppen med löpare kommer, men ingen blå Lidingötröja. Jag har svårt att uppskatta tiden och bryr mig inte så värst om den heller, jag ska ut och göra vad jag kan, oavsett vad som har hänt tidigare i stafetten. Emma kommer till växlingen och jag ser inga andra lag på samma sträcka runt omkring, så jag kommer få gå ut ensam. Skönt, då kan jag komma in i loppet bra och få upp en hög fart som jag själv sätter. Emma gör en så bra växling, håller modet uppe, kämpar hela vägen fram till växlingsplanket och ger mig fina peppande ord att ta med ut. Så starkt av henne i det läget!

Mitt lopp blir inte så värst spännande. Jag håller en hög fart från start och känner att kroppen svarar bra. Det är mycket folk i skogen från tidigare sträckor och jag kan aldrig riktigt urskilja vilka som springer sistasträckan av de löpare jag ser. Jag orienterar bra hela vägen, kan hålla hög fart tack vare alla upptrampade stigar i skogen och den lättlästa kartan som gör att jag på få ställen behöver sakta in något alls. Ett ganska tufft lopp fysiskt därför, och jag är trött på slutet, men går bra hela vägen in i mål. Vi blir 17de lag i mål, 11.44 minuter efter segrande Fredrikstad som vinner med nästan 4 minuter före IFK Göteborg. Jag har 17de snabbaste tid på sträckan, 3.22 min efter Tove som är snabbast med dryga minuten, ett lopp som jag är nöjd med att genomföra ensam och från det utgångsläget.

Stafett är stafett och precis allt kan hända. Att springa i ett lag och dela sin prestation med de andra förstärker alla känslor och upplevelser. Det gör det till något helt fantastiskt, och till något väldigt speciellt. Vi bevisar återigen för oss själva att det är långt där uppe vi hör hemma. Vi vet att vi kan och vi vet att oftast så sitter alla de små detaljerna där precis så som vi vill ha dem, bara inte riktigt den här gången. Men en dag!! (Åh nu kommer fjärilarna tillbaka! 😉 )

GPS str 4 | Resultat

2019-06-15 Venla str 4

Toppfoto: Peter Holgersson

Joensuu Jukola

Jag åkte till årets Jukola på onsdagen för att hinna få några fler pass på karta i terrängen och förbereda mig ordentligt inför helgens stafett. Och visst var det bra att få de där teknikträningarna dagarna före, men för mig blev det i stället viktiga dagar i Finland för att hinna komma till ro med allt annat som snurrat runt i huvudet och bara få vara.  Fortsätt läsa Joensuu Jukola

Venla

Sista rycket på en lång vårsäsong blev Venlakavlen i Finland förra helgen. Alltid kul med stafett och därmed var det inga problem att ladda om och få ny motivation till ett sista tävlingslopp för säsongen. Motivationen bland löparna i klubben kändes på topp och efter att ha tagit ytterligare kliv upp i resultatlistan, och framförallt närmare täten än någonsin i tid, på 10 Mila var vi laddade för att göra fler bra stafettlopp nu. Lidingö ställde upp med fem lag i Venlakavlen och jag sprang sista sträckan i förstalaget. Fortsätt läsa Venla

Venla

Jag hann inte vara hemma många dagar efter världscupen innan det var dags för nästa resa. I onsdags kväll var det dags att åka över till Åbo och Finland för några dagars träning i relevant terräng inför årets andra stora stafett som gick där i helgen. Ett gäng från Lidingö hade åkt över kvällen före och sedan droppade folk in under veckan. Jag fick två fina pass på karta under torsdagen. Ett lugnt och en stafetträning, båda i fantastiskt fin terräng med öppna berghällar och kul orientering. Det kändes bra att ha varit över till Finland redan i mars och fått ordentligt koll på terrängen redan då, så dessa träningar blev mer för att hitta tillbaka till vad vi kom fram till den gången och för att se hur skogen var nu, med utslagna blad och uppväxt blåbärsris. Träningarna gick fint och jag kände att terrängtypen passade mig bra. Några tuffare backar att ta sig upp för, snabblöpta berghällar där det gällde att kunna tempoväxla och kluriga sluttningskontroller som krävde fullt fokus och kartkontakt.

