Jag har varit på många VM-läger senaste åren, Italien, Skottland, Strömstad, men oftast slutar det hela med just dessa läger och jag får aldrig praktisera allt jag lärt mig under ett viktigt lopp. Så det kändes riktigt kul att åka ner till Strömstad i helgen och verkligen få tävla och sätta mina kunskaper på prov i skarpt lägga i en terräng som jag under de två senaste åren verkligen försökt lära mig att bemästra på bästa sätt.
Testerna började i fredags med medeldistans följt av långdistans i söndags. Medeln bjöd på riktigt fin Strömstadsterräng med stor variation. Flacka snabblöpta berghällar, gammal granskog i de stora sänkorna, sönderskuret och bergigt med viktiga passager mellan de höga branterna och bra vägval på de lite längre sträckorna.
Min plan var att ta det lite lugnt de första kontrollerna för att komma in i orienteringen för att sedan kunna öka lite och vara offensiv. Det lyckades jag med riktigt bra och känslan under loppet var verkligen totalt fokus på min orientering. Jag kände att det gick snabbt och att jag var stark och pigg men orienteringen fick styra farten. Älskar den känslan när jag har bra framförhållning och kan trycka på hårt där det är lite lättare och sedan våga sakta in och få kontrollen perfekt. Så var hela mitt lopp under medeldistansen, förutom den 8de kontrollen. Här vet jag inte helt vad som hände. Jag valde att gå rakt på, hade koll på riktningen, såg stenen en bit upp till höger om mig och mosskanten till vänster innan jag gick upp på det sista berget. Men när jag kommer up och ut på den öppna hällen får jag inte grepp om kurvningen och vet inte helt vad jag ska tolka som kanten av höjden, där kontrollen ska sitta i en liten sänka. Läser in mig på stigen ganska snabbt men går lite för långt ner och ser inte kontrollen ovanför mig. Försöker läsa in mig från varje håll, stigen till höger, kraftledningen till vänster, skogskanten framför, högsta punkten bakom. Tycker att jag borde vara precis rätt men jag ser ju hela det här stora området, eftersom det är en stor öppen berghäll, och det finns ingen sänka. Jag får ge upp en av mina fyra hållpunkter, den minst tydliga, högsta punkten, och springer längre upp över berghällen. Där finns en liten sänka med min kontroll. Alldeles för högt upp tycker jag, men det är min kontroll så jag får vara nöjd och fortsätta. Springer lite mer på ilska än glädje resten av loppet men hamnar snabbt tillbaka i min bubbla och kan orientera riktigt bra de övriga kontrollerna.
Konstig känsla när jag går i mål. Har gjort ett närmast prickfritt lopp och känt mig riktigt stark och offensiv, vilket gör att jag inte kan låta bli att ändå vara väldigt nöjd. Men också slarvat bort nästan 2 minuter på 8an, frustrerande. Kan ha varit årets bästa lopp utan den missen. Det räcker till en 8de plats, 2.51 efter Tove.
Lördagen var en lugn dag med lite träning i den fantastiska naturen som Strömstad bjuder på, speciellt så här års. Häng med klubben, minigolf, grillning, fotboll (på TV) och förberedelser inför långdistanstestet.
Lite bilder från ett riktigt myspass på lördagsförmiddagen, foton: Emma Bjessmo.
