Sista rycket på en lång vårsäsong blev Venlakavlen i Finland förra helgen. Alltid kul med stafett och därmed var det inga problem att ladda om och få ny motivation till ett sista tävlingslopp för säsongen. Motivationen bland löparna i klubben kändes på topp och efter att ha tagit ytterligare kliv upp i resultatlistan, och framförallt närmare täten än någonsin i tid, på 10 Mila var vi laddade för att göra fler bra stafettlopp nu. Lidingö ställde upp med fem lag i Venlakavlen och jag sprang sista sträckan i förstalaget.
Helgen bjöd inte på det typiska Jukola-vädret med stekande sol och värme, nej raka motsatsen. Regn i massor, konstant under hela dygnet, och blåsigt. Inte så mycket glamour och minuterna utanför tältet, förutom under uppvärmningen och själva loppet, var inte många. Men det är ju tjusningen med den här sporten det med, man får bara anpassa sig, och i skogen är det sak samma. Skönt att det inte var så varmt när man skulle springa i alla fall. Fast den här gången var det ganska extremt blött. Lite som att simma när man sprang igenom grönområdena och jag trodde flera gånger att linserna skulle sköljas ur av vattenmängden från grenarna man fick i ansiktet.
Laget gjorde fina prestationer och jag fick gå ut som 7e lag med knappa minuten upp till täten, men med lite lucka fram till nästa lag så jag hamnade själv direkt från start och sprang hela första slingan utan att se någon annan löpare på sistasträckan. Gjorde ett bra lopp tekniskt och tyckte att jag höll en hög fart men var lite undrande varför jag inte såg några andra lag och visste inte helt om jag skulle tolka det som att jag tappade eller hade tagit in tid. Fick svaret vid varvningen när jag dels blev ikappsprungen av några lag som gått ut före mig och dels fick höra att täten nu var 3 minuter före. Tappade lite energi av det och löparna som kom ikapp hade en lite högre fart så pga det, och gafflingskontroller, blev jag själv igen. Fortsatte springa stabilt men gjorde sedan en sväng på 15de kontrollen och det jag hade plockat på att gå rätt till mina gafflingskontroller var återigen ikappätet av lagen bakom som sprang fortare, men med lite fler misstag. Vi blev en grupp på fyra lag, men splittrades upp igen till kontroll 17 då vi valde olika vägval. Jag hade läst in sträckan i förväg och bestämt mig för att gå höger och hålla mig uppe på höjden. Natalia för Alfta hakade på mig medan GMOK med Judith och Stora Tunnas Tove drog ner för branterna och tog ett vägval mer rakt på. Framme vid kontrollen hade Judiths vägval varit lika med vårt men Tove sågs inte till. Vi plockade upp Paimion Rasti och nu gick det snabbt i klungan, men med en hel del små svängar och tvekande för lagen längst fram så jag kunde plocka in en del vid varje kontrolltagning. Ner mot tredje sista klarade dock inte jag heller av att inte dras med av gruppen och alla fyra gjorde en liten krok in mot kontrollen vilket gjorde att också Koovee kom ikapp och fick chansen nu när det bara var två kontroller och ängslöpning kvar av loppet. Det blev en lång och utdragen spurt och jag bet mig fast i Toves rygg så långt jag kunde och fick därmed en lucka till Paimion Rasti, men kunde inte ta Koovee, GMOK, Alfta och Tunna som var utom räckhåll. En 8de plats blev det för oss, 4.13 efter segrande Halden och med 36s upp till 4e platsen.
Om jag inte är helt nöjd med mitt lopp och hur jag hanterade avslutningen så är det tvärt emot vad jag känner för resten av Lidingötjejernas insatser. Tre jag topp 23, med andralaget på en 13de plats och bästa andralag och tredjelaget bästa tredjelag som 23a. Fjärdelaget blev 133a och våra juniorer i femtelaget topp 200 med en 199de plats. Så grymt bra gjort av alla! Vilken bredd! Väldigt inspirerande att ha så många bra tjejer att träna och tävla ihop med, som peppar och motiverar varandra. Även coacherna har igen gjort ett fantastiskt jobb och ser till att allt runt omkring fungerar på topp, även i det här vädret, och ger bästa möjliga stöd inför loppet för att vi ska ha möjligheten att prestera på topp, stort tack för det!
Anna Bachman 