IMG_3090

Fredagen blev en lugnare dag där vi kollade in arenan och sprang några kontroller på model event som fanns just intill tävlingsterrängen. Sedan lite häng i solen, äntligen en dag med riktig sommarkänsla (!), fika i Åbo och mot kvällen samling med laget och coacherna för taktiksnack och göra en plan för tävlingsdagen och loppet.

IMG_3155
Härligt väder och skön stämning.

Jag kände mig lugn på morgonen och innan start. Det är alltid en lång väntan på att få starta när tävlingen går på eftermiddagen men den här gången klarade jag av bra att hålla nervositeten på en lagom nivå och var väldigt laddad och sugen på att springa. Ett stort gäng både tjejer och killar körde morgonjogg ihop från boendet och det kändes att stämningen var bra i hela gänget.

Sarina sprang första sträckan i mitt lag och gjorde ett bra lopp. Men någon miss i de svåra sluttningarna gjorde att vi hamnade lite efter absoluta täten och överlag blev det väldigt utdraget redan efter första sträckan, som i år var den näst längsta efter sista. Sträcka två och tre var något kortare och där sprang Annica och jag. Annica gick starkt och plockade både platser och tid på täten. Hon plockade en minut ganska snabbt och därför blev vi inte så förvånade när radiotiderna just innan växling visade att hon nu var i ledningen. Blev lite extra nervös men kände också att det skulle bli riktigt kul att få gå ut i tät och kämpa mot de allra bästa där framme. Tyvärr var det något fel på tiderna och Annica låg inte först men hade plockat till 13de plats och skickade ut mig på tredje sträckan 2.27 efter ledande Leksands OK. Efter att ha hört från Sarina att det var en hel del svåra sluttningskontroller och att jag trodde att Annica måste tappat tiden hon var efter på misstag och kanske en längre gaffel mot slutet väntade jag mig en kul orienteringsutmaning när jag stack iväg. Men efter den långa snitslade biten till startpunkten blev det inte så mycket svårare orientering de första kilometrarna. Öppen och lättlöpt skog gjorde att man såg långt och kunde hålla högsta fart enda in i ringen och passeringen vid tv-kontrollen vid sjön gav en del stiglöpning. Jag såg ingen annan löpare från min sträcka, men en hel massa andra från sträcka 2 så jag lade ingen extra energi på att fundera över vilken sträcka de sprang, oftast märktes det ganska tydligt på farten. Så jag gjorde mitt och försökte springa på så hårt det gick eftersom jag misstänkte att det skulle komma något svårare parti där farten skulle bli lägre. Längst bort på banan fick vi några svårare kontroller och lite mer kupering men helt klart var det betydligt mindre del av banan än jag väntat mig och tillbaka mot mål blev det mer platt stiglöpning och öppen och tydlig skog igen. Så de spekulerade 41 minutrarna blev för Helena Jansson, som vann sträckan, i stället bara 32 och för mig 36. Men ändå lyckades jag missa en minut på en av sluttningskontrollerna. Till 7an vill jag runda högsta toppen vänster, men när jag kommer upp till mossen ser den gråa höjden med stora stenen framför mig ut mer som ett stup och jag tror att jag hamnat längre ner vänster. Därför viker jag av höger mer än jag ska och kollar efter den stora stenen i sluttningen. Ser inte stenen men kommer ner till dubbelstenarna i grönområdet, som jag inte uppfattar är två utan tror är stenen just ovanför min kontroll och jag fortsätter ytterligare några meter ner innan jag förstår vart jag är och får min kontroll. Så efter lite strul till 7an men annars ett bra lopp växlar jag ut Helena på sista sträckan som 9a, dock 6.29 min efter Leksands OK som var kvar i ledningen. Helena gör ett fint lopp mot det tuffa motståndet på sista sträckan och håller tiden vi är efter täten och vi blir tillslut 10a. Det är många bra lopp även från tjejerna i andra och tredjelaget och vi blir två lag på prispallen, topp 20! Riktigt häftigt och kul med en så hög nivå på alla tjejerna.

IMG_3202

2015-06-13 Venla str 3

Tack alla löpare och coacher för en härlig långhelg i Finland! Det är alltid lika kul att få vara med det här gänget ut på resor och även denna gång var allt ordnat till det bästa in i minsta detalj!