Långdistansen blev en fin och tuff utmaning på 90 minuter. Kroppen kändes inte riktigt så pigg och lätt som på medeldistansen men styrkan i löpsteget fanns där och jag kunde forcera den lite bökiga terrängen bra och hade kraften kvar till att fortsätta trycka på även den sista kvarten på banan. Jag kom inte riktigt in i loppet på det sättet som jag ville. Var lite velig till första kontrollen och inte helt nöjd med mina stråk, men fick kontrollen bra. Har inte helt stenkoll in mot 2an och springer lite stressat bort till killarnas kontroll även om jag vet att det inte är min. Men får den ganska direkt efter det och tappar inte nämnvärt med tid, men den lite negativa känslan håller i sig. Bra till 3an och påverkas inte mycket av stigningen så försöker tänka positiva tankar att jag är stark idag, även om jag inte riktigt känner farten som på medeln. Men en långdistans är lång och det är bara att jobba på. Får inte alls vegetationsredovisningen att stämma över första höjden till 4an och är riktigt tveksam vart jag går ner för kanten på mitten av sträckan. Men kan läsa in mig i sänkan och orienterar bra resten av sträckan. Till 5an får jag äntligen lite bättre flyt i kartläsningen och kan springa på och samtidigt ha bra framförhållning. Tar en gel vid 6an och bestämmer mig för rakt på till kontroll 7. Ångrar mig typ 10 meter efter att jag lämnat släpstigen och den bökiga undervegetationen gör att jag glider mer höger än tänkt och när jag börjar undra varför jag inte kommit fram till mossen än är jag plötsligt ute på stigen. Asså skärpning! Gör en ny plan för resten av sträckan härifrån och genomför i alla fall den delen bra. Lite för många, om än ytterst små, val och genomföranden hittills under loppet som jag inte är helt nöjd med gör att självförtroendet här inte är helt på topp. Tänker lite för mycket på att det är tester och att jag vill prestera. Men trots de gnagande tankarna i bakhuvudet fortsätter jag att orientera lugnt och metodiskt och kämpar på fysiskt och jag är väldigt glad för det. Det kan inte alltid kännas bra och i skogen har du ingen aning om hur du ligger till så egentligen finns det ingen anledning att fundera över det, bara fortsätta kämpa och göra ditt bästa. Men DET är lättare sagt än gjort!
Skön utförslöpning över berghällarna ner mot 8an. Får den tydliga branten som lutar inåt berget och går ner för att följa åsen ut, men tycker inte helt att det stämmer när jag kommit ner några kurvor och inser att jag gjort ett parallellfel på branten och gått ner för tidigt. Blir lite svårframkomlig terräng med täta buskage och stenar en bit på sluttningen men får kontrollen bra ändå. Långsträcka till 10an. Rakt på, men vågar inte chansa på att passagen mellan sjön och branterna är ok så tar ett lite mer säkert vänsteralternativ andra delen av sträckan, tycker det ser lika snabbt ut. Kan springa på bra över höjderna och de negativa tankarna från den lite knackiga inledningen börjar försvinna.
Äntligen vätska och tar en andra gel vid kontroll 11. Klurigt och lite besvärlig sträcka till 13de men har lagt en liknande på den gamla kartan hemma och vet om den lilla stigen i gronömrådet så siktar in mig på den. Bättre flyt och känsla resten av banan och tycker till och med att jag är lite för pigg mot slutet och undrar om jag borde tagit i mer tidigare. Har mina negativa tankar ändå påverkat mig så att jag inte helt har kämpat utan blivit lite passiv? Nej jag tror inte det, jag har kämpat mitt bästa hela vägen. Genomför de sista sträckorna bra och går i mål. Börjar prata med Lina som står vid målet och som startade 3 minuter före mig. Vi verkar haft lite samma upplevelse, det var svårt att avgöra vad som var bra och inte ute på banan idag och det var viktigt att fortsätta lita på sig själv och kämpa på. Efter en stund får jag höra att jag leder i mål. Va? Bara Tove kvar, som slår mig med ynka 14 sekunder. Wow! Har aldrig varit så nära de allra bästa på en långdistans. De negativa känslorna jag hade på banan verkar ha varit helt mina egna skeva uppfattningar och tolkningar. Så fascinerande med långdistans. Du ska både orientera och pusha allt du har fysiskt i 90 minuter medan du egentligen inte vet någonting om hur det går, mer än vad din egen uppfattning säger dig, och den är ju såklart inte alltid helt synkad med verkligheten.
Underbart skönt att åka hem från ett VM-test med det resultatet. Inte bara för att det var just ett VM-test utan också för att visa för mig själv vad jag faktiskt kan göra.
Anna Bachman 