IMG_3212

Vårsummering

2014-05-15 14.49.27

Den intensiva våren har bara rusat förbi och så plötsligt tog det slut. Som vanligt efter Jukola känns det alltid både skönt och ledsamt att tävlingarna är över för några veckor. Skönt för att äntligen få lite mer tid till att träna ordentligt och mot ett mer långsiktigt mål än nästa helg men tråkigt att inte få fortsätta tävla och få nya utmanande banor och terränger att klara av. Formen höll i sig länge i år och kanske just därför blev jag inte heller lika sliten mentalt av allt tävlande. När det går bra är det ju extra kul och motivationen inför nästa helg höjs ytterligare.

Efter en lätt förkylning och en helg hemma utan tävlingar var det dags för VM-tester i Italien i mitten på maj. Jag åkte ner med ett gäng lidingöare och fick en fantastisk resa även om den tog slut alldeles för fort. Förutom att springa VM-test på medel- och långdistans blev det några fina träningar och toppturer. Lite otur hade vi med vädret och fick inte så vackra vyer som jag hoppats på uppifrån topparna på runt 2000m men det vart en häftig känsla att komma upp dit ändå och alltid lika kul med det härliga gänget i klubben.

Testerna gick helt okej, tyvärr en miss för mycket båda dagarna och på medeln var resultatlistan otroligt tight så svängen på dryga minuten gav en placering 7 platser längre ner på den svenska resultatlistan och inte direkt något bra resultat. Men utom det var det ett bra lopp och riktigt kul orientering i den steniga sluttningen norr om Asiago. Lången däremot gav ett resultat jag är nöjd med även om jag missade närmare 3 minuter i början och det var en riktig utmaning att springa den banan med fokus och positiva tankar hela vägen. Tuffa backar och till och med lite fläckar med snö som låg kvar på den höjden.

Efter Italien var det Silva League finalhelg i Luleå med sprint, medel och jaktstart. Äntligen kändes ett sprintlopp inte bara som en mardröm utan jag hade kul hela banan även fast jag var trött och det var riktigt jobbigt. Jag tror äntligen att jag hittat någon slags form även utanför skogen och loppet gav mig min bästa placering på sprint sen jag vet inte när. Trots en klantmiss på ett vägval där jag sprang runt en mur som egentligen var passerbar och tappade 20s så blev jag 10a. Medeln dagen efter bjöd på riktigt kul och svår orientering och det gällde verkligen att ha högt fokus och våga ta de viktiga kartstoppen, speciellt som det nästan inte gick att läsa kartan i farten med all undervegetation och sten i sluttningarna. Jag gjorde några minuter på första och sista(!) kontrollen vilket var otroligt frustrerande när resten gick  så bra, men det gäller ju att klara av hela banan.. blev ändå 10a även den dagen och fick därmed gå ut som 10de tjej i jaktstarten på söndagens final. Finalen blev ett tungt lopp med trötta ben som strävade emot i varje backe (vilket det fanns rätt långa av..) men tekniskt gick det bra och jag fick fin draghjälp av Josefin och kunde därför lättare bita i mentalt och pressa mig hela vägen imål. Jag plockade till 8e plats vilket jag är riktigt nöjd med efter att ha varit 14de två år i rad och det känns verkligen som jag varit snäppet bättre den här våren än tidigare.

Riktigt häftig film från helgens tävlingar av Andreas Almkvist går att se här.

01dbfd8a61a63d4afb38e4d158424a10477dd6a7fd

Så var det dags för en SM distans igen och den här gången var det sprint i Uppsala med kval på lördagen och final på söndagen. Jag hade riktigt höga förväntningar före tävlingen, framförallt på terrängen och banläggningen som jag hört skulle bli klurig men rättvis. Det blev precis så bra som jag kunnat hoppas och båda loppen är de roligaste sprintarna jag sprungit i Sverige. På kvalet krävdes snabb beslutsamhet och sedan noggrann kartläsning under sträckan för att inte tappa bort sig. Perfekt för mig som då lättare kan ta ut mig ordentligt men ändå inte gå ut för hårt så att jag inte orkar hela vägen. Finalen var en tuff utmaning fysiskt med den branta backen upp mot slottet som skulle tas flera gånger. Även det loppet var bra tekniskt och hade flera svåra vägval. Jag hade inte riktigt krafter nog att hålla farten hela vägen men är väldigt nöjd med loppet och 14e platsen som verkligen visar min fysiska förbättring den här våren.

01791e48dd1c6edde4d2e67aa6fdee990295355245

Stafettdags igen, årets andra stora stafett, Jukola. Jag flög till Finland redan på onsdagen med ett gäng killar i klubben för att få testa på terrängen i några dagar och få lite bra träning. Mentalt var det skönt att komma dit och börja ladda redan på onsdagen efter en tuff tentavecka i skolan och sedan några dagars uppstart på sommarjobbet. Så det behövdes lite tid till att bara träna och tänka stafett och orientering igen för att hinna bli taggad. Jag sprang andra sträckan i Venla med Helena, Ausrine och Annica på laget och fick ett riktigt kul utgångsläge i tätklungan. Efter lite gafflingar i början av banan blev vi färre och jag låg en del först och drog för att få orientera själv. Det var en riktigt härlig känsla att känna att jag kunde ligga först utan att någon ville springa fortare och härligt att kunna ta kontrollerna precis som jag ville. Alla tjejerna sprang grymt bra och våra två lag kom 9a och 15de och andralaget var såklart bästa andralag! Så häftigt att vi har så många löpare som kan hänga med i täten på världens största stafett och göra så stabila och säkra lopp genom hela stafetten. Såklart hade vi ett Lidingö-tjejlag i Jukola även i år, förutom att vi saknade en löpare och fick låna in en kille på 5e sträckan. Sofia, Anna, Rachael, Ausrine, Johan, Annica, Adela var laget och vi blev 255e bästa lag av drygt 1600 lag. Så impad över allas insatser och som tidigare var det en oförglömlig upplevelsa att springa andra sträckan och även fast jag missade nästan 10 min för att huvudet var för trött för att orka läsa kartan hela tiden plockade jag 200 lag på min sträcka, det är lite det som är tjusningen med Jukola, folk överallt! Fortsättningen av natten blev lika underhållande den med herrlaget som låg ensamma i täten genom stora delar av stafetten och till slut blev 2a bara 11s efter Kalevan Rasti! Mycket starkt att visa att insatsen på 10-mila bara var en början på hur bra det här laget kommer prestera i framtiden. Inspirerande och motiverande!

0158a4472d23b300707266350589a65453b034dea4
014d0bf8ae75980f2a0d242fc5b854063481140294

012f1bc5a3d7c904681d9fb3aa9b195b50abb734c6  014606849ca62ee0ab70372fd0df5f64e6508a6d87  0152010ed3568bf6e5128aa65d9ca78ff9950cd236

Så nu är det mer fokus på träning igen. Nästa tävling blir O-ringen och sen får vi se om det blir något mer innan SM i höst. I uttagningen till Student VM är jag reserv så kanske kan jag få ta på mig sverigekläderna igen i sommar. Det vore ju kul att få vara med och fightas om medaljerna och försvara guldet i stafetten från förra gången!

Jukola – felstämpling och eufori

Även om det nu var några veckor sedan jag var i Finland och sprang Jukola så tänkte jag ändå berätta lite om mina upplevelser. Egentligen var det ju inte så länge sedan men det har verkligen varit fullt upp sedan dess och därför känns det så länge och just därför har det heller inte blivit något skrivet.

För första gången åkte jag inte båten över till Finland utan på torsdagen före flög jag med några från klubben till Helsingfors och åkte sedan bil norrut till Jämsä och vårt boende. Några från klubben hade varit där sedan tisdagen på läger och kunde rekommendera bästa träningskartan att åka ut på morgonen efter för att få lite relevant terräng. Det regnade och var inte alls så trevligt när vi skulle ut i skogen på fredagen men ut skulle jag så det var inget att be för. Tekniskt gick passet bra och jag fick en positiv upplevelse av terrängen som jag hade föreställt mig mer brötig. Jag tyckte det var fint i skogen och jag gillade hur kartan var ritad vilket gav en skön känsla inför stundande stafett. Däremot hade jag lite problem med nerverna just detta pass ute i den finska vildmarken. Allt som oftast skrämmer jag upp mig själv när jag är ensam ute i skogen och just detta hände såklart nu. Jag hade tittat på sändningen från NORT-finalen kvällen innan och där sett en varningstext i tv-rutan som varnade för en uppretad och aggressiv björn i närheten av tävlingen. Att jag var 25 mil därifrån spelade ingen roll för i min hjärna fanns det björnar runt varje hörn under detta pass. Typiskt mig… Fördelen var kanske att jag fick fokusera extra noga på orienteringen för att försöka hålla tankarna i styr. Men det blev inte ett lika trevligt och njutfullt pass som det annars hade kunnat vara, och regnet öste ner. Men jag fick gjort mina kontroller och kunde sedan slappa på boendet och ta en tur ut till arenan för att få koll på de sista detaljerna.

image (2)
Snygga brudar i andralaget

På lördagen var det dags! Jag skulle springa sista sträckan i Lidingös andralag med Sofia Törnqvist, Frida Bakkman och Sofia Adolfsson före mig. Sofia sprang urbra på första sträckan och Frida gick ut någonstans topp 25 har jag för mig, bara någon minut efter täten. Men medan Frida var ute fick vi veta att vi var felstämplade. Det tråkigast som kan hända på en stafett men inget att göra åt när det väl har hänt och vi hoppades på att få fortsätta som om inget hänt för att ändå få uppleva stafetten och göra vårt bästa. Men tyvärr låg vi för bra med efter att Frida gjort ett riktigt bra lopp (runt 15-20 har jag för mig) så Sofia fick inte gå ut på tredje sträckan utan blev kvarhållen tills vi låg 30min efter täten. Detta för att vi inte skulle påverka utgången av stafetten när vi inte var godkända. Så Sofia fick vänta nästan en halvtimme men sprang sedan riktigt bra och jag fick gå ut en bit längre ner i fältet än jag hade tänkt mig om vi fått springa som vanligt. Första kilometrarna gick över fin och öppen tallhed vilket var bra för mig som då utan problem kunde springa om de som tog det lite lugnare i skogen. Jag gjorde ett bra lopp förutom en ganska stor bom på runt 3 minuter i början av banan. Lite hetsigt blev det med så mycket folk i skogen som jag hela tiden ville springa om men efter förutsättningarna är jag nöjd. Tråkigt nog blev även vårt förstalag felstämplat, ingen vidare dag för Lidingös damer. Men tredjelaget gjorde en fin insats och slutade på 73e plats.

Här finns min bana och en del andra löpares GPS-rutt (men inte min) – Venla sträcka 4

bild
Nästan alla Lidingös coola tjejer!

Efter loppet var det snabbt ombyte och i med energi som gällde, för nu väntade helgens andra utmaning. Åtta timmar senare var det dags igen, då skulle jag springa andra sträckan i Lidingös fjärdelag i herrkavlen, ett lag med bara lidingötjejer! Men först en vända till boendet för att försöka sova lite. Det gick inge vidare att försöka sova. Hade för mycket tankar i huvudet från loppet jag just sprungit och om hur det skulle bli senare på natten. Benen värkte och jag försökte få snabbast möjliga återhämtning med både kompressionsstrumpor och tights, vem vet om det hjälpte. Efter några timmar var det dags att åka med killarna ut till arenan igen. Jag var trött i kroppen men ändå sugen på det som väntade. Jag sprang andra sträckan i ett tjejlag på Jukola även förra året och fick mitt livs upplevelse ute i skogen så jag visste hur bra det kunde bli, frågan var bara om det skulle vara lika kul den här gången. Uppvärmningen kändes katastrof, jag var trött i benen och huvudet och hade små krämpor lite här och var men försökte ändå jogga igång kroppen några rundor inne i växlingsfållan medan jag väntade på Sofia som sprang förstasträckan även nu. Hon gjorde ett mycket fint och bra lopp bland alla bufflande herrar på förstasträckan och jag gick ut med mycket folk både före och efter, precis som jag ville ha det. Så fort jag kommit in i skogen släppte alla krämpor och alla tankar på trötthet och jag fylldes på nytt av den magiska känslan jag känt året innan. Jag, kartan, skogen, lampan och massor av gubbar! Det flöt på bra, jag rundade gubbe efter gubbe stadigt klättrande upp i fältet. Några såg jag flera gånger under banan, de sprang om och bommade, sprang om och bommade. Andra lämnade jag bakom mig i grönområdena på banans lite svårare kontroller. Totalt plockade jag 151 platser, från 546 till 395. Tröttheten kom mot slutet av banan, när vi kom ut på de lite mer snabblöpta partierna igen. Jag tog en gel vid sista vätskan men tröttheten jag hade i kroppen nu var nog mer än vad en liten gel kunde återställa så det var bara att bita ihop och flyta med strömmen sista kilometrarna in mot mål. Men vilken upplevelse! Även denna gång är det ett lopp jag sent kommer glömma och definitivt kommer göra om, många gånger!

Här är min bana och GPS från de bästa lagen – Jukola sträcka 2

bild1
Vem kan motstå att springa orientering en kväll som denna?!

Alla tjejerna sprang som klockor. Vi hade gjort egna beräknade växlingstider, för att lättare kunna planera natten, där målet var att hålla 2 min/km långsammare tid än herrtätens beräknade tider. Efter sju sträckor, 10h 14min och målgång som 276e lag hade vi räknat fel på 6 minuter! Jag är så grymt imponerad av er alla! Resultat

Så det var mitt Jukola, som alltid en av de roligaste tävlingarna på året.

image
Glädjeskutt!

Stora utmaningar väntar

Till helgen är det dags för årets andra stora stafett, Jukola, som i år går i Jämsä i Finland. Det är drygt 1200 damlag och drygt 1600 herrlag anmälda och jag ställer upp i två av dessa!

Klockan 13 svensk tid startar damkavlen där jag springer sistasträckan för Lidingös andralag. Förstalaget består av topplöparna Sarina, Johanna, Ines och Helena. I andralaget springer supertjejerna Sofia T, Annika Ö, Sofia A och jag. Tredjelaget har de grymma tjejerna Rachael, Frida, Elisabeth och Elin C och i fjärdelaget fajtas snabba Elin S på förstasträckan. Jag ser verkligen fram emot att springa sistasträckan igen. Det gjorde jag väldigt mycket när jag sprang för Täby och jag känner mig säker och rutinerade på den sträckan. I Lidingö har jag fått chansen att testa andra sträckor och har utvecklats mycket av att få gå ut i täten eller få jaga på många stora stafetter och på olika sträckor. Man jag har ändå saknat känslan av att springa sista lite så det ska bli ett kärt återseende oss emellan hoppas jag.

Efter sistasträckans 8.7km är det dags att ladda om inför nattens händelser. Klockan 22 (svensk tid) startar nämligen herrkavlen där Lidingö ställer ett rent tjejlag på startlinjen! IFK Lidingö lag 4 består av ett gäng otroligt tuffa tjejer som med ett leende på läpparna kommer ta sig an utmaningen att springa mot killarna i väldens största stafett. Coolt! Brudarna som ska springa är: Sofia T, jag, Sofia A, Annika Ö, Frida, Elin C, Elin S, Elisabeth, Johanna och Helena. Men det går ju inte… vi är 10 grymma tjejer som vill springa och det finns bara 7 sträckor! Ja vi får väl se hur vi löser det men jag tycker i alla fall att det är otroligt häftigt att så många från en klubb vill utmana sig själva och springa långa, tuffa sträckor (och några på natten) efter att vi kört allt vi har på damkavlen tidigare under samma dygn. Heja oss och heja alla andra tjejer som är lika grymma!

För den som vill följa oss under natten till söndag så har vi lagnr 885 i Jukolakavlen och mitt lag har nr 73 i Venla under lördagen.

Men innan det är dags för avfärd mot landet i öst ska här avverkas ett studentfirande av kusin Joel som tar studenten idag. Grattis kusin! Samt finalen av Stockholm City Cup i kväll där jag ligger 4a i sammandraget och går ut några sekunder efter mina klubbkompisar Johanna och Helena i jaktstarten, någon minut efter ledaren Catherine Taylor från OK Linné.